1993 gjorde jag en fjällvandring tillsammans med mina arbetskamrater. Vi gick den s.k. Jämtlandstriangeln; Storulvån-Blåhamnaren-Sylarna.
Innan jag påbörjade vandringen förberedde jag mig ordentligt. Köpte ett nytt regnställ och började varje dag med en lång promenad - i ösregn.Stora förändringar på 30 år |
Alla klarade den strapatsrika vandringen trots det urusla vädret. När vi kommit tillbaka till Storulvån firade vi vår bedrift med en gemensam festmåltid. Några av oss fortsatte firandet med att spela kort och det håller vi på med fortfarande.
Sist vi träffades var det nån som tyckte det var dags att fira våra 30-åriga vänskap med en ny vandring - alla hängde på.
I fredags bilade vi därför till Storhogna och började vårt jubileum med att äta grillbuffé på högfjällshotellet.
Festdukat jubilumsbord på högfjällshotellet |
Sen var det dags att visa att vi fortfarande är "still going strong". Vi skulle ut och vandra, igen! Jag kände mig osäker. Skulle jag orka? Men alla klarade vandringen fint den här gången också. Det tog oss lite över fyra timmar att gå fram och tillbaka till Samevistet eller uttryckt i steg - 17 642 st. Vi gick i strålande sol - finare väder går inte att få!
Visst var vi lite möra när vi kom tillbaka till stugan men inte värre än att vi orkade laga en festmåltid.
Precis som för 30 år sedan blev det viltdjurspaté till förrätt följt av fjällrödig med kantareller till huvudrätt - allt toppengott.
När vi hade ätit och druckit klart avslutade vi naturligtvis kvällen med det obligatoriska plumpspelet. Efterrätt orkade vi inte.
Det blev en oförglömlig helg. Hur det kommer att bli på vår 40-års vandring står dock skrivet i stjärnorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar