Stil

Stil heter ett av mina favoritprogram på P1. Stil är också ett av de program jag brukar somna till. Jag laddar ned programmen i min iPod startar och ligger och lyssnar. Efter en stund brukar jag somna och när programmet är slut stänger iPoden av sig själv. Nästa gång jag vaknar startar jag programmet igen och så upprepas proceduren genom natten och sammanlagt får jag mycket mer sömn på detta sätt än jag fått tidigare.

Ibland händer det dock att jag inte somnar utan lyssnar på hela programmet. Det inträffade här om dagen (eller natten). Då pratade man om en man i New York som gick runt och letade efter gråhåriga tanter med stil, fotograferade av dem och la upp dem på sin blogg.

Avanced style är en häftig och rolig blogg som är roligt att titta in på!

Eftermiddagsaktivitet

Lördag är krattning i Vinterviken (så här års) men sen är jag ledig och kan göra vad jag vill!! Så skulle jag ha tänkt för några år sedan och gör fortfarande. Det är som jag är mer ledig på lördag och söndag än andra dagar fastän jag är ledig veckan lång om man undantar att jag hämtar barn måndag och tisdag och går på kurs onsdag och torsdag (ingetdera tar dock en hel dag). Men när ska jag hinna gympa?

När jag kom hem från Vinterviken i lördags åt vi en snabblunch, sen kastade vi oss på buss och tunnelbana och hann till biografen Victoria på Götgatan på mindre än 30 minuter. Varför hade vi då så bråttom? Jo, vi skulle hälsa på Monica Z (****). En mycket bra film. Fin musik, bra skådespeleri och igenkännandes glädje. Samtidigt innehöll den mycket som jag inte kände till och ett stort mått av vemod. Jag kände mig mycket berörd när vi kom ut på Götgatan igen.

Utanför biografen var det fortfarande ljust - och vi kunde sakta gå genom stan - och ändå komma hem i så god tid och slapp missa halvåttanyheterna. Eftermiddagsfilmer är verkligen något för oss pensionärer!

Höst med en smak av sommar

Dottern och jag tog en långpromenad på Söder. När vi började gå var det sensommar men efter några timmar var det höst. Vi gick från sol och varmt till blåst och regn.

När det var som ruggigast passerade vi en liten glassbar - "Vem äter glass i det här vädret?" sa vi och gick in och beställde en kiwisorbe och en valnötsglass. Sen satte vi oss och njöt

Först blev vi förvånade att det ideligen kom in folk och köpte glass - fastän vädret var som det var - men sen förstod vi att vi hade hittat en liten Söderpärla som folk går till oavsett om det är sol eller snö.

Katastrof

Ja, precis så kändes det när min telefon plötsligt var helt tom - inte ett telefonnummer, inte en genväg, inte ens ett vanligt tangentbord fanns kvar. När jag startade den visades en blank skärm. Hur hade detta kunnat hända?

Jag har en längre tid haft problem med att minnet i telefonen inte räckt till, alltså inget utrymme för fler appar. Det gick inte heller att komplettera minnet så jag satte i gång att rensa. Och, hej och hå, vad jag rensade. Så bra det gick! I ett nafs hade tag lyckats tömma min kära gamla telefon på all data.

I ett sådant här prekärt läge är det allt tur att maken och jag inte kommunicerar via våra mobiler.

Stilikon?

I år 13/14 går jag en Berlinkurs (fast den borde nog kallas Tyskkurs) som kommer att avslutas med en gemensam resa till Berlin. Vi har fyra dubbellektioner i veckan - onsdag eftermiddag och torsdag förmiddag - om konst/arkitektur, historia, musik och politik. Och aldrig har jag varit så intresserad av valutgången i ett tyskt val - som i år.

Angela Merkel (som verkar ha fått all uppmärksamhet i media) har alltid samma strikta stil - byxor och färgglad kavaj - och nu verkar även hennes stil ha slagit.

Ska vi kanske kalla henne stilikon också?

Searching for...

..sugerman blev belönad med en Oscar - det var den värd (***).

Vi var hemma hos dottern på söndagsmiddag. När vi hade ätit klart frågade hon om vi ville gå på "bio" och så följdes vi åt in i rummet. Där bänkade vi oss, som fyra i rad, på sängen och tittade på filmen - direkt på väggen! Med hjälp av en nyinskaffad projektor hade de fått en hemmabio.

Det var extra roligt att titta på just "Suger man" eftersom vi ett par dagar tidigare hade lyssnat på regissörens, Malik Bendjelloul, sommarprogram (i min iPod på väg hem från stugan). Det gav, som man säger nu för tiden, ytterligare en dimension till filmen.

Riktigt fet

För att krama ut de sista dropparna av sommaren, för att fiska makrill och för att lämna båten på vinterförvaring åkte vi tillbaka till stugan efter bara två veckor i storstan
Och vilket väder vi fick! Två härliga, varma, soliga och lugna dagar. Jag undrar om det inte var sommarens bästa fisketurer.
Första dagen fick vi 25 stora, feta makrillar och jag drog upp lite över hälften. Andra dagen fick vi 13 men då drog jag inte upp en enda!
Vi, maken och jag, brukar för det mesta var jämspelta när det gäller fiske. Men nu satt jag här - timma efter timma - och fick inte ens napp. Vi hade samma agn, fiskade på samma djup och satt, bokstavligt talat, i samma båt - men bara en av oss (och det var alltså inte jag) lyckades locka till sig firrarna  - obegripligt!
Jag försökte hitta orsaker - vi bytte plats i båten, vi bytte metor. Inget hjälpte. När det var dags att rensa lämnade jag min meta hängande fritt för sig själv (fastknuten) och då hände det! Det nappade! Maken (jag satt för långt borta) kunde dra upp den största makrill vi någonsin fått.
Ska man dra någon slutsats av fiskturen är det att makrillarna dissade mig i går. Varför ägnar sig makrillar åt mobbing?

Kreataiva dagar

I år deltar jag i en Berlinkurs på Birkagårdens folkhögskola. Birkagården arrangerar många olika kurser, precis som de flesta folkhögskolor. Den här veckan ville man ge kursdeltagarna inblick i andra kurser än just den man själv går på och hade ordnat något man kallade Kreativa dagar.

Vi började med gemensam föreläsning - kvinnor i musiken - sen fick vi välja vad vi ville delta i. Jag valde Gyllene snittet och American roots. Alla "mina" föreläsningar var mycket bra. Jag gillade speciellt American roots. En rockmusiker, från en av musiklinjerna, berättade om hur olika musikstilar vuxit fram i USA. Parallellt med berättelsen fick vi lyssna på musik från just den perioden.

Musiklinjerna håller inte till på Karlbergsvägen, som seniorlinjerna gör, utan i Fryshuset. Det fryshus som Anders Carlberg är upphovsman till. Det blev ett extra plus för den föreläsningen att  vi fick åka till Fryshuset i Södra Hammarbyhamnen. Intressant

Big Glenn

Barnbarnet och jag tittade på en kvalmatch i fotboll. Mot slutet av matchen blev Tobias Hyssen inbytt. Grabben (barnbarnet) frågade vem han var. Jag förklarade att han var son till Glenn Hyssen och så kom jag naturligtvis in på när "alla" fotbollsspelare i Göteborg hette Glenn.

"Ja, visst ja" sa killen "det var ju därför man döpte vindkraftverket till Big Glenn. Lilla London (Göteborg) har ju ingen Big Ben men nu har de i alla fall en Big Glenn!"

Bergianska

Det kändes lite motigt och tungt att lämna stugan. Sommaren var slut - trodde jag. Men så var det ju inte!

Sen vi kom tillbaka till storstaden har vi, i härligt sommarväder, åkt runt och tittat på flera fina grönområden i stan och fått massor med inspiration för kommande odlingar. I går tog vi tunnelbanan till en riktig höjdare - Bergianska trädgården.

Vilken köksträdgård och så mycket fina blommor! Inte behöver man åka till Frankrike för att kunna besöka fina trädgårdar inte. Maken sa "Här är mycket finare än i La Louve." Men det är ju som att jämföra de gamla äpplena och pärona - ingen just jämförelse.

Verkar blomman bekant?

Under valnötsträdet...

... i ett fantastiskt sensommarväder, krattandes löv - så har jag tillbringat dagen.

Det var både arbetsdag och höstmarknad i Vintervikens trädgård, idag. En strålande dag med massor med gäster/besökande. "Vår" trädgård är så fin, så fin. En riktig oas, som många dras till - inte minst barnfamiljer. Folk åker ganska långt, för att komma dit och titta och äta.

När jag krattat klart, köpte jag med mig bonnbönor från höstmarknaden innan jag gick hem. Mina egna bönor har jag redan skördat - gick väldigt fort eftersom skörden blev så minimal.

Snart är det ljusfest (13/8) i Vinterviken!

Ni är de första - någonsin!

Efter en hel dags rundvandring på Söder, åkte vi till Vinterviken för en välförtjänt "after work" pizza.

Även om vi inte jobbar längre hade vi, min "gamla" skolkamrat och jag, haft en jobbig dag och kvalificerat oss för en aw. Vi hade gått och gått och gått från tidig förmiddag till sen eftermiddag.
Vi anlände till Vintervikens trädgård precis klockan fyra (just när de öppnat), gjorde vår beställning och mottogs med orden: "Ni är de allra första, någonsin, som kommer hit på "after work".

Det var ju kul -att vara allra först med något - även om det bara gällde en pizzabeställning. Och pizzan var jättegod!

Vi missade honom

För att få se honom, presidenten, från bästa plats bokade vi i god tid in oss för lunch på Dramatens balkong. Bästa läget! trodde vi.
Det var bara ett litet aber - han åkte inte den väg vi hade tänkt oss.
Men en god lunch, i skönt solsken med bra utsikt, fick vi och sen kunde vi gå hem genom en bilfri stad.

Hur blev den?

- skörden, alltså! Ja, den blev väl lite si så där. Jag fick många små tomater som har mognat efter hand. Men de stora (tomaterna) är jag ganska missnöjd med. Väldigt dåligt utbyte med tanke på arbetsinsats - bara några stycken på varje planta och inte mognade de heller.

Jag som tänkt mig att kunna gå ned till mitt lilla växthus, plocka och äta en solmogen tomat var och varannan dag.

Så blev det inte och nu är de skördade och hemkörda till storstan och hänger på eftermognad. Men nästa år då...