Alltför mycket

Jag läste en recension av boken "alltför adlig, alltför rik, alltför lättjefull" där recensenten jämförde den med vår senaste bokcirkelbok "En förlorad värld". Jämförelsen var inte helt fel.

När författaren Viveka Adelswärd fick se ett fotografi att en vacker ung man, en avlägsen släkting, död sen snart 100 år och förtigen inom familjen blev hon intresserad av hans öde. Hon forskade om hans liv och skrev sen en biografi där hon försöker kartlägga vem han var. Mycket intressant.

Den vackre ynglingen hette Jacque d'Adelswärd-Fersen och tillhörde den franska grenen av familjen Adelswärd. Han var rik, vacker och intresserad av unga gossar vilket inte var ok i början av 1900-talet. Han dömdes för sodomi till fängelse. När straffet var avtjänat flyttade han till Capri där han byggde sig en villa och ägnade sig åt att ordna fester och röka opium. Ett sorgligt människoöde.

Jag funderar på hur hans liv skulle gestaltat sig om han inte varit så rik - om han hade varit tvungen att jobba för brödfödan. Utan att veta tror jag att han hade varit lika olycklig, kanske levt i ett äktenskap utan kärlek men han hade nog levt längre och inte varit beroende av opium. Kanske hade han tur som blev "född med en silversked i munnen", kanske hade han trots det sorgliga slutet (ett glas champagne med 5 g kokain i) ett ganska bra liv.

Glömska III

Det känns som jag skulle kunna ha en blogg där jag bara skriver om allt jag glömmer.

Inför midsommar planerade jag alla middagar och handlade i god tid. Laxen, som skulle grillas på midsommardagen, var beställd men skulle hämtas senare - ont om plats i kylen.

När midsommardagen kom hade jag ingen middagsmat. Konstigt att jag inte tänkt på att handla för lördagen när vi hade så många gäster (8 st). Ordet lax existerade inte i min tankevärld. Fick åka till affären och köpa färsk kyckling för att ha något att bjuda på.

Några dagar senare åkte jag som vanligt och handlade. När jag stod framför fiskdisken med alla laxsidor kom jag ihåg hur jag planerat middagsmaten till  midsommardagen - grillad laxsida. De som jobbade i fiskdisken var så förstående - "alla kan glömma".

Fick jag ingen lax på midsommar kan vi ju grilla två bitar i kväll - tänkte jag - och fick ett litet paket att ta med hem.

När jag kom hem fanns det dock inget litet fiskpaket bland varorna och jag hade inte heller betalt för någon fisk.

Undrar vilken vagn jag stoppade ned min lax i - för jag kan väl inte ha glömt den på disken!?

Ny funktion

När jag hade fått alla delarna till det nya uppslagsverket NE, tog vi med det något föråldrade Bonniers lexikon till stugan. Bra att ha när alla anser sig ha rätt i en diskussion.

Det låter som det var på Hedenhös tid men det var inte så länge sedan jag (under många år) betala 100 kronor i månaden för att få ett uppslagsverk - där den första boken var gammal när den sista boken kom. (Detta inträffade dock innan Internet fanns i var kvinnas/mans stuga.)

De tjocka fina böckerna har blivit stående kvar på hyllan - de kan ju komma till användning t.ex om Intetnet skulle braka ihop. Till min glädje har de, trots att Internet fortfarande existerar, fått en helt ny och annorlunda funktion i sommar.

Våra småkillar har  använt dem som trappsteg när de ska på toa och inte når upp till handfatet.

Hjälstaviken

Ungefär en timmas bilresa från hemmet (det riktiga, inte stugan) finns naturreservatet Hjälstaviken - ett eldorado för fågelskådare.

Vi åkte dit en solig fin dag i början av maj. Kikade lite hit och lite dit. Såg inte bara en och annan pippi utan flera stycken.

I långa rader, försedda med gigantiska kikare, stod de där -fågelsamlarna. Många män och en och annan kvinna. Alla på jakt efter pungmesen. De hade stått där i flera timmar och tänkte inte åka hem på länge än - som det verkade.

Vi gick vidare till det s.k. gömslet. På taket satt två gracila fåglar, alldeles stilla. Trots att vi kunde studera dem i lugn och ro kunde vi ändå inte avgöra om det var silvertärnor eller silltärnor. Längre stjärt än vingar - silvertärna - men svart prick på näbbet talar för silltärna. Kanske en korsning? Vi såg ju vad de hade för sig inne i buskarna.

Efter vår tärnstudie slog vi oss ned och blev sittande med vårt medhavda kaffe en bra stund. En man kom fram och frågade om vi såg pungmesen. Den hade suttit i ett träd nära oss. Vi fick titta på hans foto (pippin hade stuckit) - s.k. indirekt fågelskådning.

Ekonomijournalistik

Jag läste att ekonomijournalisten Carolina Neurath ska bli programledare i "nya Gomorron" (SVTs morgonprogram) som startar till hösten. Programmet ska få nya (unga) programledare och rikta dig till en ung publik.

Jag förstår inte hur man tänker. Vem har tid att titta på TV på förmiddagarna? Jo, pensionärer. Varför då inte rikta sig till dem på dagtid och i stället vända sig till ungdomar när de (ev) tittar på TV.  Men det kan kanske vara roligt även för pensionärer att titta på program gjorda för en ung publik - vi får väl se.

Hur som helst bestämde jag mig för att läsa något som Neurath skrivit och valde "Den stora bankhärvan - finansparet Hagström och Qvibergs uppgång och fall". En reportagebok om HQ-bankens konkurs. Jätteintressant. Jag läste den med stor behållning och blev mycket imponerad av Carolina Neurath.

Sen fortsatte jag med de två deckare hon skrivit - "Fartblinda" och "Gränslösa". Tyvärr inte alls så imponerande som "Den stora bankhärvan".

 

Hon har valt att "nischa" sig och förlägga även sina deckar till finansvärlden. Det är hennes alter ego, ekonomijournalisten, som "gör jobbet" men det blir inte bra. Det är för segt och inte särskilt spännande.

Hon framställer män (för det är ju oftast män) med makt på ett sätt som inte är hedrande för dem. Eftersom hon har mycket kontakt med dessa makthavare är jag böjd att tro att hon har rätt när hon skriver att de är maktlystna, aldrig kan få nog av pengar och dessutom är sexistiska. Bra att någon granskar dessa fartblinda människor och bra att det görs i deckare som många läser men mitt råd till CN är att öka farten nästa gång.

Midsommar

Det slår aldrig fel - midsommar betyder regn, regn, blåst och storm.

Midsommaraftonen började hyfsat. Stången kunde kläs klockan elva, som det var bestämt, men klockan tre när det skulle dansas öste det ned. Dansen fick skjutas fram till klockan sex för att sedan skjutas fram ännu en gång - till midsommardagen. Det blev som i Dalarna (där vi var förra år) - där varje by bestämmer vilken dag stången ska resas.

Midsommardagen 2017

Midsommar och många gäster förutsätter att man kan sitta utomhus. Tack vare en sinnrik konstruktion lyckades vi få till en matplats under tak - dock inte helt vattentät. Men det krävdes mycket tankemöda och många armar för att åstadkomma denna konstruktion.

Vi kunde sitta under den hela kvällen påbyltade till max med dubbla byxor, tröjor, jackor och dessutom lite som värmde inombords.

Glömska II

Det räckte inte med att jag glömde min surdeg när jag lämnade stugan i påskas - det skulle bli mycket värre.

Varje vår brukar jag besöka vårmässan i Älvsjö. Det är så mysigt att gå runt och titta på alla blommor och inspireras. Jag köpte några fröpåsar bl.a. två med tomatfrön och, under över alla under, vart enda frö grodde.

Några av alla de fröer jag sådde i år

Våren har jag ägnat åt att prångla ut så många tomatplantor jag kunnat. Men detta till trots hade jag åtskilliga kvar att packa in i bilen inför resan till sommarstugan. Men allt fick plats och vi kände oss nöjda och till freds när vi startade vår färd västerut.

Känslan - "tänk att vi fick in allt i bilen" - satt kvar under hela resan ända till Uddevalla. Men när grannarna ringde och sa att det hade stått tre stora väskor och åkt upp och ned i hissen hela dan var glädjen borta.

Jag hade åkt ifrån min dator, min padda, mina böcker, goda drycker, alla inomhusblommor och mycket mer!

Tur att dottern skulle komma efter en vecka och att hon var beredd att släpa mina grejer på tunnelbana, tåg och buss.

Glömska I

Min surdeg ligger mig varmt om hjärtat - så varmt att jag ibland tar den med mig när jag jag åker bort. Det gjorde jag i påskas när jag åkte till stugan. Då stoppade jag ned surdegsbunken bland den övriga packningen och så matade jag den , som vanligt - det vill säga varje dag.

Så åkte vi hem och inte förrän vi var i närheten av Örebro kom jag ihåg den. En smärre tragedi - ett skötebarn är ändå ett skötebarn.

När vi kom tillbaka till stugan såg min fina surdegskultur ut på det här viset. Ingen trevlig syn.

Tur att jag har torkade bitar att plocka fram i nödsituationer. Men det går inte att börja baka på direkten. Det tar några dar att få degen att surna till.

Men så fort den blivit tillräckligt sur är det bara att fortsätta som om ingenting hänt. Jag började med en av mina favoriter - danskt surdegsbröd.

Sommarstockholm

Vi stannade kvar i Stockholm ovanligt länge i år eftersom vi "hade åtaganden" (bl.a lovat ställa upp som barnvakt). Men det är trevligt att vara jourhavande mormor och det är roligt att vara kvar i stan när det är sommar - väl så roligt som att vara i en stuga när det är kallt.

Vi vandrade runt och tittade på en sommarfager stad.

En dag promenerade vi från Hornstull till Skanstull. Vi var i gott sällskap - många var ute och strosade, en del joggade och några (bl.a. vi) slog sig ner vid ett av de många sommarmatställen som vuxit upp.

Kolonistugorna hade befolkats - det rensades och det klipptes. På ett staket fanns inbjudan till loppis på Söders finaste innergård. Den skulle det vara kul att se, tänkte vi och åkte dit.

Gården var riktigt fin. Den var, för ovanlighetens skull, omgiven av hyreshus (inte bostadsrättsfasigheter) men kvinnan vi pratade med hade stått i kö i 24 år innan hon fick sin lägenhet. Den som väntar på nåt gott....

Osgemeos

Vid Mosebacketorg har det funnits en stor brandvägg - grå och tråkig.

Det gör det inte längre för nu har Os gêmos varit där!

Os gêmos, tvillingarna, är en  pseudonym för två tvillingbröder från Brasilien som gör mural- och grafittimålningar runt om i världen.

Vi såg på TV att de kommit till Stockholm och påbörjat en gigantisk väggmålning i närheten av Lisbets Salanders lägenhet. Vi bestämde oss för att följa målningens framväxt.

2 juni

3 juni

5 juni; konstnärerna poserar

7 juni - klar

Längst ned i skon sitter hon, Lisbeth.

En förlorad värld

"Det enda man med säkerhet visste att han hade gjort var att skapa sig en stor samling med tändsticksaskar" - talande beskrivning på en av personerna i överklassfamiljen Flyte i "En förlorad värld".

Efter bokcirkelns två korta romaner av kvinnliga, svenska arbetarförfattare har vi nu läst en tjock bok om engelsk överklass -  Evelyn Waughs "En förlorad värld". Det är två olika världar som skildras. Inom arbetarklassen är man mycket medveten om det privilegierade samhällsskick man inte tilllhör. Överklassen, däremot, verkar leva i en bubbla där bara de och deras behov exicterar.

Waugh skrev "En förlorad värld" under konvalcens efter en krigsskada (1943-44). Det är en fängslande bok som handlar om överklassliv, kärlek, ett annalkande krig, religiositet, familjeband och familjekonflikter. Den har med andra ord många teman och byter perspektiv flera gånger. Boken fängslade mig och var, trots sitt förfinade, inveckade språk, lättläst.

Det är svårt att begripa sig på den underliga och religiösa familjen Flyte. De lever sitt rika bortskämda liv, helt utan verklighetsförankring men med interna konflikter. Djup religiositet styr deras liv. Det är människor från en till synes annan värld med pengar som de fått genom att exploatera andra (bl.a. de som slavade på Jamaicas sockerplantager).

Författare Ewelyn Waugh var själv katolik vilket förklarar den tonvikt han lägger på de religiösa delarna i boken. Men att låta huvudpersonen Chales, som är gudsförnekare, bli religiös tyckte jag var lite väl magstarkt - för det är väl så boken slutar?

När jag läst ut boken tittade jag på filmatiseringen och var glad att jag hade läst boken innan jag såg filmen. Vissa delar av boken betonas och förtydligas i filmen men jag är inte övertygad om att det är rätt att göra bokens tvetydiheter entydiga som man gör i filmen. Otydlighetetna i boken var intressanta och gjorde att man fortsatte att fundera på hur det verkligen förhöll sig.

Både boken och filmen var bra men, som alltid, är det boken som tar priset.

När jag läst om engelsk överklass passade det bra att byta perspektiv och läsa om tjänstefolkets liv, som Graham Swift skildrar i "Mödrarnas söndag". Vilken fin bok! Vilket fint språk! En sensuell bok om den föräldralösa husjungfrun Jane Fairchild och en dag i hennes liv 1924. Vad gör en föräldralös tjänarinna på Mödrarnas söndag - den dag då tjänstefolk är lediga för att hälsa på sina mödrar (Mors dag)? För Jane blev dagen en vändpunkt och början till ett nytt liv.

Folkfest

Det syns på långt håll när det är gratisföreställning på gång. Formliga lämmeltåg slingrar sig då fram. Man behöver inte ens veta vart man ska. Det är bara att foga in sig i ledet.

I morse gick vi till Vinterviken med lilla barnbarnet, som sovit över, för att titta på Manne - alla barns favorit. Det kom folk gående från alla håll och när vi kom fram till ängen, där Manne rest sin scen, hade det samlats en  månghövadad publik - barn, föräldrar och en och annan mormor.

Clownen Manne o hans barn
 Olle och Maria uppträder

Och Manne han levererar - som man säger på "nusvenska" - hans skämt går hem hos alla ungar och så smyger han in ett och annat skämt även för mormor.

På "Svenska flaggans dag" - som man säger på gammelsvenska - åkte vi för andra året i rad till Hagaparken när/där operan beblandar sig med folket. Toppen även det. 

Att det var folkfest i Hagaparken kunde man se redan på vägen dit. Rulltrappan gick i blå/gult och vid busshållplatsen var kön så lång att alla inte fick plats i bussen.

Vid båda tillfällens var det härligt sommarväder men det är väl nästan en förutsättning för att det ska bli folkfest.

Kvinnor kan

I slutet av sommaren (förra sommaren) gick vi till Moderna museet och tittade på prickar i alla former. Fantastisk utställning med verk av Yayoi Kusama.

Nästa besök på Moderna var när Marina Abramović ställde ut. Gripande men konstigt - svårt att förstå.

Och i går gick vi till galleriet i vårt närområde - till Färgfabriken. Den lite ruffiga utställningslokalen som ligger inom promenadavstånd. Just nu visas en retrospektiv utställning med verk av Marianne Lindberg De Geer. Mycket intressant.

Är det så här att bli tvångsomhändertagen?

MLDG i olika roller

Intervju med den vuxna Pippi

Hur annorlunda får man vara?

Roligt att kvinnor får ta stor plats - plats som de kan fylla.