Hur mycket får en påse kosta?

Eftersom jag kommer från Västkusten är jag "van" att äta räkor till överkomligt pris. Döm därför om min förvåning när jag hörde att de nu kostar 800 kronor kilot. 800 KRONOR! Oj, oj, oj så dyrt! - eller är kostsamt ett mer adekvat ord?

Det här priset gällde för färska räkor i Östermalmshallen, två dagar före nyårsafton. Östermalm ligger långt från Västkusten, där räkorna fiskas. Dessutom har det varit julhelg. Man kan verkligen funderade över hur färska dessa färska räkor i själva verket är. Kanske skulle frysta räkor smaka mer färskt än de färska! Jag bestämde mig för att göra ett test.

Fryst räka till vänster, färsk till höger. Se på sprötens längd!

Jag köpte två färska räkor i mataffären på Liljeholmen (maken tyckte det var aningen knäppt att köpa två räkor). Där var kilopriset 499 kronor! Och så köpte jag två djupfrysta. Sen skalade jag dem (om man ska blindtesta räkor måste de skalas eftersom spröten bryts när de blir frysta) och så provsmakade vi. Det var svårt att känna någon skillnad. Det gick faktiskt inte! Vi kunde inte avgöra vilken som var färsk och vilken som hade varit fryst. Med andra ord är det onödigt att köpa dyra färska räkor för de djupfrysta smakar lika bra.

Mina två färska räkor, som kostade 499 kr kilot, hade jag betalt 13 kronor för. De vägde dock bara 14 gram och borde ha kostat 6 kronor och 99 öre. Jag hade alltså fått betala ett kilopris på 499 kronor även för papperspåsen och det tycker jag verkligen man kan kalla dyrt! Ja, jag tycker till och med att det priset är mer anmärkningsvärt än det kilopris man tar för färska räkor i Östermalmshallen.

Granen som glömdes bort

När man bor trångt måste man vara innovativ. En vacker två meter hög, väldoftande gran fick därför ersättas med en platt en -  från det stora varuhuset söder om stan.

Det platta paketet innehöll, förutom en gran som kan användas år från år, även dekorationer att förgylla den med. Lämplig syssla för barnen (=barnbarnen) medan jag fixar maten - tänkte jag och satte ut paketet på balkongen.

Så kom då julafton och alla gästerna och jag fick mycket att bestyra. Granen glömdes bort men medan vi åt kom jag ihåg den igen. Jag bestämde mig för att ta in den efter maten. Då kunde alla pyssla med att montera och dekorera den, medan jag plockade fram Ris à la Maltan.

Plötsligt kom tomten. I år kom hen praktiskt nog via balkongen. Så flöt kvällen på - vi beundrade våra klappar, spelade spel och gjorde charader (eller stavelsegåtor om man vill använda ett svenskt ord). Sen var det dags för gästerna att åka hem och för oss andra att krypa under täcket. Då kom jag ihåg den - Granen!

Årets tomte liknade och pratade som GW

När det uppstår sådana här incidenter, även kallat minnesluckor, inser man hur bra det är att ha saker som inte förstörs - t.ex. en gran gjord av gran (eller annan pappersmassa). Vår gran kommer att vara lika fräsch nästa år. Om jag hade glömt en riktig gran på balkongen skulle jag om någon månad ha hittat en hög med barr och hur enkelt är det att montera en sådan gran nästa år?

God Jul

I år ska hela familjen (nästan) fira jul i vår lilla etta i Gröndal!

Vi gör det enkelt genom att ha knytjul. Men även en enkel knytjul måste organiseras. Det skulle inte vara så trevligt om det stod 14 julskinkor på bordet och inte en enda sill. Jag skrev därför ihop en liten inbjudan där jag bad var och en tala om vad man ville ta med sig. Det som eventuellt saknades kunde ju jag komplettera med. Jag mejlade ut inbjudan ungefär en vecka i förväg och bad alla svara till alla.

Några dagar senare ringde sonen och frågade efter instruktioner. "Allt står i inbjudan" svarade jag. Då visade det sig att han inte hade fått någon. Enkelt ordnat - jag skickade en ny. Samtidigt insåg jag att det måste vara någon annan bland mina mejlvänner som blivit ganska förvånad när det dök upp en inbjudan att fira jul med oss. Jag bestämde mig för att ligga lågt. En eller två personer mer eller mindre spelade väl ingen roll.

Dagen därpå ringde sambon (till den som fått mejlet) och frågade varför hon inte hade blivit bjuden.  Resultatet av mitt lilla feltryck blev en trevlig och oväntad pratstund.

Avslutningsvis vill tomtefar och jag önska en riktigt God Jul!

Hand i handske

Tillsammans med några vänner från Sundsvall brukar vi ägna en helg i december åt att göra julkorv - ett trevligt inslag inför julen.

LÅ och jag har inte varit med från början i denna korvstoppargrupp utan blev invalda för si så där tio år sedan. När vi kom med i laget var rutinerna etablerade och gick inte att rucka på. Eftersom vi (LÅ och jag) är måttligt intresserade av själva korven utan mer av samvaron, har jag år efter år försökt att göra vissa smärre modifieringar - lite mindre korv, lite mer julgodis. Det har inte varit lätt och till slut insåg jag att om vi ska delta i korvstoppandet gällde det att foga sig och inte komma med förändringsförslag. Dock ska sägas att på senare år har recepten (vi kör två batchar) modifierats till det bättre.

Men så i år hände det! En nymodighet infördes och tänk alla fogade sig i denna förändring. Numera ska vi ha handskar på oss, när vi stoppar korv! Vi ska inte längre få uppleva den sensuella känslan att knåda hand mot färs, så att säga. Nej, av nypåkomna hygieniska själ ska korven numera knådas med plasthandskar. Här låter det kanske som jag är bitter men så är ingalunda fallet. Det visade sig att även jag har en tendens att obstruera mot nymodigheter - jag tog i all tysthet av mig handskarna (men det tror jag ingen såg).

När korven är klar ska den avnjutas. I år tyckte jag att den ena korvsorten blev lite torr och jag misstänker att det berodde på att vi inte fick knåda den på rätt sätt. En annan förklaring kan så klart vara att allt späck hamnade i en och samma "batch".

Den 12 i 12 2012

I söndags när vi promenerade på Djurgården träffade vi flera "gamla bekanta" men det var inga personliga bekantingar utan personer som vi kände igen eftersom de är mer eller mindre offentliga. Vi funderade då på om vi någonsin, av en slump, skulle komma att träffa någon som vi verkligen känner, här i Stockholm.

Men så i måndags, när vi tog en eftermiddagspromenad längs sjön Trekanten, stannade plötsligt en cyklist och sa "Hej, är ni här!" Jag gick djupt försjunken i tankar, eftersom jag försökte hitta på ett så bra rim att jag skulle kunna vinna en ny telefon, såg överhuvudtaget inte cyklisten. Att hon kände igen oss i mörkret, med neddragna mössor var förvånade. Oh, vad trevligt att  träffa någon vi kände! Det vara en bekant från Alnö, som hade skaffat sig en övernattningslägenhet i samma område som vi bor i.

Sen hände det igen!! I går efter gympan, när jag gjorde en repa på det stora varuhuset, kom en av våra få Stockholmsbekantingar gående.

Om detta hade hänt idag, den 12 i 12 2012, skulle jag kanske inte blivit förvånad men det hände två helt vanliga dagar. Är det så att vi redan blivit så etablerade att vi nu kommer att stöta på folk vi känner var och varannan dag? Eller var det en ren slump? Ett tag fick jag för mig att jag var tillbaba på Storgatan i Sundsvall.

20 gånger...

. . hade man provlagat nobelmiddagen - hörde jag på TV.

När jag har gäster brukar jag ofta laga något nytt. Blir det gott kan jag köra med samma recept några gånger till men sen letar jag reda på ett nytt recept - jag hittar nästan aldrig på något själv. Tänk om man skulle ställa sig i köket och laga och laga om och laga om igen - samma rätt gång på gång - för att den ska bli så god som möjligt. Nej, det är otänkbart men så har jag heller aldrig behövt laga någon Nobelmiddag - i alla fall inte till några pristagare. Nu förtiden brukar vi dock äta en liten Nobelmiddag eller Nobelmacka själva men så sammanfaller ju Nobeldagen med en viss namnsdag.

Vi har haft egna Nobelmiddagar sedan den gången vi ordnade en sådan på jobbet (det här var på den tiden jag jobbade) med prisutdelning och hela köret. Det var en jätterolig fest. Vi fick själva agera kung, drottning, pristagare och så vidare. Eftersom vi inte var så många fick några av mina manliga arbetskamrater agera dubbelt. Om jag minns rätt hade vår kung en mycket tuffare roll än den riktige kungen eftersom han också var någon slags fanbärare.

Jag tror nästan det var vi som skapade trenden med egna Nobelmiddagar.

Nina Björk

Det är spännande med människor som tänker annorlunda, som ser saker ur ett annat perspektiv än det gängse. Nina Björk är en sådan människa. I höstas gav hon ut boken, "Lyckliga i alla sina dagar" och blev intervjuad titt som tätt. I går deltog hon och radioteaterns chef, Stina Oscarsson, i ett öppet samtal på Kulturhuset. Även sångerskan Solgerd Ishav och pianisten Bo Wannerfors medverkade - fantastisk sång. Jag hade, som vanligt, med mig min anteckningsbok och gjorde små noteringar som blev näst intill oläsliga eftersom det var kolsvart i lokalen.

Nina Björk kan konkretisera sådant jag tänker på då och då. Jag kommer sällan fram till någon slutsats men Nina har förmågan att, så att säga, tänka färdigt, att dra slutsatser och se konsekvenser av sina tankar.

Konklusionen av samtalet blev att det allt överordnade är "Vår överlevnad" - sen ska vi uppnå detta på ett sätt som är bra för så många som möjligt.

Nina vill bort från konsumtionssamhället men inser att det nog inte är möjligt - vi är systemets fångar. Hon är en känd feminist och feminismen har alltid haft mannen som förebild. Nu, när vi på många plan uppnått ett visst mått av jämställdhet, borde vi nöja oss och i stället eftersträva "lika lön för olika arbete" och jobba för det som är bäst för helheten. Det kanske inte är mannen som ska vara förebild. Om vi vill ha mer tid för vårt privatliv (barn, motion, yoga mm)  ska vi våga välja att jobba mindre även om det kan komma att påverka den fortsätta karriären.

Efteråt gick jag och funderade på vad jag har för åsikter och kom fram till att jag tycker så här. Man ska tjäna in maximalt med "pensionspoäng" vid sex timmars arbetsdag - man ska alltså få samma pension oavsett om man jobbar 6, 7 eller 8 timmar per dag. Alla (inte bara föräldrar med småbarn) ska kunna välja att jobba sex timmar men är man ledig två timmar per dag får man betala det själv. Inför man dessa förändringar kommer stressen att minska, fler kommer att få jobb och vi behöver inte "skapa" jobb som inte behövs eftersom vi delar på de jobb som finns.

Jag har beställt "Lyckliga i alla mina dagar" på biblan. Det ska bli spännande att få fler Nina-åsikter att reflektera över. Hennes påstående att vi idag agerar som om den mänskliga hjärnan "inte kan tänka, utan bara räkna"  är också värt att fundera över. Vi gör en kalkyl så fort vi ska bestämma oss för något. Vi har börjat tänka "Vad har jag för nytta av detta?" i stället borde vi känna efter vad som är bäst totalt sett, för mina barn, för den som frågar, för vår överlevnad?"

Vad är autolys?

Innan jag köpte "Den franske bagaren" kände jag inte till begreppet Autolys (som jag skrev om i föregående avsnitt) men nu, när jag bakat efter fransmannens recept ett antal gånger, har ordet autolys "bakats" in i min vokabulär och blivit ett begrepp. Autolys betyder att man ska låta degen vila en stund så att vätskan absorberas. Eftersom jag tycker Sébstien Boudet har så många bra recept prenumererar jag numera på hans blogg Brödpassion.

Så här skriver Sébastien: "En deg är aldrig redo att knådas direkt efter blandningen och då är tiden din bästa tillsats. Det tar ett tag innan varje liten mjölpartikel hinner suga upp vätskan och det är då autolysen kommer in. Autolys är ett vilomoment som gör att proteinerna hinner absorbera optimalt med vätska. Detta moment förbereder bildandet av det så kallade glutennätet vilket gör degen elastisk inför knådningen. Direkt efter blandningsmomentet saknar degen struktur men om du låter degen vila i 45 minuter till 1 timma i rumstemperatur hinner mjölet suga upp vätskan och glutennätet får tid att utvecklas. Processen sker av sig själv och efter 1 timma håller degen ihop utan att du gjort någonting".

 

 

Nu har jag gett mig på ännu en jäsningsmetod - Levain - som går ut på att man använder en del av en jäst deg och låter den smitta en ny deg med jäskraft. Jag har skaffat ny jäsbunke och efter fem dagar kommer min levain att vara klar! Det ska bli spännande att se hur bröd bakat på levain smakar. "Min" bagare säger att skillnaden mellan vanligt surdegsbröd och bröd bakat på levain är mer filosofisk än kulinarisk! Så nästa steg blir väl att börja studera filosofi, annars märker jag väl ingen skillnad. Att mata en deg med en bit levain är som att plantera ett frö i jorden. Man kan likna levainen vid en maratonlöpare som är stabil under en längre period medan flytande surdag mer liknar en kortditsanslöpare (obs dock att kortdistanslöparen ändå tar tre dagar på sig för att komma i mål!) - alla dessa metaforer står Sébastien Boudet för.

´

Den franske bagaren

När vi hade bestämt oss för att flytta till Stockholm, hade jag förhoppningen att vi skulle hitta en liten, trevlig lägenhet med fin utsikt till ett överkomligt pris på "Söders höjder". Det lyckades vi (naturligtvis) inte med utan valde istället Gröndal - ett, i mitt tycke, nästan fullvärdigt alternativ (fast vi bor ju inte riktigt i Gröndal heller). Detta gjorde att det inte blev möjligt att gå runt hörnet och köpa surdegsbröd (Söder = surdeg), som jag hade planerat. Nej, jag fick allt börja baka mina egna limpor.

Men att baka surdegsbröd är inte "snutet ur näsan". Nej, det är en hel vetenskap. När jag följde recepten, i den första boken jag köpte, resulterade det i stenhårda platta bröd, som nästan inte gick att äta. Men så råkade jag läsa en blogg där man pratade lyriskt om den franske bagaren, Sébastien Boudet, och hans blogg (Brödpassion) och brödbok. Jag blev helt enkelt tvungen att köpa "Den franske bagaren" också - alltså ytterligare en bok i surdegens mystik.

Nu bakar jag så fina och goda surdegsbröd så Sébastien skulle bli stolt.

På Sébastiens inrådan gör jag nu på detta sätt:

• Utgå från surdegskultur (den köpte jag i ett bageri)
• Blanda surdeg, salt, mjöl och vatten och låt vila i autolys i en timma, knåda i 10 minuter, låt vila i 10 minuter, ytterligare vila i rumstemperatur i ca 2 timmar och slutligen jäsning  i kylskåp i 24 timmar.  

• Dag två ska degen stjälpas upp, sedan gäller det att låta den vila i kylskåpet i 24 timmar till.
• Dag tre är det så dags att grädda brödet och sen ska det vila i 45 minuter.
• Äntligen är det tid att tugga och njuta.

Nu är det bevisat!

Det är inte alls säkert att det är nyttigt att röra på sig!

Det är knappt så man kan tro att det är sant. Kan det verkligen vara så bra? Denna nya teori finns publicerad i en DN-artikel med rubriken "Träna kondition är inte nyttigt för alla". Där framgår att det rent av kan vara skadligt med motion.

Jag har alltid misstänkt att det är något skumt med allt det här motionerandet i tid och otid. Inte tränade mina föräldrar men de hade ändå långa och ganska friska liv. 

Själv känner jag ofta motvilja mot att röra på mig - det är ju så mycket skönare att sitta hemma i soffan och läsa eller titta på TV. Denna känsla tror jag indikerar att jag tillhör gruppen som inte bör träna. 

Jag tänkte på den här artikeln varje gång jag tittade på klockan under dagens gympapass (jag tittar ständigt på klockan under mina gympapass eftersom tiden då verkar stå still) - men bestämde mig ändå för att hålla igång lite lagom. Jag har ju, när allt kommer omkring, ett alldeles nyinköpt årskort på Friskis & Svettis.

Artipelag

Mannen bakom BabyBjörn (bärselar för barn och andra småbarnsartiklar) verkar ha tjänat storkovan. Sitt överskott har han dock använt på ett trevligt sätt - han har byggt en konsthall, som lite vitsigt kallas Artipelag. Det är nästan så man tror att han är göteborgare. Artipelag ligger mycket vackert på en egen udde, Hålludden, ute på Värmdö. Fantastisk byggnad i en fantastisk miljö! Jag tror knappt jag varit på Värmdö förut och blev väldigt imponerad av hur vackert där var.

Se, så konstnärligt jag ersatt i-et med en trädstam!

Utställningen vi tittade på hette Upplyst - det elektriska ljuset som konstens fé. Kända konstnärer visade verk av elektriskt ljus. En rolig utställning med spektakulära verk.

Hur kan ett upplyst föremål ge två skuggor?

Extra roligt att man refererade till Edison, glödlampans uppfinnare, som vi ”hälsade på” för bara två veckor sedan, under vår resa i Florida. Glödlampan sjunger nu på sista versen men fanns representerad i flera verk.

Edisons villa i Florida

Notera  de vackra ljuskronorna med glödlampor

När vi kom hem upptäckte jag att även vårt badrum skulle ha platsat på Artipelag. Verket skulle kunna kallas "Vår handdukstork - en ljusorgel".

    

Sån´ tur att det finns assistenshjälp

Samma kväll som vi hade bestämt oss för att gå på teater, var det premiär på ”På spåret". Jag har alltid gillat ”På spåret” och ville ogärna missa första avsnittet. Min ”gamla” arbetskamrat (som jag sov över hos i Sundsvall) och vi började därför dagen med att lära oss hur man spelar in TV-program.

Vi testade varenda knapp på dosan och vi läste manualen (bra lösning med e-manual direkt på TVn). Vi tyckte vi förstod hur man skulle göra - skam vore det väl annars – och markerade det program som skulle spelas in. Av gammal erfarenhet visste vi också att en ny funktion måste testas. Testet visade att inspelningen inte hade funkat. Det fanns inget program att titta på – ingen notering att vi hade gjort något fel, ingen markering att minnet var fullt, inte ett spår av vår inspelning. Helt väck! Vi gjorde många tappra försök men vårt misslyckande var totalt. Inte ens när vi kontaktade ”assistenshjälpen” (sonen - fast inte min) kunde vi få förklaring till vårt misslyckande. Till slut åkte vi till det stora elektronikvaruhuset och frågade om råd. Lösningen var enkel. En så gammal TV (två år!) saknade hårddisk och därmed inspelningsfunktion. (Borde inte TVn känt av detta och sagt till!!).

Lyckligtvis finns det något som heter SVT/Play! Vi skulle kunna titta på programmet även om det skulle bli via min lill, lilla PC (sladden för att koppla ihop TV och PC var försvunnen). På hemvägen, efter Tribadernas natt, såg vi båda fram emot en rolig stund "På spåret".

 

För att koppla upp sig mot Internet och SVT/Play krävs dock lösenord. Lösenord!!? Min välorganiserade och välorienterade arbetskamrat såg ut som ett stort frågetecken. Var kunde det finnas - det letades i pärmar, det letades på routern, det letades i datorn men inget lösenord dök upp. Trots den sena timmen (allt letande hade tagit tid) var det ånyo dags att kontakta assistenshjälpen - sen kunde vi båda rådbråka våra hjärnor på en Stockholmsresa, en Parisresa och en resa till Sarajevo.

Tribadernas natt

Vad enkelt allt är i när man inte har något att välja på.

Jag har varit i Sundsvall en och en halv dag (kortspelsgänget hade träff) och på denna korta tid hann jag klippa mig, köpa byxor och kofta, gå på teater, ta en promenad i naturen (Stornäset) och, förstås, spela kort. Jag har nästan alltid köpt byxor i samma butik (uppläggning ingår i priset) och precis som vanligt var det bara att gå in affären - sen var saken klar. Ska man gå på teater får man välja den teater som finns - utbudet är så att säga begränsat. Man behöver inte välja och sen bestämma sig för att det trots allt är skönast att stanna hemma.

 

Men den här gången skulle det ha varit bra om vi hade haft något att välja på för jag tyckte inte Tribadernas natt av P O Enquist var bra. Handlingen utspelar sig i Köpenhamn där Siri von Essen (som låg i skilsmässa från August Strindberg) höll på att sätta upp en Strindbergpjäs på Dagmarteatern. Under repetitionsarbetet kom August på besök och så började de och Marie (Siris väninna) att bråka och det höll de på med i två timmar – något tjatigt. Tribadernas natt är en omtalad pjäs som har spelats på många teatrar både i Sverige och utomlands - lite svårt att förstå. Jag tyckte skådespelarinsatserna var bra (även om vissa personer kändes för gamla för de personer de gestaltade) men oj, oj, oj så överdrivet och tjatigt det blev.

Den 15 maj 2012

Den 15 maj 2012 anmälde jag till Fortum att vi skulle ha rörlig eltaxa. Vad gjorde du den dagen?

Det är lite intressant vad man gjorde just denna dag eftersom det är en speciell dag. Det är dagen (aday) då människor över hela världen fotade sin vardag. Ett urval av dessa bilder på  hem, arbete, kultur, mat och samhälle har sammanställts i en utställning som nu visas på Kulturhuset i Stockholm.

.

Jag tycker det är ett roligt tema för en utställning. Överallt i hela världen, i 80 olika länder, har man alltså tagit kort en given dag och överallt gör man olika saker - några bakade bröd, några gifte sig medan andra har gymnastik osv  - ändå är det lätt att känna igen sig i dessa vardagsbilder.

Hösapösa eller hurpasnurpa...

...sa alltid min mamma när saker gick till överdrift åt det ena eller andra hållet och det var verkligen vad som hände idag.

Jag satt på bussen iklädd min nya mössa från Peru, när en pappa med två barn steg på. Det lilla barnet satt i barnvagn men den större dottern hade lite problem att hålla balansen eftersom bussen gick ryckigt. Då sa pappan att hon skulle sätta sig bredvid mig. Ha sa: "Sätt dig bredvid flickan!!!" "Flickan" tänkte jag "nu går han väl ändå till överdrift. Han ser nog bara min fina mössa". Sen uppmanade han, på nytt, dottern att sätta sig bredvid flickan. Han försökte också få henne att titta på min ovanligt fina mössa. Tre gånger pratade han om mig som flickan och han såg helt allvarlig ut. Hoppsan, sist jag åkte buss reste man sig upp för att jag skulle få sitta och nu plötsligt har jag blivit flicka.

Är det en ny trend att alla ska kallas flickor, oavsett ålder? Jag som trodde det var inne att vara Tant.

106 meter

Vi fortsatte vår resa (utan vänner) med en avslutningsvecka i USA och bevakning av presidentvalet. En behaglig och trevlig bilresa i södra Florida - varmt och skönt och ingen huvudvärk. Floridas högsta berg är 106 meter och vi var inte ens i närheten.

Sista kvällen före presidentvalet ägnade vi oss åt TV-tittande. På CNN var det Romney för hela slanten. Lite konstigt – tyckte jag. Hur kunde informationen var så snedfördelad? När vi bytte till msnbc (en annan kanal) var det Obama som fick allt utrymme. Det är uppenbart att vissa kanaler håller på en kandidat medan andra kanaler håller på motståndaren. Inga debatter i slutskedet av valkampanjen – som vi har. Inga affischer på gator - som vi har. Däremot massor med små namnskyltar utanför villor som visade vilken kandidat den som bor i huset höll på. I Florida (runt Sarasota) var det en klar majoritet av Romneyskyltar. Ute vid vägar och gatukorsningar stod det folk med skyltar som uppmanade de förbipasserande att rösta på en viss kandidat – även här var det mest Romneysupporters som var aktiva. När bilar passerade dessa ”övertalare” tutade en del resenärer. Jag antar att de ville visa att de hade samma åsikt.



Pilon??

Det är inte bara valarbetare utefter vägarna

Medan vi åkte söderut på valdagen tittade jag efter köer till vallokaler - jag såg bara en enda kö och den var inte särskilt lång. På TV visade man däremot vilket kaos det varit med röstandet i bl.a. Florida. Det hade varit helt otroligt långa köer - folk hade fått vänta upp till åtta timmar! Många hade inte orkat stå kvar utan gått därifrån och avstod alltså från att rösta. Varje delstat bestämmer själv hur röstandet ska gå till och man har löst det på olika sätt – i vissa stater är det tydligt att man misslyckats totalt. När vi kom fram till vårt hotell och checkade in, passade jag på att fråga mannen bakom disken, en ganska ung, mörk kille om han hade röstat ännu. Svaret blev att han inte hade röstat och inte tänkte göra det heller.



Var det tre kandidater?

 USA är ett besynnerligt land - alla är jättetrevliga och hjälpsamma. Där är välorganiserat (över?) och ändå så ineffektivt (vallokalsköer på åtta timmar och mer än en timmas väntan innan vi kom genom passkontrollen) men det är alltid lika roligt att vara där.

Att ge bort ett barn

Arequipa är Perus andra stad med över en miljon invånare. Centrala stan har vacker vit bebyggelse från kolonialtiden. Det var mycket färre försäljare här än där vi varit tidigare och det var skönt att kunna gå runt  utan att hela tiden bli attackerade. På Plaza de Armas (även i Arequipa finns en Plaza de Armas) demonstrerade/paraderade man - precis som man gjorde när vi var i Cuzco. Jag fattar inte vad man paraderar för hela tiden.

 

Vi besökte matmarknaden!

 

Vad kan det ligga i de här säckarna?

När vi la upp rutten för vår resa blev vi rekommenderade att åka till Arequipa för att titta på det vackra klostret Santa Catalina och Santa Catalina är verkligen något alldeles extra. Det är en hel stad bakom murar; en mycket vacker stad. Här finns gator, torg, kyrkor, matsalar, tvättstugor - ja, det mesta. Gator och torg har namn efter spanska städer. Alla väggar är målade i vitt, terrakotta och azurblått.

 

En gång i tiden bodde det 125 nunnor i klostret plus en massa tjänstefolk. Här placerade rika familjer sin andra dotter – ansågs som en hederssak. Flickorna fick flytta till klostret när de var i 12-års åldern och fick stanna där resten av livet! De fick aldrig lämna klostret. De fick bara prata med sina föräldrar genom ett galler och de fick aldrig visa ansiktet för någon utanför klostret. I dag bor det 24 nunnor och 4 noviser i klostret och noviserna är 18 år när de kommer (man får hoppas de kommer av fri vilja). Dagens nunnor har det lite lättare - de får till och med gå ut på stan - men de har å andra sidan inget tjänstefolk utan får utföra alla sysslor själva.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Genom det här gallret fick flickorna prata med sina föräldrar

Vi har tyckt om all mat vi ätit under vår Peruresa med undantag för alpackabiff, som vi fann både hård och smaklös. När vi var i Lima prövade vi på Ceviche (rå marinerad fisk) – LÅ och jag tyckte den var god men Sune fick vissa problem med magen som han gav fisken (oförskyllt) skulden för. Vi har också prövat på peruanskt vin men övergick snabbt till argentinskt. Drinken, Pisco sour, har dock fallit alla på läppen. Jag fick rådet att enbart äta kolhydrater (ska hjälpa mot höjdsjuka). Under flera dagar åt jag därför bara bröd, potatis och pasta - kan vara en bidragande orsak till min återhämtning. Apropå potatis – i Peru finns det 4 000 (ibland säger de 5 000) olika potatissorter.

 

 

Avslutningsvis kommer här en bild från flygplatsen i Arequipa som vi lämnade för en semesteravslutningsvecka (om man nu kan ha semester när man inte längre jobbar) i Florida!