Afternoontea

Finns det något mer engelskt än afternoontea?

Vårt värdfolk tyckte vi skulle åka till Bettys och prova på denna specialitet. 

Bettys är "världsberömt" i hela Yorkshire för sitt te och sina kakor. Man brukar få stå i kö för att komma in men eftersom kaféet ligger i anslutning till en stor trädgård skulle vi kunna köa i tur och ordning. De av oss, som inte behövde bevaka köplatsen, kunde gå runt och titta i trädgården.

Sagt och gjort. Det var en ganska lång resa på små snirkliga vägar som huvudsakligen gick genom naturreservat. Trodde inte Yorkshire skulle vara så ödsligt utan betydligt mer industrialiserat. Här är inte heller någon jordbruksbygd utan området är mest "befolkat" av får som går omkring och betar på hedarna. Med jämna mellanrum dyker det dock upp en pittoresk by. Allt är fint och tilltalande.

När vi kom fram till Harlow Garden och Bettys hade vi tur - vi slapp sått i kö. Det var bara att njuta - först av den fantastiska trädgården, sen av en massa godsaker.

På väg till Bettys stannade vi Brimham Rocks, ett område med speciellt intresse som vårdas av "National Trust", och tittade på säregna bergsformationer.

Viadukternas viadukt

Om man fortsätter med tåget från Leeds (det vi kom med igår) ytterligare två hållplatser kommer man till Ribblehead.

Ribblehead ligger i ett naturreservat med mjuka fina kullar, överallt genomkorsat av stenmurar - långa och höga och mycket imponerande. Murar som ger karaktär åt landskapet. De används för att hindra de överallt närvarande fåren, att sticka i väg.

Vid Ribblehead finns också en dalgång. För att tåget ska kunna fortsätta vidare mot Carlisle byggde man för 100 sedan en lång viadukt över dalen. Viadukten i Ribblehead var målet för vår resa.

När vi klev av tåget efter två hållplatser möttes vi av ett litet museum och ett kafé skött av en äldre dam. Nancy, som damen hette, hade hjälpt till vid en tågurspårning 1952 och fått en klocka i present. Klockan  hade hedersplats i utställningen. Jag tror denna klocka betydde mycket för henne.

På väg till viaduken dök det naturligtvis upp det vi förväntat oss - en pub.

Sen var det bara att beundra detta fantastiska bygge.

Miss Marpele

Vi lämnade York för att resa till vår sista anhalt på Englandsresan. Vårt mål var den lilla stan Settle i Yotkshire.

Stadsmuren i York

Oj, så fint det var i Settle. Alla hus var byggda i sten och klättrade upp för dalgångens båda sidor. När jag svängde runt ett gathörn förväntade jag mig att miss Marple skulle komma traskade men hon lär bo i en annan del av England.

Järnvägsstationen i Settle

Tror aldrig jag besökt en finare landsortstad. Liten, ca 2.500, men full med liv och rörelse -  pubbar, restauranger, kaféer, affärer och dessutom var allt både vackert och så engelskt.

Varför hade vi då bestämt oss för att åka till Settle - en plats man aldrig hörs talas om? Jo, de enda två personer vi känner i England har lämnat London och köpt sig ett fantastiskt hus just i Settle och dom skulle vi hälsa på några dagar.