Söderbrunm

Jag gillar trädgårdar men är ganska lat. En dålig kombination då lättja inte är en bra egenskap om man vill omge sig av prunkande blommor.

För många år sedan åkte yngsta dottern och jag på en liten trädgårdsresa till England. Jag blev helt såld på hur vackert det var överallt. Blev så inspirerad att jag till och med fick för mig att jag själv skulle kunna fixa något liknande. Dottern tog dock ned mig på jorden genom att säga att för min del skulle det vara bättre att titta på och njuta av andras trädgårdar än att bli besviken på egna tillkortakommanden.

Sen dess har jag följt hennes råd. Åkt och titta på vackra trädgårdar men också ägnat mig åt att läsa trädgårdsböcker och -tidningar. Mycket trevligt det också. I våras läste jag en bok om en kolonilott i Söderbrunns koloniområde. Oj, så fint anlagd lotten var. Helt enkelt imponerande. Jag noterade till och med lottens nummer om i fall att...

I går hade vi en helledig dag. Vad kunde då passa bättre än att åka till Söderbrunn - Stockholms äldsta koloniområde grundat 1905, och leta rätt på "min" lott. 

Området var verkligen fint - låg mellan två lummiga, skogsklädda kullar. Där var lugnt och stilla om man bortser från tågen på Roslagsbanan som dundrade förbi med jämna mellanrum.

 

Tidlösa, söker frihet

Vi gick runt och njöt. Jag blev dock aningen besviken på "min" lott. Det som i boken sett så storslaget ut var i själva verket trångt och ihopklämt. Men vad kan man vänta sig på en liten kolonilott. Det är kanske, trots allt, inte så dumt att läsa böcker och titta på vackra bilder av trädgårdar - allt blir då lite extra, extra.

Sen åkte vi till Bergianska och drack kaffe.