Vänster eller höger?

Har allt en vänster- och en högersida? Nej, naturligtvis inte - vissa "saker" har det, andra har en ovan- och en undersida eller en positiv och en negativ sida. Men Seine har en vänster- och en högersida! Och det är den enda flod som har det!

Detta lilla inlägg är en kommentar till en kommentar till bildtexterna om Paris, där jag säger att Seine har en vänster- och en högersida och får detta ifrågasatt (har inte alla floder en vänster- och en högersida). 

Jag hävdar alltså att Seine är den enda flod som har en vänster och en högersida, övriga floder har en nord- eller en sydsida alternativt en väster- och en östersida. Och Göta Älv har en Hisingssida! Jag har aldrig hört någon säga att Ramberget ligger på den högra älvstranden eller att Operan ligger på den vänstra. 

Är det någon som känner till en flod som har en höger- och en vänstersida - förutom Seine`?

Väntetider - vad är det?

Jag behövde gå till doktorn och åkte därför till vårdcentralen där jag bor, gick in och bad att få boka tid. "Nej, du kan inte beställa tid här. Du kan inte boka tid i receptionen. Du måste ringa till en sköterska för att boka tid" - blev svaret.

Men innan jag hann bli upprörd sa kvinnan i receptionen att jag kunde prata med en "Drop in - läkare". Sagt och gjort. Några minuter senare fick jag prata med en läkare.

Vad är det man snackar om när man säger att det är långa väntetider för att får ett läkarbesök?

Merethe Lindström; Dagar i tysnadens historia (****)

Den norske författaren Merethe Lindströms bok Dagar i tystnadens historia utspelar sig i Bergen - som jag uppfattade det. Bokcirkelns andra höstbok är en sorgesam bok som handlar om ett äldre par och deras allt tystare liv tillsammans. Den är inte  helt lätt att förstå men jag uppfattade bokens budskap som att man aldrig kommer från sin historia. Man ska söka sig ut - inte sluta sig inne. Den handlade om ensamhet och om separation. Den handlade om ett förlorat barn och om minnen från kriget och de spår sådana upplevelser sätter i människans fortsatta liv.

Jag tyckte att denna lilla bok var mycket innehållsrik och tänkvärd. Den kunde tolkas på olika sätt och vi i bokcirkeln hade inte tolkat allt på samma sätt men vi hade mycket att diskutera. En bra bok som passar utmärkt att ha i en bokcirkel.

"Ingen vet vilka vi är. Inte ens vi själva".

Jon Kalman Stefansson; Sommarljus (***)

Vi inledda höstens tema Nordiska författare med islänningen Jon Kalman Stafanssons bok Sommarljus. Min tidigare erfarenhet av isländsk litteratur inskränker sig till deckarförfattaren Arnuldur Indridasson (vars böcker jag är mycket förtjust i) så jag har inte mycket att jämföra med.

Sommarljus skildrar livet i en liten isländsk by. Boken består av flera olika historier och  hålls samman av personerna. Stefansson skildrar inte hela byn utan enbart några av dess invånare. Jag uppfattade boken som en modern isländsk saga - en skröna. Rolig och sorgsen, livet och döden, högt och lågt. En samhällskritisk skildring. En bra bok.

" Samvetet hackade som en rovfågel" (vår nya cirkelledare tyckte vi skulle citera en menyning ur varje bok). 

Beate Grimsrud; En dåre fri (****)

På vårens sista träff i bokcirkeln bestämde vi att ha nordiska litteratur som tema kommande höst och att läsa Beate Grimsruds bok En dåre fri över sommaren. Jag läste boken till vår första träff och blev mäkta imponerad.

När vi träffades var vi bara fyra kvar från vårens cirkel men det hade tillkommit tre nya deltagare och en ny cirkelledare. Det blev därför aldrig diskussion om Beate Grimsruds bok men vi bestämde oss att hålla fast vid temat; nordiska författare.

Lite synd var det allt att vi inte diskuterade En dåre fri för jag tyckte det var en av de mest intressanta böcker jag läst. Den skulle säkert ha föranlett en hel del åsiktsutbyte. Jag kan därför bara redovisa mina egna synpunkter och jag tyckte det var en fantastisk bok att läsa. Den handlade om en ung flickas utveckling till författare och om hur det är att leva med svåra psykiska problem. Jag läste boken som en självbiografisk berättelse men det är inte säkert att det var rätt uppfattat. En mycket bra bok som jag tycker alla ska läsa eftersom den ger en viss inblick i hur det kan vara att leva med en psykisk sjukdom.

Vår nya cirkelledare styrde upp våra diskussioner mer än tidigare och tyckte bl.a. att vi skulle dokumentera vad vi läste. Jag har därför kompletterat bloggen med ytterligare en flik som jag kallat Bokcirkel.

Nu är det för sent eller?

Så spännande det var - kvalet i fotbolls-VM. Men nu är "vi" utslagna!

Nej, det är vi väl ändå inte. Vi kommer nog att vara med i fotbolls-VM nästa gång också. Vi har ju ett damlag av världsklass.

Man letar förklaringar till herrlagets dåliga insats men sanningen är att det inte är ett lag av världsklass. De gjorde så gott de kunde och mer kan man ju inte begära. 

Nu sätter vi än en gång vårt hopp till tjejerna.

Paris

Paris är en fantastisk stad - även i november.

Vi gick och vi gick och vi fotograferade.

Seine - flyter genom stan och delar upp den i en vänstersida (där vi bodde) och en högersida.

 

Många körde bil, nästan lika många körde motorcykel och ...

... många var ute och gick. Några satt i parker eller på kaféer och några åkte tunnelbana.

En del gick på museer....

... andra gick till kyrkan - den pampigast av dem alla är Notre Dame.

  

En del drömde sig tillbaka till Frankrikes storhetstid, som man manifesterat på olika sätt.

 Vi tittade på utsikten..

... och när vi blev trötta gick vi hem till vårt lilla hotell och vilade oss.

Men då var det andra som börja jobba.

Vem kör?

Paris tunnelbana är gammal och i många stycken sliten men effektiv - lätt att hitta i och fort går det.

Linje ett föreföll lite modernare - tyckte vi när vi kom ned på perrongen. Där fanns glasväggar som förhindrar att man kan ramla ned på spåren. Jag har sett sådana glasväggar förut och funderat på varför man inte alltid bygger så när man gör nya tunnelbanestationer. Liljeholmens station tycker jag t.ex. kunde varit byggd med skydd.

När tåget kom in förstod jag varför man hade skydd just på linje ett - tåget var förarlöst. Med dubbla dörrar, tåg varannan minut (för att förhindra trängsel) och övervakningskameror får man det tydligen att funka bra också med förarlösa tåg - i alla fall tyckte jag det.

Shakespeare and Company

Runt hörnet i "vårt kvarter" ligger den välkända boklådan Shakespeare and Company. Jättemysig bokhandel i två våningar som har öppet sent på kvällarna. Bokhandeln är fylld med böcker från golv till tak. På andra våningen finns läsrum och musikrum. Båda välbesökta när vi var där. Trappan upp är dekorerad med bilder på personer som en gång i tiden höll till på S & Co.

 

Utmed Seines båda stränder finns de verkliga boklådorna. De verkar ha öppet när ägaren har lust att vara där. Synd att man inte kan läsa franska för det verkar så mysigt att gå hit och köpa sig en bok och sen kura med den på hotellet.

Marknader

Det är alltid roligt att besöka marknader när man kommer till nya platser - om det finns några (marknader alltså).

Vi bestämde oss för att göra en tur till förorten och den stora loppismarknaden i Clignancourt. Det gick väldigt snabbt att ta sig dit med tunnelbana. Sen var det bara att följa skyltarna. I Clingnancourt fanns allt och mycket skrot. Jag köpte inte en sak men maken köpte sig ett par öronlappar som han lyckades pruta från 5 € till 3 €. Det gick väldigt lätt att pruta så han betalade nog, trots prutning, ett överpris. (Man sålde samma öronlappar för just 3 € i turistshoppen inte långt från vårt hotell - upptäckte vi senare).

Dagen efter vårt besök i förorten skulle vi gå till Maraiskvarten men råkade hamna vid Bastillen och ännu en stor marknad. Den här marknaden skiljde sig markant från den i Clignancourt. Detta var i huvudsak en matmarknad - ostar, fisk, kött, bröd, nötter och en massa annat godis. Jag köpte en påse frank nougat som ska sparas till julbordet. När vi var i Provence köpte jag också franks nougat (en favorit) som jag sedan glömde bort. Den hann bli torr innan jag av en slump hittade den i skåpet. Men den här gången har jag lagt in en liten påminnelse i en app - så på julafton kommer det att plinga till.

På Marché de Bastille fanns också klädstånd och även den här gången var maken i farten - han köpte sig en halsduk som han knöt runt halsen på fransk maner. Så nu känns det nästan som jag är ute och promenerar med en infödd fancos.