Fler än tusen

För några år sedan såg jag en utställning på Moderna museet med verk av Hilma af Klint. Jag förstod inte ett dugg och tyckte den var "så där".

Sen gick jag dit en gång till på en guidad visning och ändrade mig totalt. Blev mycket fascinerad av Hilma och hennes verk. Tyckte hon målade fantastiskt om en värld jag inte känner till.

Nu har det kommit ut en bok med titeln "Hilma, en roman om gåtan Hilma af Klint" som jag lyssnat på under mina morgonpromenader. Trevlig bok om Hilma och hennes konstnärsliv i sluter av 1800- och början av 1900-talet.

När Hilma var 4 - 5 år ramlade hon och slog huvudet i en sten (var mycket nära att dö). Efter olyckshändelsen fick hon kontakt med en värld med andra dimensioner - en andlig värld.

Hon gick på konstnärsskola för fruntimmer och var med i flera spirituella grupper. Av sina "andliga vänner" fick hon i uppgift att utföra tempelmålningar. Hon målade jämt. När hon dog efterlämnade hon över tusen fantastiska målningar - vissa mycket stora. Hilmas tanke (och uppenbarelse) var att målningarna skulle dekorera ett tempel men så blev det aldrig. I stället fick hennes brorson ärva dem med villkor att de inte fick visas förrän efter 20 år. Egentligen ville inte brorsonen ha ansvar för hela denna konstsamling. Han förvarade tavlorna på vinden i många år ända tills hans son blev vuxen och tog över ansvaret och visade denna skatt för allmänheten.

Automatsik skrift - kontakt med andevärlden

Det blåser

Denna sommar har hittills varit den blåsigaste i kvinnominne. Varje dag och kväll har det blåst och stormat. Vi har bara varit ute med båten några enstaka gånger och då i kraftig sjö (inte helt behagligt).

I stället för att bada, fiska och sitta ute och äta sena middagar i solnedgången har jag läst böcker (syns i tidigare inlägg), gjort utflykter till Göteborg, Lysekil och Fjällbacka, målat om lillstugan, bakat, tagit en och annan promenad, spelat Wordfeud och så har jag vattnat mina sönderblåsta tomater och blommor. För även om det har blåst så har det inte regnat - alltså mycket torrt. Vissa björkar har redan gula löv.

En fördel har dock det uteblivna fiskevädret fört med sig - maken har börjat bygga den efterlängtade uteduschen. Golvet eller däcket är klart. Nu återstår bara insynsskydd och anslutning.

Det är, som man brukar säga, "För- och nackdelar med allt".

Nu några bilder från den blåsiga sommaren.

Det gamla gardet i Bovaldstrand

Födelsedagsuppvaktning på
Luna Café

Även i Göteborg finns det väggmålningar

Ännu fler väggmålningar

Inne hos Knapp-Carlsson

Förintelsen

Det har sagts och skrivits mycket om förintelsen men budskapet måste upprepas och upprepas - får inte glömmas.

Denna blåsiga sommar är som gjord för att sitta och läsa. Förutom alla böcker som jag kan "stoppa i örat" har jag lånat med mig en liten stapel från biblan att beta av. Jag började med Hédi Frieds "Frågor jag fått om Förintelsen".

93-åriga Hédi Fried, som överlevde förintelsen, har i en liten bok svarat på frågor hon fått från människor hon träffat. Hon besvarar frågorna enkelt, lättfattligt och rakt. Boken har en så klar och enkel uppbyggnad att den kan och bör läsas av tonåringar - för att ge dem perspektiv i livet.

Mycket imponerande att läsa denna gamla kvinna. Hon kombinerar sin erfarenhet med eftertanke - så här skriver hon t.ex. om Gud. "Finns det en Gud så är det samma Gud som vi alla har, vare sig hen kallas Jehova, Kristus eller Allah.....Gud finns i vårt innersta, i den moralkompass som hjälper oss att lösa livets problem".

Jag blev tagen av hennes ödmjukhet och hennes idoga arbete för att undvika att övergreppen för 70 år sedan ska upprepas.

Meningen med livet är livet självt - säger Hédi Fried.

På FB tackar Jonas Gardell Hédi Fried och hennes syster för deras arbete.

Spaningsmord

Jag har alltid gillat maķrill. Så fort det är uppehåll och inte blåser tar vi båten ut på böljan och drar upp några firrar. De vi inte orkar äta upp fryser vi ned i vatten - då klarar de sig hela vintern. Men i vintras blev det för mycket. Plötsligt kunde jag inte förmå mig att äta mer makrill.

Det är fortfarande lika härligt att åka ut med båten. Men för att i någon mån begränsa fångsten avstår jag nu från att fiska. Medan maken drar upp och drar upp har jag suttit tillbakalutad och ägnat mig åt "Hur man löser ett spanigsmord" - Joakim Palmkvists berättelse om hur Therese Tang (Missing People) tar reda på vem som mördade den rika bonden Göran Lundblad. Välskriven och spännande berättelse om ett mord som ägde rum 2012.

Såväl polis som grannar tror sig veta vem som mördade Lundblad men då det saknas både bevis och kropp kan saken inte prövas i domstol. Det polisen inte lyckas med klarar privatspanaren Therese Tang av.

En outomordentligt märklig historia ligger till grund för en bra bok - en mix av sanning och fiktion väl värd att läsa.