Vårt behov av tröst av Stig Dagerman

En samling av självbiografiska texter, noveller, dikter och artiklar.

En gästbloggares intryck

Dagerman själv

Dagerman tar upp sina egna och människans/mänsklighetens tillkortakommanden. Det är en mörk bild han ger. Han slits mellan hopp och förtvivlan. Hoppet att hans röst, att individens röst kan vara en motkraft till diktatoriska system och system som förment bygger på jämlikhetsprinciper. Det är förtvivlan som dominerar Dagermans tankar. Han söker hela tiden bekräftelse för vad han åstadkommer och tröst för sin förtvivlan. Det leder slutligen till hans egen undergång.

Novellerna

Jag tycker novellerna är svåra att tränga in i och tolka. Inte orden och meningarna som sådana. Ofta får jag för mig att det finns en betydelse bakom meningarna jag inte kan fånga: Exempel är ”I farmors hus” och ”Tusen år hos Gud”.

”Att döda ett barn” tycks mig lättare; lite som en psykologisk thriller, hemsk och så slutgiltig. Den visar också Dagermans förmåga att skriva långa meningar. Mer kuriosa kanske, men ändå imponerande.

Ty så obarmhärtigt är livet konstruerat att en minut innan en lycklig man dödar ett barn är han ännu lycklig och innan en kvinna skriker av fasa kan hon blunda och drömma om havet och den sista minuten i ett barns liv kan detta barns föräldrar sitta i ett kök och vänta på socker och tala om sitt barns vita tänder och om en roddtur och barnet självt kan stänga en grind och börja gå över en väg med några sockerbitar inslagna i vitt papper i högra handen och hela den sista minuten ingenting annat se än en lång blank å med stora fiskar och en bred eka med tysta åror.

Dikterna

Dagermans dikter hoppade jag över

Artiklarna

Dagermans artiklar är mästerliga och väldigt ”aktuella” – jag har visserligen inte läst alla. Att de är aktuella beror kanske på att konflikter i alla tider är en brygd av samma ingredienser: skapa och underblåsa motsättningar, ”fruktan och rädsla” och ”söndra och härska”.

Det som skrivs i ”Min synpunkt på anarkismen” om situationen i Katalonien och Spanien under slutet av 1930-talet skulle kanske, åtminstone delvis, kunna gälla även idag. 

Rysslands inblandning i det amerikanska presidentvalet och den fortsatta utvecklingen under 2017 är ett annat exempel på, tycker jag, hur motsättningar ges näring för att ge fördelar åt en grupp i det amerikanska samhället. Eller är syftet att samtidigt försvaga USA och indirekt stärka Putins Ryssland.

Vårt behov av tröst är en bok att återvända till.