Var är dammsugarslangen?

Vi har sju barnbarn i olika åldrar och det är lika fascinerande att följa varje barns utveckling, speciellt deras språkutveckling. Ett litet, litet knyte kan på bara ett år lära sig både gå och säga sina första ord. Tänk så receptiva de är. Så fort de skulle lära sig de bridgebud som jag tragglar med dagligdags utan att få "fast".

Vi har alltid frågat "våra" barn var lampan är men häromdan var det lillkillen på drygt ett och ett halvt som vände sig till mig och sa: "Var är lampan?" Hur tänkte han då? Ville han sätta mig på prov - skulle jag inte veta var lampan var?! Men nästa fråga gjorde mig än mer förbluffad.

Vi hade åtagit oss att passa lillen hemma hos oss några timmar. Kände mig aningen orolig för vad vi skulle hitta på om han blev ledsen. Överlämnandet skedde medan han sov i sin vagn och gick därför helt problemfritt. När han vaknade såg han lite vilsen ut men accepterade oss omgående. Väl hemma sprang han runt, runt och drog fram saker ur alla lådor - kände sig uppenbarligen hemmastadd. Men så stannade han upp och sökte efter sin favoritgrej och så säger han: "Var är dammsugarslangen?"

Man häpnar. Hur kan en "ett och ett halvtåring" säga ett så svårt ord på en så udda grej? Efter en stund plockades dammsugarslangen fram men lilleman fortsatte att fråga: "Var är dammsugarslangen?"

Uppenbarligen såg vår dammsugarslang inte likadan ut som hans och då var det ingen dammsugarslang utan något helt annat som han inte var intresserad av. Jag, som för några ögonblick sett en kille framför mig som skulle växa upp och ha det prydligt och välstädat omkring sig med dammsugaren som kär vän, insåg att "dammsugarslangen" bara var en pryl och ett långt och roligt ord utan egentlig innebörd.