Jag har inte långtråkigt men tycker det är trist att inte få träffa någon, inte få gå på bridgeträff två gånger i veckan, inte få gå i affärer och inte ens ha någon utsikt. Utsiktslösheten är indirekt också Coronans fel - utan Corona hade vi ju varit i Paris. Men i nuläget känns det väldigt skönt att vara hemma och inte i en nedsläckt stad i Frankrike.
I ett läge som detta gäller det att skaffa sig nya trevliga vanor. Min nya vana är att avsluta varje dag med en film på TV. Har blivit en riktig nattuggla.
Gårdagens film, Hummelhonung, var riktigt bra. Jag visste inte något om den men när jag, i efterhand, googlade visade det sig i att filmen bygger på Torgny Lindgrens bok med samma namn. "Alla" som skrivit om boken tyckte den var äcklig.
Handlingen i filmen Hummelhonung är förlagd till de Karpatiska bergen i Ukraina - ett otroligt vackert landskap - medan bokens handling tilldrar sig i Västerbotten.
Ensligt, uppe bland bergen bor två bröder i var sin stuga. Bröderna, som båda är svårt sjuka, hatar varandra och lever bara för att inte dö först. Till denna bergiga trakt kommer en kvinna för att hålla föredrag. Efter föredraget får hon övernatta hos den ena brodern och där blir hon kvar. Filmen berättar om kvinnans liv tillsammans med bröderna och ger s.k flashbacks som förklarar varför livet blivit som de blivit.
En fin film, inte särskild äcklig med ett öppet slut. Mycket sevärd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar