Elva minuter över

Vad skulle vi göra på denna "resort"? Ligga vid poolen är inte vår "cup of tea".  

Vi bestämde oss för att ta lokalbussen till byn Viñale. Bussen skulle gå 10.11! I detta land där tiden inte är så viktig skulle bussen gå exakt elva minuter över. Roligt - tyckte jag.

Vi stod vid busshållplatsen i god tid och väntade med intresse på när den skulle komma. Den kom 19 minuter över. Inte så farligt, helt acceptabelt i detta land där man har åtta timmars arbetsdag om man inte har något viktigare att göra.

 

Så åkte vi iväg på en rolig resa med lokalbussen - hela tiden underhållna av musik. Ibland mötte vi kärror dragna av oxar, ibland blev vi hindrade av hästdragna kärror och ibland mötte vi "gamla amerikanare".

Utefter vägkanterna stod hästar och betade - enkelt sätt få välskötta vägrenar. Folk gick på och av bussen hela tiden, ibland hälsade passagerarna på chauffören med en kindpuss. På extra vackra platser stannade chauffören några minuter för fotografering.

När vi åkt en stund stannade vi till mitt på vägen så att en kvinna kunde gå fram till chauffören och sticka in hans lunch genom fönstret. På hemvägen lutade sig chauffören ut genom fönstret och köpte lite frukt av en mobil fruktförsäljare - mitt på vägen.

Vi åkte bussens hela tur och en bit inpå andra varvet. Sen gick vi av i Viñales för att leta efter en bank och åter bli stadda i kassan.

Livet på Kuba?

Vi sitter på verandan till "Casa de Don Tomàs - en arkitektonisk juvel" i kolonial stil. Verandan är täckt med tak så vi sitter i skugga - skönt för det är 28 grader - och dricker stark, gott, kubanskt kaffe. En liten orkester på tre personer underhåller oss med härlig kubansk musik. Varför klaga på Kuba?

I Viñales, grundad1607, har man alltid försörjt sig på jordbruk och stan är ett exempel på perfekt bevarad kolonial bosättning (enl min guidebok).

Huvudgatan heter calle Betancour efter en av undertecknarna till Kubas konstitution 1869. Hela gatan kantas av kolonialbyggnader med arkader och överallt ser man statyer och byster av José Martí - verkar vara Kubas störste ledare. Jag har inte sett en enda staty av Castro men han dyker upp på affischer då och då. Funderar på att skaffa mig en "Che-tattuering" eller förresten kanske inte för då blir jag väl inte insläppt i USA av "vår vän T" - om jag skulle vilja åka dit någon gång.

 

I Viñale verkar inte människorna lida ren nöd - vi mötte inte en enda tiggare. Här byggs och arbetas och  här är ett härligt, rörigt folkliv.

Elva minuter över

Vad skulle vi göra på denna "resort"? Ligga vid poolen är inte vår "cup of tea".  

Vi bestämde oss för att ta lokalbussen till byn Viñale. Bussen skulle gå 10.11! I detta land där tiden inte är så viktig skulle bussen gå exakt elva minuter över. Roligt - tyckte jag.

Vi stod vid busshållplatsen i god tid och väntade med intresse på när den skulle komma. Den kom 19 minuter över. Inte så farligt, helt acceptabelt i detta land där man har åtta timmars arbetsdag om man inte har något viktigare att göra.

 

Så åkte vi iväg på en rolig resa med lokalbussen - hela tiden underhållna av musik. Ibland mötte vi kärror dragna av oxar, ibland blev vi hindrade av hästdragna kärror och ibland mötte vi "gamla amerikanare".

Utefter vägkanterna stod hästar och betade - enkelt sätt få välskötta vägrenar. Folk gick på och av bussen hela tiden, ibland hälsade passagerarna på chauffören med en kindpuss. På extra vackra platser stannade chauffören några minuter för fotografering.

När vi åkt en stund stannade vi till mitt på vägen så att en kvinna kunde gå fram till chauffören och sticka in hans lunch genom fönstret. På hemvägen lutade sig chauffören ut genom fönstret och köpte lite frukt av en mobil fruktförsäljare - mitt på vägen.

Vi åkte bussens hela tur och en bit inpå andra varvet. Sen gick vi av i Viñales för att leta efter en bank och åter bli stadda i kassan.

Var är vi nu?

I går regnade det mer eller mindre hela dan - speciellt på eftermiddagen och kvällen.

Det var kolsvart när vi kom fram till vårt hotell så vi såg inte mycket. I morse när vi lämnade huset visade det sig att vi bodde på en "resort" - och här hade vi bokat tre nätter! Detta är inte Kuba möjligen Miamikubanernas Kuba. Ändrade direkt till två nätter. Det är inte denna konstgjorda turistmiljö vi vill se.

Innan vi kom hit besökte vi en tobaksodlare. Mannen ägde sin egen gård men skörden var bara till 10 procent hans egen - resten tillhörde folket. Han fick därför 10 procent av utsädet att använda för privat "konsumtion".

 

 

När bladen skördats torkas de i två steg, sedan fermenteras (jäses) de och smaksätts t.ex. med rom. Slutligen rullas cigarrerna och paketeras i cederaskar där fukten behålls bäst.

Viñales

När vi var i Kina "missade" vi sockertoppsbergen men här på  Kuba har vi fått en andra chans - den missade vi inte.

Vi lämnade Havanna och åkte västerut till den vackra Viñalesdalen där sockertoppsbergen - gigantiska karstformationer - reser sig rakt upp ur fälten. På ett av bergen har en konstnär målat utvecklingens historia. 

Men vi har också promenerat och åkt båt inne i ett grottsystem "Cueva del Indio". Grottorna imponerade.

Det gjorde däremot inte visningen av romtillverkning. Det enda vi fick se var en gammal apparat som man använder för att fylla flaskor med sprit. Apparaten verkade uråldrig och man visade inte ens hur den funkade. Inte ett ord om framställningsprocessen, vilka råvaror man använder, hur mycket rom som produceras och hur mycket som exporteras.

Men vi fick i alla fall provsmaka 1 ml.

Musik

Överallt spelas det - på gator, torg och restauranger. Ibland dansas det också. Så medryckande. Så härligt.

Gamla Havanna är verkligen trevligt och livligt. Många hus är fina och ommålade. Enstaka hus är nybyggda men det mesta är ruffigt.

Mitt emot pampiga Capitolium finns hus som är rena ruckel. Capitolium, som man nu restaurerar för att ge plats åt parlamentet, är en exakt kopia av  Capitolium i Washington - fast en meter mindre på varje håll.

Det är knökat med turister i "La Habana Viejo" men det det är också fullt med kubaner. Många gamla kubaner är otroligt magra men så är pensionen på 15 cuc (€15) per månaden. Det blir man inte fet på. Ofta går de runt och sälja något t.ex. nötter men lika ofta tigger de. Att pruta är det inte läge för på Kuba.

 

Trots all fattigdom är det mycket trevligt att vandra runt i denna livliga, stökiga stad. Andra Havannakvällen lyssnade vi på  Buenavista Socal Club. De spelade och sjöng oavbrutet i tre timmar. Så fort de två dansarna, som ingick i truppen, började dansa hängd en person på och sen en till. Efter en stund uppträdde "halva" publiken vid estraden. Hela föreställningen slutade med att alla sångarna sjöng Kubas inofficiella nationalsång - quanta la mera.

Hemingway

Hemingway bodde på Kuba i ca 25 år. Det märks.

Vi ägnade honom en halv dag och började med att besök hans villa - Finca La Vigía - ett trevligt "litet" hus som vi dock inte fick se så mycket av. Det hade regnat och var fuktigt och därför var till och med fönstren stängda. Vi fick nöja oss med en titt genom fönstret. 

Sen åkte vi till  byn "Cojimar" där Hemingway, som var en hängiven fiskare, haft sin båt 'Pilar' liggande. Där drack vi  en "Don Gregorio" på hans favoritbar. 

Hemingway och Castro lär bara ha träffats en gång

Slutligen besökte vi hans rum på hotell "Ambos Mundos" - där han bodde innan han skaffat villan Finca La Vigia. Rummet är nu museum.

Allt var intressant men intressantast var att åka bil på landsbygden och prata med vår nye guide.

De områden vi passerade såg minst sagt bedrövliga ut. Husen var lappade skjul - bostäder som vi brukar förknippa med kåkstäder. Sen fanns det hus som var byggda under "Sovjettiden" - stora höga flerfamiljshus men förfallna och eländiga. Allt var slitet - även människorna såg magra och slitna ut. Min bild av Kuba har börjat krackelera.