Snyggt men obegripligt

Min "gamla" skolkamrat och jag hade stämt träff. Vi skulle åka till Uppsala och titta på botaniska trädgården - men när himlens portar öppnat sig får man modifiera sina planer. Det blev i stället besök på Fotografiska. Men vi blev inte utan blommor för det.

Först tittade vi på Inez och Vinoodh "Pretty Much Everything" sen åt vi lunch och så avslutade vi med Nygårds Karin Bengtsson "Untold storys". Det är roligt att titta på stora, fina fotografier men vad fotograferna menar med sina bilder, om de vill säga något mer än att bara visa säregna och lite konstiga foton, vet jag inte. Jag skulle behövt en guide som kan förklara och tolka.

Paret Inez och Vinoodhs foton var mycket speciella - där fanns foton på kändisar i olika skepnader, foton man inte alls förstod och så fanns det många foton på blommor men även dessa var speciella. Det kändes som blommorna var konstgjorda - tyckte jag.

 

Nygårds Karin Bengtssons foton visade så gott som enbart människor, ensamma människor - vackra foton som gav ett trolskt och stämningsfullt intryck.

 

Lunchen var också lite speciell - långsam och långstekt purjolök - upplagd på ett sätt som om det var en delikatess som serverade. Gott med trådigt och svårätet.

Foto och film ligger nära varandra så efter Fotografiska fortsatte vi till Kungsgatan och biografen Rigoletto. Vi tittade på "Jag är Ingrid" - dokumentärfilm om Ingrid Bergman. Intressant film som till stor del byggde på hennes egna brev och dagboksanteckningar. Ingrid Bergman var en mångbegåvad person som satte sin karriär i första rummet - före sina barn. Det är lätt att vara lite fördömande mot hennes val. Men hon växte upp utan mamma och miste sin pappa när hon var ung. Om man växer upp utan familj tror jag det  påverkar en människas hela liv. Men tack vare att hon valde som hon gjorde kunde hon spela in den ena filmen efter den andra och det är ju bra för oss som gillar att gå på bio.