Jag har tappat intresset för min bokcirkel - tycker inte alls det är lika roligt som jag tidigare tyckt. Kan bero på det långa pandemiavbrottet eller att vi valt böcker jag inte gillar eller att gruppen inte längre fungerar så bra. Hur som helst - i år sammanfaller våra träffar med min Birkagårdskurs och när jag inte kan delta på ett helt år passar det bra att sluta. Efter nio år är det dags för förändring.
Förra boken "Vända hem" av Yaa Gyasi var en bok om slaveriet i USA. Efter att nyligen ha läst "Den underjordiska järnvägen", som jag inte gillade, kunde jag inte förmå mig att läsa ännu en bok med samma tema.
Novembers bokcirkelbok "True grit" (Mod i barm) av Charles Portis var ännu en bok om ett gammalt USA. En bok om ett romatiserat förflutet där de goda segrar på de ondas bekostnad, en bok med en handling man inte kan ta på allvar - en romatiserad vilda västern. En ung flicka på 14 år ser sin pappa skjutas till döds och vill ha hämnd. Hon ger sig ut i ödemarken på jakt efter mördaren och redan från första stund vet man hur det kommer att sluta.
Jag orkade inte ge mig på denna "smörja" heller men eftersom boken hade filmatiserats, tittade jag på bröderna Coens version. Det var en film jag aldrig skulle valt själv men trots det lät jag mig roas en stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar