Vi har försökt fråga folk (guider och vår värdinnan i Tinidad) vad de tycker om livet i Kuba. Jag får intryck av att de svarar öppet och inte pk.
En av våra två guider i Havanna skulle lämna Kuba i morgon dag om han kunde. För att kunna göra det måste man betala 100 $, ha inbjudan från någon i ett annat land och visa till detta land (om jag förstått saken rätt). Tidigare har wet feet/dry feet principen gällt i USA - alla som flytt dit från Kuba och stigit i land har fått uppehållstillstånd. Däremot har det varit svårt (omöjligt?) att få visa till USA och kunnat resa dit utan att riskera livet i en liten gumibåt eller liknande. Nu är det svårare att ta sig till USA även om man kommer som flykting. De övriga guiderna sa inget om att de ville lämnat landet - vår värdinna sa klart att hon trivdes bra i sitt hus och inte ville flytta.
Vår guide i Trinidad tyckte att Fidel Castro var en bra ledare - visionär. Han tyckte inte lika bra om hans bror Raùl, fastän han öppnat för privat företagsamhet. Han sa också att man har val i Kuba men i realiteten har man inte så mycket att säga till om. Andelen kvinnor i olika "församlingar" trodde han var ca 40 procent.
Bilder uppsatta på en vägg |
Om man har cuc kan man handla varor som inte finns i cup-butikerna. Alla försöker därför få in så mycket pengar som möjligt i den konvertibla valutan. Dricks är obligatoriskt. Man är kreativ och öppnar de mest underliga små butiker t.ex, i trappuppgångar.
Ett litet gatukafé |
Varje gång någon fotograferade mannen skulle de också ge honom en slant |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar