Svenska flaggans dag

Ibland tycker jag vi är osjälvständiga och försöker efterlikna andra allt för mycket.

Vi hade en unik tradition - en särskild dag för att fira vår flagga. Även om det inte var en urgammal tradition hade vi i alla fall haft den sen 1916.

Då var det "nån" som fick för sig att när norrmän, fransmänn och amerikaner kan ha en egen nationaldag ska väl vi också kunna ha det. Sen "tjatades" (lobbades) det om detta tills man fick klåda i öronen och så fick också vi en. 

Men vi fick ingen ny helgdag eftersom Annandag pingst försvann. Nu har vi ofta en udda röd dag mitt i veckan men inte i år då sjätte juni infaller på Annandag pingst.

Eftersom vi inte har någon nationaldagstradition blir hela firandet krystat och arrangerat (tycker jag). Att dan används för att fira alla "nysvenskar" är ok men det hade gått lika bra att göra på "Svenska flaggans dag".

Själva firade vi dagen med en båttur till stan. Sen  gick vi genom stadshuset där man firade nysvenskar, och fortsatte gå utefter Norrmälarstrand. I Rålambshovs parken fanns en massa arrangemang men vi valde att åka hem och dricka en kopp kaffe på ballkongen.

Jag som betraktar mig som världsmedborgare gillar inte de nationalistiska strömningar som verkar sprider sig allt mer. När det gäller nationaldagsfirande tycker jag som Martina, i Gun Britt Sundströms bok "Maken", när hon säger: "fosterlandskärlek är tolerabel bara om den får vara underförstådd".