Lima

Lima är en gigantisk stad med 7-9 miljoner invånare - uppgifterna varierar. Vi bor ganska långt från centrum, i en förort som heter Miraflores. Miraflores, som är ett av Limas modernaste områden med massor med hotell, ligger alldeles vid Stilla havet. Det tar bara 10 minuter att promenera till stranden och då möts vi av en fantastisk utsikt.

Utsikt från vårt rumsfönster

En glimt av Stilla havet. Observera att det inte finns dörrar till balkongen

Efter en vederkvickande sömn, lite ”Naturmorgon” och en sen frukost var vi redo för centrala Lima. Vi frågade i receptionen hur man kunde ta sig dit men det verkade näst intill omöjligt om vi inte anlitade en privatchaufför som hotellet kände till - så då gjorde vi det.

Bilresan in till stan tog en halv timma - i tät och hetsig trafik. Under färden pratade vi med vår chaufför, som hade lärt sig engelska på ett institut eftersom de kommunala skolorna, enligt honom, är dåliga. Jag frågade vad han tyckte om presidenten och det var väl si så där (understruket med en vaggande hand). Han hade gillat Fuijimori (en tidigare president som blev avsatt) bättre. Fuijimori hade fått slut på allt skjutande (det hade varit "krig" med terroristorganisationen Sendero Luminosa) och fått ordning på ekonomin.

 

Delar av sträckan in till stad gick via en stor, flerfilig väg. Mitt i denna väg fanns två körfält enbart för bussar - ett effektivt sätt att ordna de kommunala kommunikationerna. Bussarna behöver aldrig lämna företräde eller sinkas av annan trafik utan har en egen gräddfil mitt i gatan. När vi var i Kina pratade sonen om att man hade löst trafikproblemen på samma sätt där. Då tyckte jag inte det verkade handikappanpassat men när det finns övergångar med hissar vid varje hållplats kan det nog vara effektivt. Dessutom är det ju enkelt när man ska byta buss eftersom man slipper korsa gatan.

Väl inne i Lima gick vi runt och tittade på alla människor och på den gamla staden med byggnader från kolonialtiden. Vi besökte San Franciscoklostret och tittade på biblioteket (som liknade det vi sett på Trinity College) och så irrade vi runt en stund i katakomberna. Intressant men aningen svårt att hänga med då den snabbtalande guidens engelska med spanskt uttal var näst intill obegriplig. Vi uppfattade dock att katakomberna rymde 25 000 begravda.
 

Plaza Major

Lima är en sliten stad men jag tror man håller på att rusta upp den. Två saker fastnade i mitt minne - alla människor som försökte sälja något och alla bilar som var sönderskrapade på sidorna. Bilisterna låter inte gärna någon komma in den egna filen. Istället låter man bilen bli sönderskrapad när andra bilar tvingar sig in i körfältet. Även i Peru har man mammografering. Vid Stortorget (Plaza de Major) stod en mammografibuss uppställd och utanför i solen, på plaststolar, satt de som vill bli röntgade. Ett enkelt och i mitt tycke trevligt sätt (man träffar säkert gamla bekanta medan man väntar) att fixa dessa undersökningar.

 

 

Efter fyra timmar blev vi upphämtade av ”vår” chaufför.  Jag tror han hade stannat kvar och väntat på oss hela tiden.