En flicka från i Normandie

Nobelpristagaren Annie Ernaux har skrivit två av de tre böcker bokcirkeln skulle läsa under "jullovet" - "min far & kvinnan". Ernauxs böcker var sammanfogade till en.

Det är två lättlästa berättelse med korta meningar, nästan i stakatoform. De ger ett gammaldags intryck med ord vi inte använder så ofta "För ett lappri slog han efter ungarna med mössan". Intressant att höra hur grannarna höll ordning på varandra genom att se vad som hängde på tvättlinan och hur man fick vända och vrida på varje slant för att kunna klara sig.

Annies föräldrar fick börja jobba medan de fortfarande var barn. De lyckades jobba sig upp och bli affärsägare. Hela livet tillhörde de arbetarklassen medan deras dotter, som läst på universitet, kom att tillhöra de "intellektuella". 

"Min far" handlar, som titeln säger, om Annie Es egen pappa, hans liv, hans sätt att äta och klä sig. Hon ser hela tiden hur pappan anstränger sig och "gör sig till".  Dottern ser ned på sin pappa för att han försöker leva upp till det han tror är hennes förväntningar. Det är ingen varm och nära relation mellan far och dotter. Dottern är inte stolt över sina föräldrar men pappan är mycket stolt över sin dotter som fått det så bra materiellt.

Bokens andra del "kvinnan" börjar med orden "Min mor är död" - en blinkning till Camu som börjar sin bok "Främlingen" med orden "Mamma dog idag" och till Daoud som inleder boken "Fallet Meursault" med "Mamma lever än i dag". Roligt att flera franska författare hälsar till varandra på detta sätt

"kvinnan" är en direkt fortsättning på den första boken. Mycket upprepas men det gör den än bättre.

Mamman har i allt en strävan "att komma sig upp" och hon vill ha med sig dottern på vägen - vilket dottern föraktar. Agerandet leder till konflikter. "Tillsammans med honom (pappan) hade jag roligt, med henne (mamman) samtalade jag".

Mycket av det Annie E beskriver om sin mor-dotter relation gäller nog de flesta. Man irriteras, blir avundsjuk, lägga sig i eller tar avstånd. Alltså, mycket allmängiltigt för en föräldrar-barn relation.

Det mest intressanta i boken är författarens  beskrivningen av sin mammas tilltagande demens. Det är inte lätt att acceptera att en människa förlorar mer och mer av sin intelligens och tappar fler och fler av sina förmågor. Dottern börjar sörja sin mamma medan hon fortfarande lever - det gäller att förstå och undan för undan acceptera detta "förfall". Det ligger mycket i uttrycket "att bli mamma till sin mamma".

"Min far & kvinnan" var bra. Både intressant och lättläst men samtidigt känslokall och utlämnande, sorgsen och mycket detaljrik. Så skriver en författare, värd ett nobelpris, om livets vardagligheter.