Drop in hos doktorn

När dottern (den äldsta) var på besök började vi dagarna med en hundpromenad. Vi gick i en timma, sen kunde vi med gott samvete äta både en rejäl frukost och fika. Under dessa trevliga morgonpromenader hann vi prata om både det ena och det andra men tyvärr började jag efter några dar få ont i mitt högra ben.

Jag började gnälla över mitt ben, som gjorde mer och mer ont, och efter en sömnlös natt kom jag fram till att jag förmodligen hade fått blodpropp i benet. På morgonen ringde jag sjukvårdsupplysningen. Jag beskrev mina symptom (inte min hemmagjorda diagnos). Sköterskan tyckte att jag omgående borde åka till en vårdcentral och kontrollera mitt ben eftersom hon inte kunde utesluta blodpropp (!).

Jag valde att åka till "Drop in vårdcentralen" på Henån och fick börja med att ta en nummerlapp. En kvart senare blev jag inkallad till en sköterska för en första sållning. Eftersom jag måste undersökas av en doktor,  fick jag därefter gå till kassan och betala 200 kr för besöket. Sen fick jag på nytt sätta mig och vänta. Efter ytterligare en kvart blev jag inkallad till doktorn som snabbt kunde ställa diagnosen ischias (puh). Han förklarade att jag hade fått en nerv i kläm mellan två kotor och ritade följande pedagogiska skiss

Därefter började doktorn skriva ut tabletter. Medan han skrev frågade jag lite om makens "hälsporre" och fick lite råd som jag kunde vidarebefordra. Vi kunde båda äta samma medicin (extra stor förskrivning) eftersom tabletterna var bra även för denna åkomma.

Sen passade jag också på att fråga vad han tyckte om privata akutmottagningar av typen "Drop in" - han var måttligt förtjust. Det var som gamla tiders fattigvård - den som gav det lägsta anbudet fick uppdraget. Jag gick dock nöjd från vårdcentralen efter mindre än en timma. Mitt onda ben skulle snart bli bra, jag hade klarat av både benet och sporren på mycket kort tid till det facila priset av 200 kr. (I går hade vi besök hemifrån - de berättade att de fått vänta sju timmar innan de fått träffa en doktor på Sundsvalls sjukhus!!)

Väl hemma tog jag en tablett och gick och la mig. Efter en stund kände jag hur värken försvann och jag blev bra. För säkerhets skull tog jag ytterligare en tablett sen behövde jag inte fortsätta medicineringen. LÅ blev också snabbt bättre i sin fot men han har fortsatt knapra på mina tabletter - hoppas han blir helt återställd snart. Det är precis så här jag tycker sjukvården ska funka - snabb mottagning och undersökning, ofarlig åkomma, billigt, rätt medicin och sen frisk.

Tom vårdcetralskorridor

Ett liv utan klocka

Jag har kallat min blogg "ett liv utan klocka" eftersom jag inte längre jobbar utan disponerar min tid på det sätt jag vill. Jag kan i princip göra vad jag vill, när jag vill och jag kan låta saker ta lång tid eller göra dem väldigt fort. Eftersom jag till min natur är lite hetsig går det mesta ändå med rekordfart - fastän det inte längre är nödvändigt. Att jag disponerar min tid själv betyder dock inte att jag har all tid jag vill.

I dag åkte LÅ och jag till tippen med en massa gammalt skräp. Jag tittade på vad folk kastade och funderade på varför de överhuvudtaget hade köpt de grejer de nu slängde bort. Sakerna såg bra och funktionsdugliga ut men passade antagligen inte in i det nya köket. (Vi kastade nästan bara trädgårdsavfall). Jag bestämde mig återigen för att i fortsättningen bara köpa nödvändiga saker och behålla dem länge, länge - ända tills de blev trasiga.

På hemvägen lyssnade vi på Kerstin Dellerts sommarprogram som handlade både om livet och döden, vilket gjorde att vi kom att prata en del om just döden - det ligger nära till hands nu efter tragedin i Norge. När vi kommit hem ringde sonens kompis och berättade att deras gemensamman vän Marcus hade dött. En ung man på 34 år levde inte längre. Så orättvis livet kan vara. Ett liv utan klocka betyder inte att ens tid inte är utmätt utan det gäller att ta vara på varje dag.

Tre fina killar och många fler

Nu har vi haft fullt hus här i stugan i två veckor. Vi har bl.a. haft våra tre fina småkillar på besök. Vi har varit sååå aktiva och gjort massor med saker trots att vädret inte varit det bästa. Vi har ätit glass, spelat minigolf, bakat cupcake, fiskat och gjort en massa annat. I dag har killarna och deras föräldrar givit sig i väg till "Kråkan" - farmors och farfars sommarstuga på östkusten.

Lugnet har lägrat sig hos oss och jag har fått tid att börja blogga igen. Eftersom jag ligger efter i mitt bloggande kommer inläggen (ett tag framåt) inte att följa någon kronologisk ordning utan vara blandade huller om buller. Inte nog med att jag ligger efter i mitt bloggande - jag har dessutom fått följande meddelande från min teleoperatör: "Du har förbrukat din inkl. (inkl?) datamängd för innevarande månad. Hastigheten begränsas enl ditt avtal och återställs den sista dagen i månaden. Hälsningar Telia". Det går alltså ganska segt att både blogga och surfa numera - ofta går det inte alls.

När vi hade som trevligast här i stugan, stannade plötsligt tiden - ett terroristdåd i Norge. Hur kan man ge sig till att skjuta unga människor bara för att de har andra åsikter än en själv och hur är det att befinna sig på en liten ö när en "polis" börjar skjuta alla han ser - detta har vi pratat mycket om. Prableen Kaurs var där och beskriver i sin blogg, hur det var i verkligenhet - läs den.

Besegrade men med medalj

Vi har ingen TV i stugan - därför måste vi ge oss i väg till "lokal" när vi vill titta på fotboll. När Sveriges damer mötte Japans i semifinal, åkte vi till en närbelägen semesterby och kollade.


TV inbyggd  i ett "båthus"

Det brukar vara fullsatt på Eriksberg när det är "höjdarmatcher" för herrar. Men när damerna spelade  semifinalmatchen i årets världsmästerkap, var det betänkligt tomt i lokalen. Undan för undan kom det dock fler åskådare men efter ett tag började folk gå igen. Till slut var det bara vi och ett äldre fotbollsintresserat par kvar. Det var inte så konstigt att folk droppade av för det var en urdålig match. Tjejerna hade tydligen spelat väldigt bra tidigare men just denna match var faktiskt mycket dålig och de förlorade rättvist.

I går, när Amerika och Japan spelade final, fick vi följa matchen på gammalt traditionellt sätt - via radio. Det var en spännande match som Japan vann på straff. Sverige förlorade alltså mot de slutliga VM-segrarna och  vann sin match om tredje plats. De kunde alltså resa hem med en bronsmedalj och det var ju trots allt inte så illa.

Dåliga bilder!

Redan på förmiddagen såg vi att det skulle bli en regnig dag och innan frukosten var avklarad hade det börjat ösa ned.

Ungdomarna började då spela alfapet - med högljudda diskussioner om vilka ord som verkligen var ord. Är jeep ett tillåtet ord eller inte? Är jeep verkligen ett ord eller är det märke? I just detta fall fanns ordet i ordlistan och blev därför godkänt.

Döttrarna har vid ett flertal tillfällen uttryckt missnöje med mina bilder. Bilderna är för små och för otydliga -  mina bloggbilder är uppenbarligen inte av bästa kvalitet. Jag ägnade därför denna regniga dag åt att, med stöd av alla personer under 30 år som befann sig i huset, skala bilder i stället för att förminska dem som jag gjort tidigare. Om jag uppfattade saken rätt tyckte de nog att jag var i det närmaste obildbar, när det gällde att lära mig denna nya teknik. Till slut lyckades jag dock skala ned fotona. Bilderna ovan visar resultatet. Är dessa bilder verkligen bättre än de bilder jag tidigare lagt in på bloggen?

Saltarvet

I Fiskebäckskil finns en liten privat konsthall som jag tycker är väldigt vacker. Enkla grå trähus försedda med vackra lanteniner och behandlade med järnvitriol. Hit for vi för vårt tredje konstbesök denna vecka.

I denna lilla konsthall, som kallas Samling Saltarvet, "visas det bästa inom svensk samtidskonst" (enligt Saltarvets egen broschyr).Där visas dels konst från bassamlingen (med verk bl.a av Lena Cronqvist, Dan Wolgers, Karin Mamma Andersson), dels separata utställningar. Nedan kan ni se exempel på några alster.

Linn Fernström; Ängeln

Patrik Larsson; Färgklump

Karin Mamma Andersson; Grop

Denna högklassiga samtidskonst kan ibland vara lite svår men den är alltid intressant och engagerande. Jag blev t.ex väldigt förvånad när jag såg en tavla som var påfallande lik en av de tavlor vi har hängande hemma i stugan. Tavlan i stugan har lilla barnbarnet gjort. Även om vår tavla är väldigt fin tycker jag ändå att det är konstigt att jag spontant tyckte att vår barntavla var jämförbar med en tavla gjord av en etablerad konstnär.

Är det juste att uttrycka sig på detta sätt? Kan en tavla som har ett försäljningspris på 112.000 kr jämföras med en tavla gjord av en 5-åring? Nog är detta en intressant diskussion. Titta själv och jämför!

Jarl Ingvarsson; Salta katta skola

Ragnar Högberg; Klockor

Pilane

På Tjörn (Sveriges sjätte största ö) finns ett fantastiskt utomhusmuseum med konstverk av kända samtidskonstnärer. Platsen heter Pilane. Där, i Pilane, finns också ett nittiotal domarringar och stensättningar från järnåldern. Till denna "konsthall" uppmanas man att ta med sig matsäck och äta mitt i själva utställningen!!

Hit till Pilane åkte vi direkt efter det att vi lämnat akvarellmuseet i Skärhamn och här vandrade vi runt bland alla får, gamla gravar och "konstiga saker". Titta och njut!

Kan man överkonsumera kultur?

Jag vet inte om det finns någon övre gräns för hur mycket kultur man kan "konsumera" men jag tror vi ligger på gränsen. När min tidigare arbetskamrat G och hennes man hälsade på, lyckades vi klämma in tre konstutställningar på två dagar - det får väl nästan betraktas som världsrekord! Alla tre utställningarna var bra - intressanta och roliga. Jag delar upp dem på tre inlägg, så att ni, mina kära läsare, inte ska bli uttröttade.

På akvarellmuseet i Skärhamn ställer man varje år ut tavlor av en välkänd akvarellmålare - i år var det Emil Noldes tavlor, som smyckade väggarna. Vi var alla fyra överens om att vi ville följa en guidad visning. Den första turen skulle inte starta förrän om en och en halv timma – alltså började vi med lunch. Hela den fina matsalen var uppdukad och helt tom - inte en gäst - men tyvärr - alla bord var reserverade! Aningen snopet - inte en gäst och ändå fullsatt! Om vi kunde sitta utomhus kunde vi till nöds (kändes det som) få äta. När vi hade ätit klart och frusit färdigt, var restaurangen fortfarande tom men en grupp äldre var på väg in. Säkert  var det dessa pensionärer som hade bokat alla platserna - på en ”Resa till hemligt mål" (som min kusin I skulle ha sagt).

Noldes måleri kallas expressionistiskt, fick vi lära oss av den fantastiske guiden. Guiden berättade inlevelsefullt och intressant om Emil Noldes liv och måleri. Nolde var tysk - ja stortysk - och det finns nog en del dunkelt i hans liv som vi helst inte vill ha reda på - men måla det kunde han. Vilka blommor! Han målade med starka färger - ofta komplementfärger. Nolde målade också automatiskt!! Vi tyckte alla fyra att det lät väldigt konstigt. Automatiskt måleri! Det lustigaste var dock att när vi kom hem och diskuterade det automatiska måleriet hade vi fyra olika uppfattningar om vilka tavlor som var målade med denna teknik.

Tavlor fotograferade från affisch

När jag (utan blixt) skulle fota några tavlor kom man och sa till mig att ”av upphovsrättsliga skäl” fick jag inte fotografera. Vad då "Upphovsrättsliga skäl"? Skulle jag kräva någon slags upphovsrätt till tavlorna för att jag fotat dem! Mycket dumt påstående. På vissa museer får man fota hur mycket man vill. På andra, som akvarellmuseet, har man en massa onödiga restriktioner.



Ingen sommar utan besök i den stora möbelaffären

Varje sommar gör vi den oundvikliga turen till IKEA och jag tycker fortfarande att det är ganska trevligt! Om några år kommer vi att ha ett "eget" IKEA på samma ställe som vi handlar mat. Det är väl något att se fram emot?!

Årets tripp gällde ny gästsäng. Vi har haft en gammal våningssäng i gäststugan men den har börjat kännas för ginglig för våra åldrande vänner. Nu tyckte vi därför att det var dags att investera  i en utrdragbar säng, så att ingen ska riskera att ramla och bryta lårbenshalsen när de är hos oss.

Väl hemma kunde vi roa oss en hel dag med att montera sängen. Så här blev resultatet:

Vad innebär det att bo i den inre riskzonen?

Landskapet Halland ligger strax söder om Bohuslän (där vi har stuga) men har en helt annan karaktär. Halland känns som ett mycket bördigare kulturlandskap än Bohuslän. Kusten har inte många öar vilket ger en obruten horisont där man kan se solen gå ned. Men ett öppet hav inbjuder inte till fiske och det är mycket svårare att ha båt vid en långgrund strand.

A, vår vän sedan mer än fyrtio år, har sommarstuga norr om Varberg (i Halland). Området ligger inte långt  från kärnkraftverket Ringhalls och ingår i den inre riskzonen. Att bo i den inre riskzonen betyder att man ligger pyrt till om det skulle inträffa en olycka. Påmind om vad som har hänt i Japan (tror jag) har myndigheterna nu delat ut nya jodtabletter till alla som bor inne i zonen. Vore det inte bättre att börja nedmontera hela Ringhals - frågar sig en gammal linjetreare.

I det fina gamla sommarstugeområde, där A har sin stuga, finns det många hus kvar sedan området var nytt men undan för undan ändrar området karaktär och nu kan man se hus utsmyckade på detta sätt.

När vi gått en promenad i området, dukade vi upp för att äta middag på A:s altan. Vi började äta men hann inte längre än till entrén förrän den svenska sommaren visade sitt rätta ansikte. Snabbt fick vi samla ihop glas, tallrikar och mat och förflytta oss inomhus där vi, med tak över huvudet, kunde äta och prata. A:s vän E, som också var på besök, hade rest runt i Peru i tre veckor och bland annat besökt Matsu Pitsu - lät mycket intressant och spännande - kanske något för en person som har gott om fri tid.