Bath

Efter tre dagar i Eastbourne var det dags att ta tågen norrut.

Tanken var att vi skulle rest till Windsor och tittat på det berömda slottet. Men eftersom slottet inte var öppet på tisdagar, hoppade vi Windsor och åkte direkt till Bath.

Resan tog fyra timmar men på den tiden hann vi både byta tåg och station i London - från Victoria till Paddington.

Jag tycker tågtrafiken fungerar bra. Tågen går i tid och kommer fram när de ska, de är rena och välskötta och inte överfulla - i alla fall inte när vi har åkt. Gårdagens tåg från London till Staplehurst (inte vårt tåg) var dock smockfullt för då kom pendlarna hem från jobbet. Enligt vår taxichaufför reser de flesta som bor i Staplehurst till London för att jobba - en resa på 58 miles eller en och en halv timma om man åker tåg.

Direkt när man går av tåget i Bath möts man av en alldeles speciell stad där husen, vid en första anblick, ser väldigt lika ut. Hela stan är byggd av kalksten. Inte ett höghus så långt ögat kan se. Mycket tilltalande. Fastän det bor ca 100 000 invånare i Bath, får man intryck av småstad.

Crescent

Alla dörrar är olika i denna halvmåneformade byggnad

Vi kände oss lite småtrötta, orkade inte gå så mycket men ville ändå lära känna "vår" nya stad, så vi hoppade på ännu en Hop-on-Hop-off buss och åkte runt stan två gånger! Under bussturen berättade "guiden" om Baths två kända författare Jane Austen och Mary Shelley, hur husen var byggda, kända byggnader och de varma källorna

Bath är allra mest känt för sina bad (det hör man ju av namnet). Jag trodde faktiskt man kunde bada i de gamla baden men icke sa nicke. Numera lär det till och med vara farligt? Man har därför byggt ett nytt bad men vi valde det gamla romerska - hoppade badandet och tog i stället en dusch hemma på hotellet. Det vill säga jag valde de romerska baden. Maken ändrade sig - ville hellre dricka öl. Dåligt val - öl finns ju överallt.

Det finns tre varma källor i Bath. Störst är den romerska. Den rinner upp från ett djup på 3000 meter, innehåller 43 mineraler och har en konstant temperatur på 46.5⁰C. Runt källan byggdes de romerska baden och det romerska templet, någon gång efter den romerska invasionen av Britannien 43 eKr. Källan fick namnet Sulis efter den keltiska gudinnan (Minerva i Rom).

Sulis

Sen var det dags för en tredje pubmiddagen - paj och kycklingmacka.