Fråga AI!

1969, när jag och en kurskamrat hade praktiktermin i Halmstad, tog vi ofta tåget till Göteborg på fredagskvällarna. Vid en av dessa resor köpte min kompis en påse Bridgeblandning för att smaska på under färden. Måste säga att jag blev aningen förvånad - skulle hon äta upp en hel påse godis själv! Skulle aldrig ha kommit på tanken att köpa så mycket snask. Min kamrat bjöd frikostigt men efter ett tag var jag tvungen att tacka nej.Trots att påsens innehåll var så gott hade jag inte "mage" att äta fler.

Så var det då - för 50 år sen. Idag händer det, inte alltför sällan, att jag köper en påse godis när jag blir sugen. Brukade oftast välja "Engelsk lakritskonfekt" eller "Bridgeblandning" men så sa "min" doktor "Lakrits är det sämsta du kan äta. Det ger högt blodtryck". Kvar fanns bara Bridgeblandning!

Tyvärr säljs "Bridgeblandning" inte längre i vår Konsumbutik och inte heller på Ica där jag bor men den har funnits i vår närbutik - utom sista gången jag var där.

När jag skulle titta på "Putin filmen" tyckte jag det var dags för en påse. Då fick jag veta att blandningen inte längre ingick i biografens sortiment. Sen fanns de inte heller hos 7-Eleven och inte hos Lidl och inte hos pressbyrån! Konstigt! Vad var nu detta? "Jag ska fråga AI" - sa maken.

Vips fick jag förklaring. Tillverkningen av Bridgeblandning upphörde 2023! Sen talade AI om i vilka affärer den fortfarande finns i lager. Hade tur - än finns den i Konsum nära stugan. Sommaren är räddad men frågan är "Vad ska jag nu köpa när suget sätter in framåt höstkanten?"

Mr Nobody against Putin

"Krig vinns inte av befälhavare, utan av lärare" - säger Putin och sätter igång att indoktrinera ryska skolbarn. Alla Rysslands barn och ungdomar får dagligen marschera och ära flaggan. Läroplanen skrivs om och lärarnas uppgift ändras. Den en gång så beryktade Wagnergruppen reser runt i skolor och lär barn kasta handgranater.

Allt dokumenterar läraren Pavel Talankin i sin videodagbok. Pavel lever och jobbar i den lilla staden Karabash (10 000 inv) i Uralbergen och protesterar på sitt sätt mot Putin. Hans liv i staden blir allt mer riskabelt. Att sätta sig upp mot Putin och hans indoktrineringskampanjer ger fängelse i 25 år.

Stadens stora industri är ett kopparsmältverk. Smältverket skapar extremt stora mängder föroreningar och allvarliga hälsoproblem för invånarna. Men trots det och trots att allt är så bedrövligt och så illa underhållet älskar Pavel och barnen sin stad och sitt Ryssland. 

Till slut inser Pavel dock att han måste lämna landet. Han smugglar ut sina filmer och ser till att vi får ett titthål in i en för oss okänd värld - en värld som Putin förstört för generationer framåt.

Vi var bara två i biogruppen som hade tid att sätta av en försommardag till denna mycket sevärda film. Efter bion delade vi på en bagel och var rörande överens om det mesta. 

När vi lämnade "bagelriet" hade det börja regna och jag bestämde mig för att ta bussen som gick precis utanför dörren. Bussen skulle komma 22 minuter över och det gjorde den men på "fel" sida gatan. 

Så länge jag har bott i Stockholm har jag tyckt att det är svårt att veta på vilken sida av gatan jag ska stå för att bussen ska ta mig dit jag vill. Här finns förbättrinspotensial för SL. Man kan t.ex. sätta upp kartor vid varje hållplats som visar vilken rutt bussen har. Alla som åker buss är ju , trots allt, inte Stockholmare.

Containerrestaurang

Stugan väntade men innan vi gav oss iväg måste vi ta farväl av Sommarstockholm. Sista kvällen skulle vi äta middag på en restaurang på Söder Mälarstrand - fullbokat.

Då tog vi bussen till Marievik som man håller på och "stylar" för fullt. Där byggs det ena höghuset invid det andra och i morgon invigs där Stockholms första kajbad. 

Badet består av tre bassänger - en motionsbassäng på 25 meter, en lekbassäng och en barnbassäng. Vi skulle inte ha badat även om badet varit öppet så oss gjorde det inget att vi kom en dag för  tidigt (badar inte gärna i bräckt vatten). Vi hade åkt dit för att äta middag.

Restaurang Plåtparken är ett enkelt ställe som består av containrar och trallgolv, möblerat med trädgårdsmöbler. För Plåtparkens skull hoppas jag det blir många fina sommarkvällar framöver.

Det passade bra att slå sig ned där denna strålande vacker försommarkväll men insåg snabbt att man går inte till Plåtparken för att äta och prata. Musiken i deras högtalatanläggning lät sig inte överröstas.

Vill man ha något att äta måste man beställa - men vad? Jag frågade om deras bowles var goda. Grabben som stod i matcontainern sa "Ja, om man tycker om matvete så..." - ett ärligt svar som sa vad han tyckte om den rätten. Jag valde i alla fall en bowle med friterad halloumi men maken valde roti kyckling som tillbehör till sin. Roti kyckling betyder tydligen grillad kyckling?

Så kom min bowle och för att den inte skulle kallna började jag genast äta. Ganska gott. Men maken fick vänta och vänta. Till slut kollade vi kvittot och då visade det sig att vi bara betalt för en rätt. Den höga musiken hade gjort att beställningen aldrig gått fram. Undrar hur mycket de missar p.g.a. att personalen inte hör vad kunderna säger. Vi delade på min bowle och var nöjda men på vägen hem var det nån som kompletterade sin middag med två rejäla chokladkakor.

Slussen

För att åka båt från Mälaren till Östersjön måste man passera en sluss. Slussen med stort "S" som ligger mellan Gamla Stan och Södermalm har man hållt på och byggt i många hundra år. Den första Slussen byggdes 1642. Den nuvarande ombyggnaden har pågått sen 2016 - kommer att vara klar 2028.

Man bygger i etapper. Varje gång en etapp blivit klar har vi åkt dit och tittat.

När guldbron drogs in i stan, ledsagad av en brandsprutebåt stod vi på Söders höjder och tittade. Då ville vi vara bland alla människor som hälsade bron välkommen men samtidigt hålla distans för det var precis när pandemin brutit ut.

På försommaren i fjol var den del av Slussen, som ligger mot Saltsjön klar - då var vi där.

I söndags var vi där för tredje gången. Vi tittade på nya Södermalmstorg - en lagom stor uppgift efter ett 100 års kalas.

Nya Slussen har blivit hårt kritiserad men jag har också läst några berömmande ord. Själv tyckte jag Södermalmstorg med alla murar var häftigt - snygga material, stora ytor, många sittplatser, kaféer (på sikt också restauranger), sittrappor, stora hissar och rulltrappor och en fräsig mur mot Gamla stan. Får man bara dit lite träd och blommor tror jag det blir en träffpunkt för folk i alla fall de dagar det inte blåser.

Ostbricka och kaffe med avec

Sen kom ostbrickorna in och så avslutades "sittningen" med kaffe och tårta.

Vilka var det då som var med på festen föutom föräldrar, barn, syskon, syskonbarn och andra släktingar? Toastmastern hade presenterat oss alla i sitt hälsningstal och om jag minns rätt var det fem klasskamrater från gymnasiet, några kursare från högskolor, arbetskamrater och grannar såväl från stan som våra resp sommarstugor. Flera brädspelsvänner hade kommit liksom kamrater från "aktivisttiden" och andra som jubilarerna lärt känna genom åren.

50-års kalas är ett sätt att återknyta kontakter. Då, när det vankas något extra, tar folk sig tid att resa från både Göteborg och Sundsvall, ja till och med ända från USA.

Innan dansen började underhöll näst äldste sonen och hans kamrater från Lunnevads folkhögskola oss.

Men när dansen började tackade maken och jag för en trevlig kväll. Trots att vi avstod från både dans och "nattamat" gick vi inte till sängs förrän klockan var halv tre. Vilken fantastisk 100-års fest det blev.

Huvudrätt

Så blev det då dags för 100-års kalasets huvudrätt. Det bjöds på inget mindre än "Entrecôte de Veau Grillée au Gremolata et Fromage à la Crème avec ses Pommes Fondantes".

Om man ska ha stort kalas där alla ska få varm huvudrätt har man inte gjort det lätt för sig. Något värmeskåp fanns inte på Spångafolkan. Tanken att laga maten i förväg och hålla den varm, tills det var dags för servering, var därför omöjlig att  genomföra. Att låta umgdomarna både servera och fixa middag skulle vara en oöverstiglig uppgift. Lösningen blev att anlita ett cateringföretag.

De kom med grillar och utomhuskök och ställde upp sitt pick och pack utomhus. Där stod de i duggregnet och lagade maten undan för undan. Sen hämtade "personalen" två tallrikar i taget och fyllde bord efter bord. På så vis fick alla nygrillad, varm mat. Till det drack vi ett italienskt nebiolovin.

Men vad är egentligen Pommes Fondantes som det stod på menyn? Jag har bara gjort det en gång och då gjorde jag det i ugnen. Enligt grundreceptet ska potatisen skäras i cylindrar och ändarna brynas. Sedan ska potatisen sakta sjuda i smör och fond, vilket gör att den blir full med goda smaker.

När alla tallrikar var tomma blev det många tal och musikunderhållning. Yngsta dottern höll t.ex. ett roligt tal om det hårda men danande livet att vara lillasyster till en av jubilarerna.

Förrätt

Klockan fem började det stora kalaset.

Då öppnades dörrarna till 50+50-års festen på Spångafolkan. Det dracks champagne, åts snacks och minglades. Dottern hade gjort iordning en lek där gästerna fick gå runt och lära känna varandra men i köket jobbades det intensivt in i det sista.

Så var allt klart och äldsta barnbarnet, kvällens toastmaster, hälsade alla välkomna.

Gästerna letade rätt på sina platser, slog sig ned och började njuta av förrätten "Rêve Scandinave de Saumon Mariné Pommes de Terre du Terroir avec sa Beurre Monté (ungefär lax och potatis med monterat smör).

Här hade det dock uppstått ett litet fel! Det skulle varit två potatisar med monterat smör på varje tallrik men då ska man inte koka 100 potatisar till 100 gäster utan 200! Detta lilla räknefel löste vi genom att komplettera potatisen med en skiva bröd. Tror inte någon tänkte eller överhuvudtaget noterade missödet.

Toastmastern fick fullt upp med att annonsera alla talare. När värdparet gjort sitt, höll dottern tal till sin 50-årige man. Själv hade jag bett att få säga mina ord i början av kvällen så jag skulle slippa vara nervös så länge. Mitt lilla tal knöt an till min uppgift att skriva placeringskort och handlade om hur frekventa olika namn är. Några namn står sig över tid medan andra blir hopplöst omoderna. Ofta kan man säga hur gammal en person är bara man hör dess namn. På det här kalaset lystrade fem av gästerna till ett och samma namn - ett typiskt  70-tals namn som inga barn döps till längre.

Ungdomarna som skötte serveringen var så duktiga - nästan proffs. De inte bara serverade mat, dukade ut, ställde fram vin  utan gick också upp på scenen och sjöng i stämmor. De går alla på Kungsholmens gymnasiums musikklasser och är vana att uppträda - nyss såg jag dem i Stockholms stadshus.

Sen var det dags att duka ut förrättstallrikarna och komma in med huvudrätten....

Vi bara förbereder oss

Dottern och hennes man skulle fira sin "gemensamma" 100-års dag med stor fest - närmare 100 personer skulle bjudas in. Lokal skulle bokas, inbjudningar skickas ut, mat bestämmas, serveringspersonal angageras och så skulle ju gästerna underhållas. På min lott föll att fixa dukningen.

Tog min uppgift på största allvar. Började med att leta fina festbordsdukningar på "nätet".

På Waldemarsudde hämtade jag inspiration till blombukett.

Sen valde jag papper till placeringskorten med stor omsorg. 

Maken köpte en "skärmaskin" och skar till alla kort och menyer. Jag köpte hem kalligrafipenna och skrev med min finaste handstil ett namn på varje kort. 

Skrivstil eller textning?

Att skriva menyerna för hand (som jag tänkt från början) var ogörligt. De blev betydligt mer lättlästa när maken tog sig an uppgiften.

Sex klasskamrater till ett av barnbarnen skulle sköta serveringen och jag gjorde förslag på arbetsschema. Vis av erfarenhet från gamla 50-års kalas visste jag att de måste vara såväl detaljerade som repeterade.

Slutligen bestämdes det att vi skulle ha vita dukar, vita servetter, rosa placeringskort och menyer samt vårbuketter på borden.

Dagen före den stora dagen hämtade vi servetterna och "vek" hela kvällen åt solfjädrar.

Klockan ringde tidigt på "100-års dagen". Trodde jag skulle fixa dukningen på två timmar för att sen kunna åka hem, vila och göra mig kvällsfin. Skulle ha samma klänning som "alltid" - den jag fixade till till en annan fest genom att sy in en kil i sidan.

Inte så festligt!

Börjar ta form

Efter fyra timmar var jag ett vrak. Trots att allt inte var klart åkte jag ändå hem och vilade mig. För min del återstod bara att arrangera blommorna - 24 små buketter går fort att ordna när blommorna är plockade.

Sen var allt allt klart.

Festen kan börja!