En sista gång

Vid det här laget har jag skrivit många, kanske allt för många inlägg om Bloomsburygruppen.  Ändå kommer här ytterligare ett (möjligen det sista). 

Två av de böcker jag hade tänkt läsa innan jag besökte utställningen på Artipelag var utlånade när jag behövde dem - vi var många som hade samma tanke - men även långa väntelistor betas successivt av.

Ingela Lind har förutom "Leka med modernismen" också skrivit boken "Ta sig frihet" som gavs ut i samband med utställningen. Den nya boken har i mångt och mycket samma innehåll som "Leka med modernismen" men det gjorde inget. Det blev repetition och en del nyheter. Jag läste båda böckerna med stor behållning.

Den andra boken jag beställt och fått vänta på var "I all välmening" skriven av Vanessas dotter Angelica Garnett. 

"I all välmening" handlade om hur det var att vara ett "Bloomsburybarn". Angelica G var dotter till Vanessa Bell och Duncan Grant men trodde ända tills hon var 17 år att Vanessas man Clive Bell var hennes pappa. Hon hade två pappor men ändå ingen far. Hon gifte sig mycket ung med en god vän och älskare till pappan -  det blev inget lyckligt äktenskap. Boken ska nog ses som ett försök från Angelica G att göra sig fri från sin uppväxt. En speciell bok som jag tyckte var "så där". Allt för mycket analyserande av känslor för att passa mig.

För att få ett "minne" från min  "Bloomsburyperiod" åkte jag ännu en gång till Artipelag och köpte en meter av deras tyg. Det har nu (tack vare sömmerskan i Gröndal) omvandlats till sköna kuddar i sommarstugans utefåtöljer.

Slutligen - inför en ev framtida resa till sydöstra England bläddrade jag igenom gamla ex av Trädgårdsliv  (favorittidning) och hittade naturligtvis ett reportage om Charleston, huset Angelica växte upp i. Så trevligt det ser ut. Måste få till en kortresa dit så snart som möjligt.