Fastighetsskattens effekt

Vi visste att vi skulle upp på mycket höga höjder, eftersom vi skulle åka långt in i Anderna. Risken att någon av oss skulle bli sjuk var därför inte försumbar – därför valde vi att åka tåg mellan Cuzco och Puno. Ett bra val.

 

Vårt tåg, Andean Explorer, var ett fint gammalt tåg med utomordentlig service. Det var inte utan att man fick Agatha Christie vibbar – ungefär så här skulle det nog vara att åka orientexpressen. Sköna fåtöljer, fina dukar, maten serverad, underhållning (musik och dans) och, inte minst, en särskild utsiktsvagn sist i tåget. Att resan tog över tio timmar och att tåget höll en medelhastighet på 40 km per timma gjorde oss ingenting. 

 

Inne i städerna ”förvandlades” tåget till spårvagn och körde mitt bland all annan trafik. För att ha en chans att komma fram fick det tuta oupphörligen. Folk och djur rörde sig utefter spåret - allt kändes helt annorlunda än att resa med SJ.

 



 

I städerna städas det hela tiden och det är rent och snyggt på gator och torg men utanför stadskärnorna, i förstäder och på landsbygden, är det oerhört skräpigt. Många lever i stor fattigdom.

Vi har hela tiden förundrats över alla halvfärdiga hus. Ibland förefaller det som hela städer består av hus som inte är färdiga. När vi frågade vår guide varför det såg ut på det här sättet fick vi förklaringen - på färdiga hus får man betala fastighetsskatt men det behöver man inte på halvfärdiga. Konsekvenserna av detta beskattningssystem är många fula (halvfärdiga) hus och att människor får bo mycket sämre (i hus utan fönster och utan tak) än de skulle behöva göra.

 

Några vyer från utsiktsvagnen,