Birka och salt i gröten

En solig fin dag tog vi båten från Klara Mälarstrand till ön Björkö i Mälaren för att besöka vikingastaden Birka. Det blev en toppentur - en heldagsutflykt.

Fars hatt

En gång i tiden hade yngsta dottern och jag ambitionen att åka till Birka. Utan att kontrollera hur långt det var och om det ens var öppet körde vi iväg i bil. Vi åkte och vi åkte men efter en stund blev vi trötta - då vände vi och körde tillbaka igen. I går åkte vi båt och det var tur för det var fortfarande väldigt långt men den här gången kunde vi inte ångra oss. Har man satt sig i båten får man sitta kvar även om resan tar mer än två timmar.

Vår "vikingaguide" från båten skulle även guida oss på ön. Medan han visade runt de engelsktalande besökarna kunde vi besöka museet, äta våra mackor och hälsa på i "vikingabyn".

I "vikingabyn" stod en man och kokade vatten över öppen eld. Han skulle göra gröt och började med att hälla lite salt i vattnet. Sen fortsatte han med grynen. Jag blev lite förundrad över att han började med saltet. Min mamma lärde mig att inte hälla salt i gröten förrän den var klar. Jag har alltid trott att hennes sätt att koka var ett gammalt och beprövat sätt. Nu började jag tvivla. Vikingarna, som levde för mer än 1000 år sedan, måste väl ha ett ännu äldre och än mer beprövat sätt att koka gröt.

Jag googlade och fann att min mamma hade haft rätt! "Salt gör det svårare för gröten att svälla så om du vill salta gör det helst mot slutet av koktiden" . Detta måste vikingarna ha känt till. "Vikingen" som stod och kokade gröt var nog en låtsas viking. En riktig viking måste veta hur man kokar gröt på gammalt beprövat sätt.

Vi tittade runt på museet och ....

...och avslutade besöket med rundvanding och inspektion av några av de gravar som finns på ön.