Tidlösa: Året runt

Jag tänker alltid att året är runt - som en analog klocka. Högst upp, klockan tolv, ligger julen. Påsken är ungefär klockan tre och midsommar klockan sex. Nu, tio över tolv, fast för ett år sedan, började Coronan härja. Årsklockan har gått ett varv och vi börjar om med våra utflykter.

En av de första Coronautflykter vi gjorde var en tur till Blockhusudden på Djurgården. Här om dagen var vi där igen. Njöt av det fina vädret, drack vårt medhavda kaffe och tittade på fåglarna. Vi såg vitkindad gås, grågås, storskrak, sångsvan, tofsvipa och häger - alla signalerade de vår.

På den lilla bryggan vid Ishavskärret stod en dam i min ålder och spanade efter nyanlända besökare från söder.

Hon kändes aningen bekant och sakta började jag, inne i huvudet, att mala igenom ansikten. Så dök hon upp. En lärarinna från komvux där jag, för evigheter sedan, gick ett par år för att lära mig prata lite snyggare engelska. Jodå, hon hade bott i Sundsvall i 30 år och jodå, hon hade varit lärare i engelska. Kändes väldigt bra att minnet i huvudsak är intakt. Det behövdes eftersom jag i gårdagens bridgespel inte kom ihåg att man kan högfärgsfråga med bara fyra poäng, efter inledande två sang. Tyvärr har jag inte en aning om vad min gamla fröken heter. Jag kommer inte ens ihåg vad hennes namn börjar på. Men när minnet som lagrar namn verkar tomt - får jag glädja mig åt att jag fortfarande känner igen ansikten.

Förutom besöket på Blockhusudden har vi också promenerat utefter Stadsgården och sett hur bedrövligt det ser ut vid Slussenbygget...