Bra kombo

Jag tycker det är roligt att gå på konstutställningar och jag gillar deckare.

En bok som handlar om mötet mellan en konstnär och en deckardrottning borde därför passa mig "som hand i handske". Agneta Pleijels bok "Dubbelporträtt" hade just denna kombo.

När deckardrottningen Agatha Christie ska fylla 80 år vill hennes barnbarn att konstnären Oskar Kokoschka ska måla ett porträtt av henne men det blir inte lätt att få till det.

Kokoschka är gammal och vill åka tillbaka till sitt hem i Schweitz. Han vill inte stanna kvar i London och Agatha Christie vill inte bli avporträtterad. Hon kan inte tänka sig att sitta modell för en man utan att de har något att prata om. Till slut löser det sig. Kokoschka får bra betalt och Agatha C får tipset att börja prata om Alma Mahler - Kokoschkas stora kärlek.

De träffas sex gånger och hinner prata med varandra om sina "hemligheter". I boken "Dubbelporträtt" får vi lära känna både konstnären och deckarförfattaren - en trevlig läsupplevelse.

När jag hört Agatha C berätta om sitt liv och sitt författarskap måste jag också ge mig på en av hennes böcker.

Jag har sett alla filmerna om detektiven Hercule Poirot och gamla nyfikna miss Marple flera gånger. Förr läste jag en  Agatha Christies deckare då och då men jag har inte lyssnat på något av Agatha C. Nu var det läge.

Valde "Dolken från Tunis", hennes mest sålda bok, och fastän jag visste hur den skulle sluta fick jag åtta trevliga timmar. Det var roligt att lyssna på boken men jag föredrar filmerna. Eftersom filmerna är mycket mer koncentrerade hinner man inte glömma bort vem som är vem i det myller av människor som befolkar Agatha Christies böcker. Trots att jag sett filmen flera gånger blev jag överraskad av slutet.