Klosterliv

I Djursholm, strax utanför Stockholm, finns ett kloster som tillhör Birgittinorden. I dag blev jag medbjuden till detta, för mig, helt okända kloster.

Vi var ett antal damer/tanter den s.k tjejligan som träffades på klostrets fina parkliknande gård innan vi tillsammans gick in i huset och åt lunch. När lunchen var avklarad samlades vi först i kapellet, sen i samlingssalen där en av klostrets två svenska nunnor berättade hur Bigittinorden hade uppstått, hur det gick till när orden efter 300 år återfördes till Sverige och hur det var att leva som nunna - en rolig och intressant berättelse.

Christina Hesselblad

Birgittinorden instiftades redan 1370 av den heliga Birgitta. Systrarna i Djursholm tillhör en gren som grundades av Elisabeth Hesselblad 1911. Allt nunnan berättade var nytt för mig, allt var intressant men intressantast var när hon berättade om klosterlivet.

I dag bor det 15 nunnor i klostret i Djursholm men endast två av dom är svenskar. De har ett styvt arbete att driva detta kloster med sitt gästhem och nunnorna får jobba både mycket och hårt. Om jag förstod saken rätt, är de bara lediga en timma varje dag och en dag i månaden. När de är lediga får de göra vad de vill - de får t.ex. titta på TV eller åka in till stan. Nunnorna får ingen lön för sitt arbete men de får mat och upphälle. Ev pension går direkt in i klostrets kassa, som verkar vara ganska begränsad.

När nunnan berättat klart började vi fråga och fråga och fråga och den timma jag hade på mig för att ta mig från Djursholm till frissan i Vasastan bara försvann. Vi fick inte använda telefonerna i klostret men jag smusslade ut ett sms till frissan och berättade att jag satt fast. Tur att jag inte hade avgett de eviga löftena för då skulle jag blivit kvar där resten av livet och missat min klippning.