Kuba

Jag gillar Kuba - fast maten var ingen höjdare.

Rörigt, stökig och intensivt uppfattar jag livet på Kuba - så olikt vårt ordnade liv i Sverige. För att inte tala om vädret! Så olikt vårt svenska vinterväder. På Kuba är det 25 - 29 grader och solsken. Varma ljumma kvällar. Och hela tiden spelas och dansas det.

Alla drinkar har rom som bas - men var mycket alkoholsvaga

Jag tror Kuba sakta håller på att bli ett semesterparadis. Det är redan massor med turister (även från USA) här. Vår guide i Trinidad berättade att man håller på att bygga om gamla fina, men förfallna, hus till hotell. Man vill inte förstöra Kuba genom att bygga en massa stora hotellkomplex utan anpassa förändringarna efter kubansk modell.

De första dagarna i Havanna blev jag förskräckt över hur bedrövligt det var på sina ställen. Nu när jag sett mer har jag också fått en mer nyanserad bild. Men nog finns det mycket att göra här - gigantiskt mycket. 60 år utan underhåll märks.

Som turist märker man inte av den likriktning som kan finnas när det gäller åsikter eller möjligheten att få uttrycka sig. Även  om vi köpte en kubansk tidning kunde vi inte läsa den och vi kunde inte ta till oss vad man sa på TV - min spanska räcker bara till för att beställa öl. Jag vet inte hur många politiska fångar som finns men jag märkte att det alltid var lugnt och fint - kan eventuellt bero på att det var mycket polis ute på gatorna.

Den godaste drinken fick vi på Hemingways bar i Trinidad

Dessutom måste man få igång mer industri och, så vitt jag kan bedöma, mer inhemsk produktion av mat. Kubas hela jordbruksindustri har i princip varit inriktad på rörsocker. När priset på socker sjönk kollapsade landets ekonomi. Folket som helhet är fattigt men välutbildat. Våra guider har alla varit universitetsutbildade men efter de tre obligatoriska årens arbete för staten, efter examen, har de börjat jobba som guider. Sånt slöseri.

"Kuba" har varit en mycket positiv upplevelse.