Norrland

Så många mord det begås i Norrland!

Medan jag lyssnade på "Doktor Glas", för andra gången, fick jag plötsligt lust att gå emellan med en deckare och valde då, på DNs rekommendation, "Sly" av Sara Strömberg.
 

I "Sly" befinner vi oss i Jämtland, i trakterna kring byn Järpen. En kvinna hittas ihjälstucken ute på en enslig myr. Ingen vet med säkerhet vem kvinnan är och vad hon har för bakgrund. Journalisten Vera, som tidigare jobbat på Östersundsposten, får i uppdrag att undersöka fallet och skriva om det.

"Sly" var halvbra men ganska orealistisk och ganska förutsägbar. Det är journalisten Vera som gör all efterforskning. Poliserna lyser med sin totala frånvaro. Tror att Sara Strömberg vill skildra en avfolkningsbygd i Norrlands inland, en plats där alla känner alla, där man måste passa in och inte får vara avvikande men varför gör hon inte det med mer kärlek. Författarens Vera säger gång på gång att hon inte gillar havet - för henne är skogen den viktiga platsen. Det hjälper inte på mig - jag kommer alltid att tycka att skogar är deprimerande.

Det blir för  mycket upprepningar i "Sly" - allt tuggas om och tuggas om. Jag vet t.ex. inte hur många gånger hon beskriver hur människor och saker luktar. Tror att alla dessa upprepningar beror på att boken är för lång i förhållande till sin intrig. Så mycket bättre de skulle blivit om den koncentrerats mer.

Sen kan jag inte låta bli att fråga mig "Varför finns det så otroligt många deckare där handlingen är förlagd till Norrland?" Är det ensligheten man vill skildra - för det kan ju inte vara så att människor som bor i glesbygd är mer benägna att mörda folk? En förklaring kan vara att folk med skrivarambitioner, som kommer från Norrland och vill bo kvar där, inte kan få de jobb de vill ha och istället börjar skiva deckare. Lite enahanda blir det när Norrland alltid förknippas med mord, med människorna som känner sig illa behandlade och som alltid tittar ned på knäppa stockholmare som inte förstår något om det verkliga livet.