Politik

Vi har försökt fråga folk (guider och vår värdinnan i Tinidad) vad de tycker om livet i Kuba. Jag får intryck av att de svarar öppet och inte pk.

En av våra två guider i Havanna skulle lämna Kuba i morgon dag om han kunde. För att kunna göra det måste man betala 100 $, ha inbjudan från någon i ett annat land och visa till detta land (om jag förstått saken rätt). Tidigare har wet feet/dry feet principen gällt i USA - alla som flytt dit från Kuba och stigit i land har fått uppehållstillstånd. Däremot har det varit svårt (omöjligt?) att få visa till USA och kunnat resa dit utan att riskera livet i en liten gumibåt eller liknande. Nu är det svårare att ta sig till USA även om man kommer som flykting. De övriga guiderna sa inget om att de ville lämnat landet - vår värdinna sa klart att hon trivdes bra i sitt hus och inte ville flytta.

Vår guide i Trinidad tyckte att Fidel Castro var en bra ledare - visionär. Han tyckte inte lika bra om hans bror Raùl, fastän han öppnat för privat företagsamhet. Han sa också att  man har val i Kuba men i realiteten har man inte så mycket att säga till om. Andelen kvinnor i olika "församlingar" trodde han var ca 40 procent.

Jag frågade vår guide i Trinidad varför det inte finns några statyer av Castro. Han svarade direkt att Castro inte ville ha någon personkult och därför förbjudit att man reser statyer av honom. Här och där ser man dock plakat, där även Fidel Castro är med. Förutom dessa plakat ser man ingen reklam om man inte anser att affischer för kulturella aktiviteter är reklam.

Bilder uppsatta på en vägg

Om man har cuc kan man handla varor som inte finns i cup-butikerna. Alla försöker därför få in så mycket pengar som möjligt i den konvertibla valutan. Dricks är obligatoriskt. Man är kreativ och öppnar de mest underliga små butiker t.ex, i trappuppgångar. 

 

Ett litet gatukafé

Varje gång någon fotograferade mannen
skulle de också ge honom en slant