Manne är bäst

Varje sommar ordnar stadsteatern gratisföreställningar i parker runt om i stan. Många föreställningar riktar sig till barn - ett bra sätt att väcka intresse för teater.

På 70-talet - när vi kom hem från dagis på eftermiddagarna - slog vi oss ofta ned framför TVn och titta på clownen Manne. Jättemysigt. Häromdagen träffade vi honom igen. Clownen Manne uppträder fortfarande - nu i parkteaterns regi. Minsta banbarnet, yngsta dottern och jag åkte dit. Det var som att flyttas 30 år bakåt i tiden. Manne är sig lik - samma klädsel, samma skämt, lika trevlig. Det är inte utan att man känner beundran för en person som visar samma engagemang för sin uppgift år efter år och kan roa flera generationer. Han kan fortfarande, 68 år gammal, stå på händer, på en stol, på ett bord.

Ett par dagar senare tittade vi på en annan av  parkteaterns föreställningar - "Kalopps och kalsipper" - en påkostad föreställning, säkert 15 skådespelare plus orkester. Föreställningen varade i en och en halv timma. Mycket underhållande. När vi gick hem frågade jag lilla barnbarnet vad han tyckte. Svaret blev: Manne är bäst.

Plankat?

Det har blivit modernt att ge bort "upplevelser" och vi hänger som vanlig på och gav de två äldsta barnbarnen en "fotbollsmatch på Friends arrena" i födelsedagspresent.

Det är inte lätt att få till en dag som passar alla men i går, den 11 juni, var vi lediga och just denna dag var det kvalmatach (VM) mellan Sverige och Färöarna. Passade bra. Biljetterna var köpta, resrutten bestämd. Allt under kontroll - vi såg alla fram emot denna upplevelse.

På bussen till arenan satt jag bredvid några som pratade om sina biljetter. De skulle sitta på familjeläktaren (precis som vi) och hade köpt två vuxenbiljetter och två barnbiljetter. Hmm, köpte inte vi fyra biljetter av samma slag? - tänkte jag. När vi gått av bussen kollade jag biljetterna och jo, vi hade köpt fyra barnbiljetter!

Vad göra? Biljetterna var köpta och gick inte att byta. Vi var alla mycket sugna på att se Zlatan "in action". Det var bara att låtsas som det regnade. Jag bestämde mig för att lämna fram alla biljetterna i klump och låta barnen gå in först. Eventuellt fick vi väl betala mellanskillnaden men det skulle nog inte bli lätt. Vakten scannade i rask takt alla biljetterna och så var vi inne i den gigantiskt stor arenan. Kan man kalla detta för en modern typ av plankning? Kanske halvplankning för vi hade ju trots allt köpt fyra biljetter.

Syns han, vår hjälte?

 

33 tusen!

Hur det gick i matchen? Sverige vann naturligtvis!

Vad är det vi närmar oss?

Jo, det är ju Gripsholms slott. Ett fantastiskt slott från Gusav Wasas dagar.

Som nyinflyttade till Stockholm håller vi på att utforska de vatten som ligger i stans närheten. Två kustresor förra veckan och nu en tur på Mälaren. Vår ångbåtstur, som gick från stadshuset till Mariefred, tog tre och en halv timma och båten förbrukade ett ton kol (enkel väg). Men så är Mälaren också gigantiskt stor.

Äntligen ..

.. har det blivit sommar och sol. Härligt, härligt - två dagar med sommarväder som jag har utnyttjat maximalt.

Först åkte maken och jag med SLs (Stockholms lokaltrafik) båtlinje från Nybrokajen till Lidingö. Sen åkte vi vidare till Gåshaga brygga - längst ut på Lidingö - med ett litet tåg (Lidingöbanan) och så åter till stan med en Waxholmsbåt.

Dagen efter åkte döttrarna och jag med båten Storskär till Vaxholm. Vi åkte genom en otroligt vacker skärgård. Sen gick vi runt i Vaxholm några timmar - åt lunch, pratade och njöt.

Det var första gången jag var i Vaxholm (om man undantar att jag åt julbord där en mycket mörk kväll för hundra år sedan). Båten vi åkte med stannade vid en massa småöar på vägen. Ingen talade om vad de olika bryggorna hette så man fick sticka fram nosen och försöka se vad det stod på skyltarna. När vi enligt tidtabellen borde vara framme i Vaxholm, kikade jag fram och såg en skylt där det stod Wa, sen kom en bokstav jag inte kunde läsa och så tyckte jag att det stod holm. Jaha, nu är vi framme i Vaxholm sa jag till mannen som stod bredvid. Nej, det är vi verkligen inte - blev svaret. Han kunde inte säga var vi var (skylten gick som sagt inte att läsa) men att tro att denna lilla kobbe skulle vara Vaxholm tyckte han uppenbarligen var mycket dumt. När vi så anlöpte den brygga som verkligen var Vaxholm, kunde jag förstå honom - Vaxholm är ju skärgårdens huvudstad.

Bubbel

Det var en rolig och trevlig erfarenhet att åka på pensionärsresa till Gotland.
Intressant och omväxlande innehåll, mycket att titta på, god mat och så fick vi träffa "likasinnade" . Vi var 30 personer som umgicks under en vecka. Vi hade inte brist på samtalsämnen. Stundtals blev det ganska livligt trots att det starkaste vi fick i glasen var kolsyrat vatten.

Ojnareskogen - motstridiga intressen

Norra Gotland består till stor del av kalksten - kalksten som behövs inom byggindustri, massaindustri, vid järnframställning och mycket annat. När kalken bryts blir det stora "hål" i Gotland och man pratar idag om att norra Gotland ser ut som er Schweizerost.

En hel dag ägnade vi åt denna kalk - mycket intressant. Vi besökte bland annat ett gammalt kalkbrott i Bläse och tittade på ett museum där man visade hur man framställde kalk förr i tiden...  

Gammal kalkugn

Något nyare kalkugn

... och vi tittade på ett dagbrott, där man nu bryter kalksten idag.

Blå lagunen ett gammalt kalkbrott som man fyllt med vatten - en populär badsjö.

Vi fick se och höra för- och nackdelar med kalkbrytning på Gotland. Vi behöver kalk och Gotland behöver industrier och arbetstillfällen men vad händer sedan - när kalkstenen är slut. Vem tjänar mest på kalkbrytningen? Hur kommer det att se ut i de tömda kalkbrotten? I dag verkar det vara utländska företag - inte gotlänningarna som tjänar mest på brytningen. Det är svårt att ta ställning tycker jag och det tycker uppenbarligen Högsta Domstolen också för det beslut som skulle kommit sista veckan i maj, om fortsatt och utvidgad brytning i Ojnareskogen, har blivit uppskjutet - igen.