Nu, efter årsskiftet 2022/2023, måste man betala inträdesavgift till alla statliga museer. Urknäpp!
Om man ska ha en massa museer (och det tycker jag man ska) ska de ha en stor och bred publik med alla typer av besökare som vill komma regelbundet. Det får man inte om det kostar 150 kr att komma in. Då tvekar man, avstår och väljer något annat.Maken och jag går ofta till något av stans många muséer och tittar runt en stund. Vi tar ett rum nu, ett rum då, stannar någon timma, dricker en kopp kaffe, sen är vi nöjda. Det är så det ska funka - tycker jag. Om vi gör två museibesök i månaden kommer detta nöje på ett år att kosta oss 5760 kr (inträdesavgift för pensionärer är 120 kr). Jag håller med alla som säger "Tänk om, tänk rätt!"
Turligt nog finns det alternativ - alla museer och utställningar är inte statliga och vissa av de "privata" har gratis inträde en dag i veckan. Förra måndagen åkte vi därför till Liljevalchs och tittade på göteborgskoloristerna Inge Schiöler och Åke Göransson.
Jag gillar Inge Schiöler och det är inte bara för att jag är patriot. Jag gillar hans färgglada målningar och jag gillar hans kustlandskap, ofta från Koster där han hade ett litet hus och bodde de sista åren i sitt liv. Men dessförinnan, i hela 27 år, bodde han på mentalsjukhuset St Jörgen i Göteborg. Så många konstnärer det ändå finns som har tillbringat stora delar av sina liv inlåsta.
När vi gått runt i Liljevalchs tillbyggnad kom vi in i gamla Liljevalchs där man hade lånat in den intressant utställningen "Evigt liv" från Nobelmuséet. Tittade bara runt lite flyktigt men tyckte dessa knypplade spetsar företällande virus var roliga.
Sen hägrade kaffe inne på Blå Porten.
Sen tittade vi på Åke Göransson.
Sen hägrade kaffe inne på Blå Porten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar