När plumpgänget träffades i Stockholm för snart två år sedan - precis innan Coronan invaderade vårt land - fick jag biobiljetter i present av mina kamrater. När sen maken och jag, i slutet av september, åkte till Köpenhamn för att besöka Louisiana blev tåget så kraftigt försenat att vi fick tillbaka en del av biljettkostnaden. Bra kombo!
I går kunde vi festa! Först beställde vi bord på en restaurang vi gillar, sen bokade vi platser på en bio nära oss.När det plötsligt dimper ned "en middag" i mailkorgen gäller det att passa på. Kan den dessutom kombineras med äventyr, fart och fläkt är det än bättre. Vi valde efter mycket diskuterade att träffa mr Bond för sista (?) gången. Jag ville egentligen se "Tryffeljägarna från Piemonte" men den visades bara som mattiné så det fick bli "NO TIME TO DIE" - till belåtenhet för hälften av oss.
Jag har sett många, för att inte säga de flesta, Bondfilmer minst en gång och jag tycker nog att de bli bättre och bättre. Agent 007 blir mänskligare och kvinnorna får allt viktigare roller, är inte längre enbart dekoration. Till och med de obligatoriska biljakterna utvecklas. Den här gången skedde de på spektakulärt vackra platser varav en var i vårt grannland Norge.
När man bygger ut vägnätet i Norge utnyttjar man sin fina natur och bygger enastående snygga vägar och rastplatser. Platser som det skulle vara roligt att besöka. Nu fick jag, på sätt och vis, gjort det igår och dessutom i en fräsig svart sportbil.
Vad som däremot inte blir så mycket bättre i Bondfilmerna är själva handlingen. Alltid samma upplägg. Den här gången var det dessutom så tillkrånglat att vi fick fortsätta diskutera filmen hela vägen hem. Då först trodde vi oss ha förstått hur allt hängde ihop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar