Asiaten (med bilder från gamla Göteborg)

Under andra halvan av 1950-talet härjade asiaten i Sverige och i övriga världen. 

Jag gick då i småskolan. Många i min klass var sjuka samtidigt. Undervisningen bedrevs som vanligt men de flesta bänkarna stod tomma. Vi kanske var fyra, fem stycken som förblev friska och gick till skolan.

Min lärarinna tyckte nog lite synd om eleverna som var sjuka och ville ge dem samma möjlighet som oss andra att hänga med i undervisningen. Därför fick vi friska, efter skoldagens slut, gå runt till de sjuka eleverna med böcker och hemuppgifter. Minns så väl dessa hembesök. Minns också den tunga väskan jag fick släpa runt på.

Jag reflekterade aldrig över att säga nej när vår fröken sa vilka vi skulle gå till.Tror till och med att jag tyckte det var roligt att hälsa på hemma hos mina sjuka klasskamrater.

Jag reagerade inte, mina föräldrar reagerade inte och de sjuka barnens föräldrar reagerade inte över att vår lärare skickade friska barn hem till sjuka fastän alla visste att det var en smittsam sjukdom.

Vad gjorde Folkhälsomyndigeten eller dess dåvarande motsvarighet?

Jag minns inte någon hysteri eller att vi överhuvudtaget fick någon info om hur vi skulle bete oss. Efter ett tag uppstod förmodligen den omtalade flockimuniteten och asiaten dog ut. Skillnaden gentemot hur man agerar i dag är stor.

Jag minns inte heller att man pratade om hur många som dött (detta var innan vi hade TV) men jag minns tydligt att min kamrat Carin drabbades mycket hårt och var sjuk länge och återhämtade sig först efter lång tid.

Att jag klarade mig från asiaten ger väl tyvärr inget skydd mot coronan men jag vet inte om någon har forskat om just denna abrovink. Man kan bara hoppas att min motståndskraft fortfarande är på alerten.