Att bry sig

Vi är tillbaka i storstan igen - dvs vi är hemma. Inte dumt det heller.

En fin kväll var jag ute och åt middag med några gamla vänner. Sen promenerade vi hemåt utefter vattnet. Det var många som upptäckt att det var vackert väder. Folk satt ute och åt, promenerade, joggade, badade och njöt av den fina kvällen. Trevligt med detta folkliv som Stockholm bjuder på.

På söndagen skulle vi lyssna till utomhuskonsert vid Sjöhistoriska museet. Då blev det plötsligt lite mycket av det goda - folk över allt. Bussarna var proppfulla och hela stora publikfältet var överfullt. När det så började småregna lämnade vi tillställningen och promenerade mot tunnelbanan.

På hemvägen köpte jag med mig en liten Sankt Paula i en blomsteraffär på Östermalm. Två före mig i kön. En dam och en herre. Damen vänden sig till mig och viskade. "Lyckos den som får den buketten".

Mannen, som stod först i kön hade köpt en gigantisk rosenbukett.

57 mörkröda rosor!

"Det är något speciellt med augustibarn" sa han. "Även om det nu börjar bli dyrt att uppvakta på födelsedagen tror jag det är den växande buketten har gjort att vi kunnat hålla ihop alla dessa år".

En tänkvärd tanke:
Sluta aldrig att uppvakta!