Ännu en fästning

De halländska städerna Varberg och Falkenberg är riktiga sommarstäder - soliga, badvänliga och fulla med turister.

Vi brukar åka dit varje år "om vi har tid". I år tog vi med oss barnbarnet som bor i Göteborg. Hämtade honom på vägen ner och började med lunch på Gästis (Lasse Didings trevliga hotell och restaurang med det berömda Leninbadet) fortsatte med lekparksklättring  innan vi gick till fästningen. Vi skulle titta på Bockstensmannen men det blev i stället en dramatiserad historisk vandring från 1618 - "Stolthet och Trolldom".

Vår lille kille levde sig in i vandringen totalt. Varje gång "skådespelarna" sa eller gjorde något han inte höll med om eller inte förstod gick han fram till dem och sa: "Men hallå ...." och ställde sin fråga. Det blev många avbrott på vår vandring. Allt var ju så spännande, så okänt och så intressant för honom. Men när vi kom till Kockenburg (en  tunnel som leder i en spiral runt ett djupt schakt kallat lyktan) svek modet. Att gå ner i den mörka gången - endast upplyst med stearinljuslyktor - blev nästan för läskigt. Men även denna kusliga vandring gick bra.

När jag i efterhand läste om vandringen såg jag att man rekommenderade att barn skulle vara sex år (inte fyra och ett halvt). Jag som tycker att man ska hålla på åldersgränser missade totalt denna rekommendation och i ärlighetens namn ska sägas att han nog var i yngsta laget.

Sen mötte grabbens mamma upp och vi åkte iväg till väntande middag. En perfekt sommardag som skulle följas av ännu en med utflykt till Falkenberg och bad på Skrea (hade jag tänkt).

Men denna underliga sommar när solen har skinit oavbrutet och regnet har varit efterlängtat kom höststormarna redan i augusti. När grannen ringde och sa att vår båt höll på att bli en vedhög (=plasthög) eftersom förtöjningarna släppt och den slog mot bryggan, bestämde vi oss för  att åka direkt hem och rädda vad som räddas kunde.