Har försökt olika metoder för att bli bra; övning, vila, värktabletter (av olika sort) allt utan kännbart resultat. Men oj, oj vad detta onda knä påverkar mitt liv.
Efter att ha varit inne i Göteborg och promenerat en hel dag fick jag så ont att jag ringde vårdcentralen. I avvaktan på "läkarbesöket" höll jag mig stilla - lämnade inte altanen (hade googlat fram att vila skulle vara bra). Tomater och grönsaksland lämnade jag i makens vård.
Så kom då den efterlängtade dagen när jag skulle till sjukgymnasten. Tog bilen och körde iväg. När jag åkt en stund ringde dottern och sa att hon ville följa med. Tyvärr försent, hade redan åkt. Hon ställde sig, med all rätt, frågande till mitt svar. Det visade sig att jag åkt en timma för tidigt (kunde väl inte få hjälp fort nog).
Jag är i skrivande stund mycket nöjd med både undersökningen och de råd jag fick. Blev mycket väl mottagen och fick en kortisonspruta. Den ska förhoppningsvis göra så att jag blir rörlig igen och få inflammationen att läka. 40 minuters konsultation och en kortisonspruta kostade 100 kr! Jag är supernöjd.
Lite lustigt var det dock att jag blev behandlad som jag vore gammal och hade problem även med huvudet. Först frågade sjukgymnasten, som både pratade högt och tydligt, om jag kunde höra vad hon sa. Sen vände hon sig till dottern när hon skulle förklara något. Är detta något vi kommer att få erfara framgent? Detta att man inte talar direkt till oss över 70.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar