Jag ville åka till södra England för att besöka två hem (Virginia Woolfs och Vanesssa Bells) och en trädgård (Vita Sackville-Wests). Vi hade därför bokat in fyra nätter i Eastbourne som låg nära allt. Men att det skulle vara så komplicerat att förflytta sig utan bil, till dessa relativt närliggande platser, hade jag inte trott.
Sissinghurst |
Allt var klart. Måndag morgon infann vi oss på biluthyrningsfirman för att hämta vår förbeställda bil. Men där möttes vi med kalla handen. "Ni kan inte hyra bil här. Ni är för gamla! Ni är över 70 år och vi har ingen försäkring för så gamla bilförare."
Vi kunde inte förstå vad människan menade. Till slut skrev han ned budskapet och lät "Google translate" översätta. Både maken och jag kände oss så tillplattade. Vi tyckte de ägnade sig åt åldersdiskriminering. Men vad hjälpte det. Vi fick helt enkelt inte hyra någon bil. Undrar om detta är något man kommer att råka ut för ofta i famtiden?
Jag var så upprörd så jag gick åt fel håll när jag skulle gå till stationen. Till slut fick vi reda på hur man skulle komma så nära Sissinghurst som möjligt men från Staplehurst skulle vi behöva ta taxi.
Sagt och gjort. Vi klev på tåget 11.50 och var framme vid vår destination Staplehust vid tvåtiden. Då kom nästa motgång. Det fanns inga lediga taxibilar.
Vi ringde och vi ringde. Vid tionde försöket kom vi fram till en station som skulle skicka en bil om 40 minuter. Tiden gick. 17.30 skulle Sissinghurst stänga. Men vi kom fram och hann gå runt och titta i trädgården i en och en halv timma. Vi hann också dricka en kopp te innan taxichauffören kom och hämtade upp oss.
Sen var det dags att åka tillbaka. Det blev mycket resande för ett tvåtimmarsbesök i "Trädgårdarnas trädgård" men jag tyckte det var värt det för även på hösten, när det mesta är utblommat, är denna trädgård fantastisk.
Det blev lite dyrt med två långa taxiresor men att hyra bil är inte heller gratis däremot kan man säga att tågresorna inte kostade något för vi har 15 resdagar på våra interrailkort och kunde utnyttaja en av de ännu obokade. Nej, det var inte kostnaderna som upprört oss denna dag - det var hur det kändes att bli diskriminerad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar