Graffiti

En av de sista dagarna 2023 åkte vi till Slussen och promenerade utefter "vackra" Stadsgårdskajen fram till en gammal färjeterminal.

Där visade man Banksy - världens mest kända nutidskonstnär. Denne politiske aktivist, filmregissör och graffitikonstnär från Bristol med hemlig identitet, har under några månader flyttat in i terminalen. I Google kan man läsa att "Han är känd för sina satiriska och subversiva graffitimålningar som görs i en distinkt stencilstil". En mycket tankeväckande och intressant utställning.

Hotell med utsikt mot muren, den mur
som Israel låtit bygga på Västbanken

Roligt att man tagit tillvara den gamla terminalen.

När vi var klara med Banksy hade vi tänkt utnyttja Katarinahissen för att "ta höjd" men den hade gått sönder, igen. Jag trodde man använde gammal beprövad teknik när man bygger hissar men så verkar det inte längre vara.

Stängd men juldekorerad dörr

Köpte, som minne från utställningen, några souvenirglas till min nya julklappsutflyktskorg. Tänk, snart är det sommar och utflyktstider!

Uppskattning

Det är roligt när ens matlagning blir uppskattad.

På Annandagen kommer äldsta dottern och hennes familj till oss och äter fransk julmiddag. En tradition som vi, med vissa avbrott, hållit fast vi sen den tid då hon gick i skola i Frankrike.

Bûche de Noël

Då, för snart 30 år sedan, firade vi jul i Paris. Vi hade hyrt en liten lägenhet mycket centralt i stan och på julafton samlades vi där och åt franskt. En skolkamrat till dottern styrde upp det hela.

Vi började med ostron. Sen kom en sallad med ost och valnötter, där nötterna var plockade i kamratens pappas brors trädgård. Därefter serverades det hjortstekt med ugnsstekta äpplen fyllda med lingon. Middagen avslutades med  ostbricka och fransk julstubbe. En superb julmiddag som vi försöker efterlikna varje Annandag.

I år blev hjortsteken utbytt mot Boeuf Bourguignon som jag hade gjort även i en vegansk variant. När barnbarnet, som är vegetarian, smakade på grytan blev han glatt överraskad och berömde den storstilat. När han ätit sig mätt sa han "Kan jag få ta med mig resten hem?" Det kallar jag att få högsta betyg.

Men inte nog med detta - i år blev det Annandagsmiddag version 2.0. Cavan vi drack till ostronen var "specialimporterad" från Salem. Jag hade köpt en specialutgåva för att vi i år (2 år försent) firar - 

Göteborg 400 år.

Julklappar

Två gånger i veckan följer vi våra barnbarn till sångövningar i Stockholms gosskör.

Kören håller till i en gammal skola vid St Göran, så vi åker buss till Fleminggatan och går sen resten av vägen. När vi kommer till hörnet av Arbetargatan och Fleminggatan finns där en affär som specialiserat sig på produkter från Skottland.

Allt är så fint. Vi stannar alltid till och fönstershoppa, innan vi fortsätter till kören. Några gånger har jag till och med gått in i affären och känt på de härliga ylletygerna.

När maken gick förbi affären tillsammans med ett barnbarn sa grabben: "Jag tror du kommer att få en julklapp från den här affären".

Men se där hade han fel! Maken, tillika pojkens morfar, fick inte en utan två skottska julklappar!

Både dottern och jag gav honom var sin blårutig halsduk. Tänk, så lyxigt, att få två snygga halsdukar samma jul.

God Jul

I år träffades vi, alla nissarna och jag, på Linnéplatsen.

Folktomt

På Moderna museet visar de just nu och ända till april 2024 en utställning med verk av Lotte Laserstein. Utställningen har tidigare visats i Malmö och som vår Birkagårdslärare säger: "När budgeten krymper förlängs utställningstiden".

Kväll över Postdam, sorg- och vemodsstämning

Vi ägnade en lektion på vår Spanienkurs (!) åt just Lotte Laserstein. Vår lärare tyckte inte det var någon idé att titta på utställningen gemensamt - skulle bli alldeles för trångt och rörigt. 

Självporträtt

Jag hade aldrig hört talas om denna tysk/svenska konstnär men tyckte hon målade mycket uttrycksfullt. Vi bestämde oss för att se utställningen och när det var öppet och gratis på fredagkvällar mellan 18.00 och 20.00, fick vi göra avbrott i våra minimala julförberedelser. Hade tänkt "äta upp" inträdet men restaurangen var stängd så vi fick nöja oss med en macka i entrén.

Det var ett bra beslut att ge oss ut i mörka "natten" - gratis och jättelite folk. Kunde gå runt i lugn och ro utan att trängas och titta på fantastiska porträtt.

Bröderna Gedin

Lotte Laserstein är tyska men lyckades tack vare ett skenäktenskap bli svensk medborgare. Både hennes mamma och  syster blev dock kvar i Tyskland. Ingen av dom överlevde kriget. Detta trauma tycker jag man kan se i Lotte Lasersteins porträtt. Utställningen har namnet "Ett delat liv".

"Jag och min modell"

Emigranter - en oändlig väntan

Natanael Beskow - Birkagårdens grundare

Barn med skrinda

Bankid

Autofiktion, den genre där man blandar fakta och fantasi, brukar vara trevlig litteratur. Jan Guillous bok "Eventuellt uppsåt - att döda ortens gangsters" är inget undantag.

Min förtjusning i Jan Gs böcker började när jag en gång under förra årtusendet var på tjänsteresa i Jönköping. På väg till flygbussen råkade jag köpte Coq Rouge som jag sträckläste. Sen var det bara att fortsätta - gillade såväl böckerna om Carl Hamilton (tröttnade dock mot slutet) och serien "Det stora århundrandet" (som jag ännu inte läst klart).

I "Eventuellt uppsåt" blandar Jan G hämningslöst fakta med fantasi. Det är trevligt att läsa hans dagbok (verkar mycket nöjd med sig själv och sitt liv) kryddad med varningar om hur sårbart vårt moderna samhället är. Ponti, Jan Gs alterego, har åldrats. Han har ont och när han ramlar bryter han lårbenet. Men trots sin skröplighet ser han sånt som ingen annan ser och eftersom han "vet hur en slipsten ska dras" kan han rädda en oskyldig man från livstidsstraff.

Sensmoralen i boken är; Lita inte för mycket på ditt bankid - du kan bli blåst på den pension!

Nobelfest?

Förra veckan åkte vi in till stan för att se hur Stockholm har juldekorerats. Vi började i Gamla stan och fortsatte förbi slottet, riksdagshuset och vidare till stadshuset.

Stadshusets upplysning var fantastiskt.

När vi sett stadshusets utsida var det läge att titta på innandömet. Det gjorde vi när Kungsholms gymnasium hade sin julkonsert (där ett barnbarn går).

Vi tog båten och promenerade in i den pampiga byggnaden, där vi hade platser reserverade. I Blå hallen fick vi lyssna på en fantastisk luciakonsert - 250 elever sjöng så fint.

Närmare än så här kommer jag nog aldrig en Nobelfest.