Våtmarker (Rågsved)

I dag var det närförorten Rågsved som stod på agendan.

Vi har varit där en gång förut. När vi tittade på grafitti i Snösätra avslutade vi besöket med att gå igenom Rågsved för att komma till tunnelbanan.

Den här gången var det Rågsveds naturreservat (från 2018) som vi skulle besöka. Tror det framför allt är på grund av sjöarna och de tidigare våtmarkerna som området blivit klassat som reservat.

Vi promenerade i en skog där träden höll på att slå ut och fåglarna kvittrade och kvittrade. Plötsligt kom vi fram till något som såg ut som en utsiktsplats mot ingenting. Vi satte oss på bänken, åt vårt medhavda päron och tittade på en gyttgig pöl. Lätt förundrade.

Så här fin såg inte gyttjepölen ut irl

Efter en stund kom en man och satte sig på ett par meters håll och berättade att arbetet med att återställa de gamla våtmarkerna kring Kräpplaån och Magelungen just hade påbörjats. Uppenbarligen började man restaureringen med att bygga "åskådarplatser". Han berättade också om det taximord som skett alldeles i närheten i början på 60-talet.

Uppdaterade med ny info gick vi vidare. Fick ytterligare information på en av de utplacerade tavlorna. Där kunde vi läsa att det efter andra världskriget funnits ett flyktingläger i området. I lägret hade det bott folk från Baltikum. En mörk fläck i vår historia som P O Enquist skrivit om i boken "Legionärerna".

Nu har vi besökt inte mindre än åtta naturreservat - alla parker oräknade. Börjar känna mig nöjd. Men coronan den hänger kvar - så det blir nog några till.