Tidlösa: Förnyelse

Det strålande året 1986 (Tjernobylåret) köpte vi fem stycken rottingstolar till vår "nya" sommarstuga.

Har alltid gillat rottingmöbler. Att vi skulle ha sådana i stugan var liksom självklart. I min fantasi hade stolarna vita dynor.

Men försäljaren, i affären vid Pustervik, tyckte inte vi skulle satsa på vitt. "Vitt blir fort solkigt och de här stolarna kommer ni att ha år ut och år in. Sen, när dynorna är utslitna, kommer ni tillbaka hit för att köpa nya" - sa han. Det blev blommigt tyg - tåligt och bra (men kanske inte lika snyggt).

Efter 30 somrar började dynorna kännas tunna och nedsuttna. Hade blivit hårda att sitta på. Tyget hade spruckit sönder och stoppningen av polyesterbitar låg överallt. Men när vi åkte tillbaka till affären för att förnya våra stolar med tjocka fylliga dynor fanns det inte längre någon affär att handla i. Dynorna höll längre än själva affären!

Då började letandet efter nytt tyg. Oj, oj, oj så många tyger vi har tittat på och valt bort. Till slut hade vi bestämt oss för ett tyg som vi trodde skulle passa i en sommarstuga.

Sen gällde det att få tag på fyllning - inte lätt det heller men efter sökande och letande var även det fixat.

Sex stora förpackningar med fyllning

Så var det dags för mig att sy dynorna - slutade med att jag gick till sömmerskan i Gröndal.

Därefter skulle dynorna fyllas med "skumgummi". En halv kväll ägnade vi åt att försöka få in det ostyriga skumgummit i fodralen. När vi var klara hade vi skumgummibitar över hela huset - flyktigt och elektriskt.

Därefter var det bara en sak som återstod - se till att skumgummit hölls på plats och inte samlades i en stor hög längst ned. Särskild nål och tråd inköptes. Men det gick åt mycket tråd. Mycket mer än jag trott. Efter kompletteringsinköp kunde vi göra klart alla fem dynorna och ett, tu, tre hade vi nya stolar.