Nöjd, trots allt

Så var jag där igen - nere i gatan med näsa och panna. Tänk att jag inte kan lära mig att lyfta på fötterna!

Men folk är snälla och hjälpsamma. En bilist stannade direkt och skjutsade hem mig. Sen åkte vi till vårdcentralen där de tog hand om mig på bästa sätt. Ingen väntetid! Ihopsydd med 11 stygn i pannan, mörbultad och öm i hela kroppen kunde jag åka hem efter mindre än en timma. Smart  att åka till vårdcentralen - slapp att sitta och vänta i åtta timmar på SÖS. Dottern trodde de tyckte det var roligt att få något att "bita i" på vårdcentralen  - inte bara tråkiga urinvägsinfektioner.

När jag kom hem la jag mig på soffan och "stoppade en bok i örat". Jag valde en enkel och trevlig deckare - Elly Griffiths "Dolt i mörker" som handlade om människor som försvinner i gångar under marken. Väldigt behändigt med "en bok i örat" när ett öga inte längre går att öppna.

Nu blir jag liggande kvar tills livet återgår i normala gängor. Sen har jag min för andra gången uppskjutna födelsedagsresa med döttrarna att se fram emot.