Pandemi

Covidpandemin begränsar vår rörelsefrihet mer och mer. Nu ska vi inte längre träffa någon utanför det egna hushållet - i alla fall inte inomhus. Vi ska inte gå i affärer, inte åka kommunalt, inte gå på museum eller teater, inte vare sig ha eller gå på fest. Oj, oj, oj så tråkigt livet skulle bli om man inte skaffat sig nya rutiner.

Maken och jag försöker göra det bästa av situationen och har i princip redan fått Coronavanor.

Medan en av oss tar en snabb morgonpromenad ägnar jag mig åt min telefon. När promeneraren kommer hem brukar han ha en påse från vårt lokala bageri i handen. Efter frukosten inväntar vi "vår" båt. 

Två gånger har vi promenerat på Kungsholmen där vi..

... dels gått utefter Norr Mälarstrand till Konradsberg och Lilla Essingen där båten, som tar oss hem, lägger till

... dels gått genom St Eriksområdet till Klara sjö och åter till Stadshuset och den väntande båten. 

Två gånger har vi gått åt andra hållet - mot Gamla stan och Södermalm. Idag, till exempel, gick vi först till Mosebacketorg där vi hälsade på vår gamla kompis.

Sen fortsatte vi ner till Katarina kyrka. 

På Katarinas kyrkogård vilar många kändisar, sida vid sida, under fina gravstenar - nästan en svensk "Père Lachaise kyrkogård".

Sen fortsatte vi gå hemåt via den långa Södermannagatan och Blecktornsparken till färjan vid Hammarby sjö.

Efter tre timmar i friska luften väntar eftermiddagsfika. Sen gäller soffläge - antingen med bok eller telefon. Därefter återstår bara middag och "En himla många program". 

Tiden kommer att flyga iväg och vips är det sommar och då är vi åter fria. Det gäller att hålla i och hålla ut - som man säger nu för tiden för att få oss att tro att det här är något som snart tar slut. (Suck!)