Erasmus av Rotterdam

Den kanadensiske filosofen och författaren Marshall McLuthan skrev på 1960-talet den berömda boken Guthenberggalaxen; "om den typografiska människans uppkomst".

När författaren Nina Burton långt senare promenerar runt i Basel går hon in i ett antikvariat, som råkar ligga i det hus där Erasmus av Rotterdam dog. Hon samtalar en stund med antikvariatsägaren och frågar om han har Guthenberggalaxen till försäljning. Det hade han inte men en stund senare lämnar hon affären med en bok om Guthenberggalaxens nova handen.

Frobens boktryckarmärke
målat av Holbein d.y., 1522

Vem var då Gutgenberggalaxens nova? Jo, enligt antikvariatsägaren, var det Erasmus av Rotterdam. "Erasmus kan säga oss mycket mer om Guthenberggalaxen än filosofen McLuthan" sa antikvariaägaren. Erasmus var galaxens lysande stjärnan. Han var Guthenberggalaxens nova. Nina Burton hade från den stunden slagit följe med Erasmus och i hennes bok "Guthenberggalaxens nova" får vi lära känna Erasmus och flera andra av renässansens stora humanister.

Erasmus av Roterdam var en av 1500-talets mest kända personer. Han levde i sex länder, stod för ⅕ av Europas böcker och knöt ihop tidens rörelser. Såväl kungar som påvar försökte locka honom till sina hov.

Naturbild av Albrecht Dürer 1503,
där nio olika arter kunde urskiljas

Boken om Erasmus är en s.k. essäroman vilket enl Wikipedia betyder "en reflekterande, personligt hållen sakprosa som undersöker ett ämne genom fakta och egna resonemang. Intressant men inte helt lätt. Jag fick ofta stanna upp och fundera på vad författaren menade. När hon t.ex. skriver "egentligen har tiden ingen skarv, för alla avsnitt ingår samma ström" menar hon då att tiden bara flyter på och aldrig stannar upp så kan jag bara delvis hålla med för samtidigt som tiden flyter på kan man ibland uppleva att det blir ett brott när något speciellt inträffar. Efteråt vet man om något skett före eller efter denna skarv. Det sägs mycket i boken och det framgår inte alltid vad författaren menar. Det gör boken tung och svår samtidigt som den har ett fint språk.

Boken är också full med anekdoter. Vi får t.ex. lära oss att det var Erasmus som hittat på uttrycket "skynda långsamt" och varifrån vi fått ordet taxi. Ordet taxi kommer från efternamnet på de två bröder som skulle hjälpa kejsar Maximilian I att snabbare få informera om vad som hände i hans stora rike.

Hieronymus Bosch

Erasmus blev tidigt föräldralös och satt i fattigskola i Den Bosch, staden där konstnären Hieronymus Bosch föddes 1516. 2016, till 500-års jubileet av hans födelse, åkte jag och tre kurskamrater från Birkagården dit för att se de spektakulära utställningar man gjort till hans ära. Roligt att jag har något personligt att associera till, när det gäller Erasmus.

Efter fattigskolan blev Erasmus "instängd" i ett kloster. Det passade honom inte alls och för att kompensera de torftiga klostersamtalen bildade han en litteraturcirkel - vår lilla bokcikel har en stor man att falla tillbaka på.

Resan till Utopia;
träsnitt av Ambrosius Holbein

Trots att Erasmus mycket tidigt blir föräldralös och helt saknar tillgångar lyckas han med konststycket att både lämna klostret, ge sig ut i världen, bli teologie doktor och författare. Han skaffar vänner överallt, vänner som hjälper honom att klara sig, ordnar bostad åt honom och ger honom möjlighet att bli författare. Han blev bl.a. vän med Thomas More (han som skrev boken Utopia och senare blev halshuggen av Henrik XIII) och konstnären Albrecht Dürer (som vi kom i konrakt med på Bonniers konsthall under pandemin). När något inte fungerade som Erasmus ville ordnade han det så det blir bra. När han inte gillar vinet i Cambridge skaffade han sig en egen vinlevantör.

Ambassadörerna;
Holbein d.y:s förtäckta tidsbild, 1553

I Cambridge skulle Erasmus skriva böcker om pedagogik. Hans mål var att max ha 16 elever per klass, att lärarna skulle ha bra betalt men undervisningen skulle vara gratis. Kunskap skulle lekas in. Målet var att fostra fria, kloka, harmoniska och solidariska människor som lärde sig för livet. Hur bra låter inte detta!!

Kringvandrande bokförsäljare

Så fortsätter berättelsen om Erasmus liv, hans resor och hans skrivande. 1527 blir det stora kravaller runt om i Europa när den katolska kyrkan ställs mot den protestantiska med skövlingar, förstörelse och lynchningar som följd. Erasmus blir förskräckt. Han vill inte ha revolution utan utveckling.

Vi får följa Erasmus genom hela livet och man kan inte annat än imponeras av en sån man. Förutom Erasmus får vi också lära känna många andra av renässansens stora män men inte en enda kvinna.

Holbein d.y., Kristus i graven ca 1522

Boken om Erasmus är både fin och påkostad med många fina bilder (flera ingår här) men den är inte lätt. Det blir för mycket av allt men jag tycker ändå den var intressant, tyckte det var roligt att få lära känna dessa män som tidigare bara varit namn för mig och få veta att Erasmus mest kända verk var Dårskapens lov. 

Bokcirkeln träffades återigen i Gamla Stan men den här gången sågs vi på  Nobelmuseet. Alla deltagarna hade olika åsikter om boken om Erasmus av Rotterhamn - en tyckte den var toppen, två tyckte den var ganska bra och två gillade den inte. Vi satt i ett avskilt fint rum, ganska ljudisolerat men tyvärr fick ingen av oss toppengod mat så träffpunkten blev inte heller, trots de goda yttre förhållandena, enbart positivt.

Rom

Vår sista dag i Rom skulle vi ägna åt att strosa omkring och ha Spanska trappan som enda mål.

Innan vi gav oss iväg kollade jag upp vilken buss vi skulle ta och hur långt vi skulle åka för att komma till den omtalade trappan. Tyvärr blev något fel. Vi kom aldrig fram till den hållplats jag tänkt men vi fick i stället en lång billig busstur fram och tillbaka genom hela stan.

Rom saknar soffor. Det är häpnadsväckande så lite soffor det finns i denna intensiva stad. Om man, som jag, har ont i ryggen, letar man ständigt efter en soffa att slå sig ned på men där finns inga. Inte ens under vår kilometerlånga vandring i Vatikanmuseerna hittade jag någon soffa men på väg till Spanska trappan dök det plötsligt upp två stycken. De tillhörde en affär men var perfekta att sitta och vila ryggen på. Funderade på om sofflösheten beror på att ägarna till alla glassbaren, restauranger och tavernor vill att trötta människor, ska sätta sig sig hos dom istället för på en kommunal soffa.

Själva trappan blev lite av en besvikelse. Var fanns de blomsterarrangemang som jag sett fram emot att få beskåda?

Vi avslutade, som vanligt, dan med att gå ut och äta middag och valde den här gången blomstertorget som ligger granne med "vårt" torg - piazza Farnese. Så härligt att bara gå ut genom dörren och direkt ha massor av mysiga ställen att välja bland.

Typisk gata i Rom

Rom är en "rörig" stad full med människor och bilar men väldigt få barn syns till och jag såg bara ett fåtal gamlingar - inte en enda med rullator. Rom är också en härlig stad, inte så ordentlig som Stockholm utan mer "frisläppt". En stad full med sevärdheter. Fyra dagar var ett lagom långt besök. Sen var det skönt att åka hem igen men innan dess sov i en sista natt i vårt klostercell med gratis wifi.

Forum Romanum

Jag har varit i Rom tre gånger men aldrig besökt Forum Romanum. Nu var det dags.

Selfie framför Tibern

Efter den guidade turen i Birgittaklostret bestämde vi oss för att promenera hela vägen till "forumet". Det visade sig bli väldigt långt eftersom vi inte gick raka vägen utan i kringelkrokar. När vi till slut kom fram var vi trötta och hade absolut ingen lust att ställa oss i kö. Samma sak gällde för Colosseum. För mycket folk överallt.

Vi fick nöja oss med att se allt från sida och  istället slå oss ned på en restaurang och äta lunch - mycket lägligt för det hade precis börjat regna.

På kvällen gick vi än en gång till Tibern på vår väg till Trastevere. Så härligt att gå ut på kvällen i "svenskt sommarväder" fast det bara är början av mars. Vi gick till det lilla torget piazza Santa Maria in Trastevere och hittade direkt ett ledigt bord på en uteservering. 

Vi beställde Bresaolasallad till förrätt och pasta Carbonara till huvudrätt men bara en portion av varje.

När de skulle servera oss satte de fram ett extrabord och delade vår portion i två innan de gav oss våra tallrikar. Snyggt. Så skulle man göra överallt.

Innan vi promenerade tillbaka hem till klostret gick vi in i den vackra kyrkan på andra sidan piazzan. Santa Maria i Trastevere har ett fantastiskt fint mosaiktak.

Pietro Cavallinis mosaik

EUR

Rom är en fantastisk stad med sevärdheter varhelst man ser - ruiner och kyrkor överallt. När jag gick Romkursen på Birkagården pratade vi mycket om alla dessa fantastiska kyrkor och all konst som finns att beskåda såväl i kyrkor som på museer.

Ibland kunde det bli lite mycket av det museala så därför var det extra roligt när vi fick en vikarie som valde att berätta om den nya stadsdelen EUR som Mussolini lät bygga på 1930-talet.

Arkitekter: Giovanni Guerrini, 
Ernesto Lapadula och Mario Romano

EUR-distriktet (Esposizione Universale di Roma) är en unik stadsdel i södra Rom, känd för sin storskaliga fascistiska rationalistiska arkitektur från 1930/40-talet. Området planerades för en världsutställning 1942 som ställdes in, men stod färdigt på 1950-talet och fungerar idag som ett viktigt affärs- och bostadsdistrikt samt museum. 

På vår "skolresa" med Birkagården fick vi aldrig se stadsdelen EUR - hanns inte med eftersom vi hade så många kyrkor att besöka. Men nu när vi var själva utan program hade vi chansen.

För att komma till EUR fick vi åka tunnalbana i ca 20 minuter och direkt när vi kom ut från stationen såg vi den - den kubformade  Colosseum.

Vi tittade på den numera berömda byggnaden med sina jättestatyer runt om. Åt en härlig lunch och fortsatte att titta oss omkring. 

Sen tog vi tunnelbanan tillbaka till centrala Rom. Vi skulle kunnat gått runt i området ett bra tag till men när vi tyckte oss fått en god bild av arkitekturen åkte vi tillbaka till centrala Rom med dess ruiner igen. Resan till EUR blev en bra kontrast till den gamla arkitektur som finns i centrum.

Sixtinska kapellet

Med tanke på vår fysiska status (ont i ryggen mm) hade vi bestämt att i princip bara göra en sak per dag medan vi var i Rom, förutom att äta - förstås.

Muren som omsluter Vatikanstaten

Vår första dag skulle vi ägna åt Sixtinska kapellet. Kapellet som Michelangelo

dekorerat.

Sixtinska kapellet tillhör Vatikanmuseerna. Vi hade köpt biljetter i förväg för att slippa ifrån allt köande - trodde vi. Hjälpte tyvärr inte. 

Det kryllade av folk och det var köer framåt och bakåt, på längden och bredden. Man fick välja kö efter den tid man fått. Vi hade tid klockan elva men var där redan klockan tio så det blev att köa en hel timma.

Vi hade stämt träff med en annan Birkagårdare och vi var alla tre överens om att koncentrera oss på Sixtinska. Började vår vandring i Vatikanmuseerna med en stärkande Coca-Cola - sen bar det av.

När vi väl kommit in i museet och frågade efter Sixtinska blev vi hänvisade att gå en väg som visade sig vara en mycket lång och slingrande väg. Man kan säga att hela museet bestod av en enda lång kö förbi mycket fin konst av olika slag. Det gick bara inte att ta in allt utan man fick försöka hålla sin plats i evighetskön och titta och insupa så mycket man orkade.

Utsikt över Rom inifrån Vatikanmuseet

Jag tog några bilder under den som det visade sig kilometerlånga vandringen.

Kartgalleriet

Kartgalleriet (Galleria delle carte geografiche) i Vatikanmuseerna är en fantastisk 120 meter lång korridor fylld med 40 topografiska freskkartor över Italien. Galleriet beställdes av påven Gregorius XIII år 1580 och visar detaljerade kartor över landets regioner baserade på ritningar av munken Ignazio Danti.

Rafaelsrummet

Skolan i Aten finns i Stanza della Segnatura. Denna fresk (1509–1511) är en av Rafaels mest berömda verk och visar en samling antika filosofer.

van Goghs "Pietà"

Vincent van Goghs målning i Vatikanmuseet "Pietà" (efter Delacroix) från 1890, är en känsloladdad oljemålning som visar en sörjande Maria med den döde Kristus. Målningen hänger i samlingen för modern religiös konst. Den skapades under hans tid på mentalsjukhuset i Saint-Rémy.

Francis Bacon

Francis Bacon (1909–1992) finns representerad i Vatikanmuseerna med målningen Study for Velazquez Pope II (1961), en del av hans berömda påveserie. Verket, som donerades av Gianni Agnelli, hänger i samlingen för modern religiös konst och visar en mörk, mer dämpad tolkning av Velázquez porträtt av påve Innocentius.

Både när vi var med Birkagården i Rom och i Madrid tittade vi Innocentius - måste vara en ovanligt populär modell.

Matisse

Sen stötte vi på en gammal bekant från vår resa till Nice.

Till slut, efter flera kilometers gående, kom vi så till vår vandrings mål - Sixtinska kapellet med Michelangelos berömda fresker. Jag började genast fota men blev tillsagd att sluta - fotografiförbud! 

Mitt foto från taket i Sixtinska kapellet

Vi tittade och imponerades. Jag köpte två vykort som fick ersätta de foton jag skulle ha tagit om jag inte blivit stoppad.

En sida av kapellet är dekorerad med fresken "Den yttersta domen" också gjord av Michelangelo. Vi fick tyvärr nöja oss med en bild av "Den yttersta domen" eftersom väggen var under reparation och täckt med  ställningar och en plastad bild av domen.

Undrar om jag ändå inte fick en bättre bild av Sixtinska kapellet (skala 1 :6) på Maurizio Cattelans utställning på Moderna. Där var inte tillnärmelsevis så trångt och "Den yttersta domen" var inte gömd bakom en massa ställningar och plast.

Vatikanmusseerna hade jättefina marmorgolv -  både snygga och slitstarka, vilket måste vara av största vikt så oerhört många människor som vandrar runt här varje dag.

Resten av dan ägnade vi åt att äta - lunch i närheten av Vatikanmuseet, glass på Piazza Navona och middag bestående av grillade lammkotletter i Trastevere.