fredag 2 november 2012

Höjdsjuka

Cuzco är en vacker stad. Där finns många rester från inkatiden men också många byggnader från kolonialtiden. Torget Plaza de Armas är omgivet av fina hus från kolonialtiden.






Vi stannade två dagar i Cuzco, första dagens guidades vi runt på stenlämningar från inkatiden och tittade på katedralen mm – LÅ myntade uttrycket ”Var vi än satte våra ben, såg vi sten på sten” – och nog var det mycket stenlämningar allt. När vår guide lämnade oss efter en gemensam lunch, kunde vi gå runt och bara insupa atmosfären. Det kändes bra.




Andra dagen i Cuzco hade vi för oss själva. På Plaza de Armas var det stor folksamling – områdets president höll tal och så paraderades det. Oj, vad det paraderades och oj vilka bensparkar  man gjorde - jag fick associationer till diktaturer (Nordkorea). Förutom de som paraderade och det var flera olika grupper – militärer, poliser, små barn, prästerskapet m.fl. (t.o.m. Moses var med) - var det fullt med åskådare på torget.





Det märks att många av invånarna här, i det inre av Peru, lever på turism. Alla försöker pracka på oss både det ena och det andra och vi köper. Jag tror vi har lite dåligt samvete för vårt lyxliv och försöker kompensera detta genom att handla och handla (tur att jag tog med mig en halvtom resväska.) När vi satt på torget kom det fram en skoputsare till Sune och ville putsa hans skor. De kom överens om att Sune skulle få betala så mycket han tyckte det var värt. När den ena skon var putsad ville putsaren ha betalt och sen, när han fått det, sa han att om även den andra skon skulle bli fin ville han ha dubbelt upp. Men den gubben gick inte.


På kvällen skulle vi leta rätt på en restaurang dit Cuzcoborna själv gick. Vi hittade ett litet mysigt ställe där vi var de enda turisterna. Efter en stund kom det in en musikgrupp som sjöng och spelade. En av musikanterna sa att de ville sjunga en visa från vart och ett av de länder gästerna kom ifrån. Då visade det sig att praktiskt taget alla var turister – tänk så fel man kan ta. Vi köpte naturligtvis ännu en skiva med peruansk musik. Vi kommer att vara välförsedda med panflöjtsmusik, när vi kommer hem.




 
De sista dagarna har jag vaknat vid femtiden, med en sprängande huvudvärk. Min åkomma heter Soroche (höjdsjuka) och ger ofta huvudvärk.  Ännu så länge har jag kunnat hålla det i schack genom att äta magnecyl, dricka kaffe och cocate samt tugga cocablad. Vi får väl se hur jag kommer att klara resten av resan. Cuzco ligger på 3 400 meters höjd. I morgon ska vi upp till 4 338 meter och sen ända upp till 4 900 meter. Nog känner jag en viss oro alltid.

1 kommentar:

  1. Oj va högt upp ni ska imorgon, fortsätter MP ända dit upp..?

    SvaraRadera