Farbror Enver

I Albanien bor en liten flicka som älskar sitt land, älskar farbror Enver och älskar partiet. Hon är besviken på sina föräldrar för att de inte har något foto på farbror Enver hemma och att de inte har några "hjältar" i familjen. Allt förklaras med att hon kommer från en intellektuell familj. Året är 1990 och Albanien store ledare Enver Hoxha har just dött.

Ett tiotal år tidigare, när flickan föddes, fick hon inget namn. Hon föddes alldeles för tidigt och chansen att hon skulle överleva var liten. Därför räckte det att ge henne ett nummer. Flickan fick vara kvar på sjukhuset i fem månader. När hennes farmor hämtade hem henne vägde om 3 kg men sen växte hon till sig. När hon blev ett år visste man att hon skulle överleva. Då behövde hon inte längre kallas 471. Hon fick i stället lyssna till "namnet" Kåldolmen eftersom hon blivit så rund. Undrar hur det skulle gått för flickan om inte hennes farmor lyckats få hem henne från sjukhuset?

Flickan heter Lea Ypi och har skrivit boken "FRI - En uppväxt vi horisontens slut". "FRI" är en självbiografisk skildring om hur det var att växa upp i det slutna landet Albanien under 1980- och 90-talet. Jag gillade verkligen boken. Intressant att få en "inifrån" beskrivning av Albanien - en beskrivning som är både rolig och välskriven. En skildring från ett barns perspektiv.

I Albanien är alla fria. Visserligen måste man köa och ha kuponger för att kunna handla men ingen blev utan mat. "Fri" är ett begrepp med olika innebörd beroende på vem som definierar ordet. Så här definierar Leas farmor det; "Frihet är att vara medveten om vad som är nödvändigt att göra".

Barns lekar säger en del om landet de bor i. Lea och hennes kamrater lekte t.ex. "Fånga fascister" och "Försvarade sig mot romerska erövrare". Hemma på Basungatan lekte vi i slutet av 50-talet "Land och rike" - troligen för att andra världskriget då inte var så avlägset.

Först när regimen i Albanien fallit och folket blivit "fritt" får Lea reda på sin familjs bakgrund - varför det inte funnits något foto av farbror Enver i deras hem. Varför de vuxna använt koder när de pratade - en viss examen betydde t.ex. fängelsestraff. Det var familjens sätt att skydda Lea. Men var det rätt sätt och vad gjorde det med Lea?

Också intressant att se hur nära varandra folk levde. Hur man stöttade varandra. När det kom ett brev till farmodern från Grekland samlades alla på posten för att undersöka om brevet blivit öppnat.

Andra delen av boken handlar om tiden efter kommunismens fall. Även den delen var mycket intressant och visar på svårigheter som kan uppstå när ett auktoritärt land plötsligt blir "fritt". Vad som kommer när allt finns att köpa men folk saknar pengar. Då följs friheten av prostitution, pyramidspel, korruption mm.

"Arv", den andra av bokcirkelns två sommarböcker, var lite av en "höjdarbok". Den släppte in oss läsare i det slutna landet Albanien och visade hur det var att leva där men jag tyckte det var en svår bok. En bok som skulle behövt analyserats under "sakkunnig" ledning.