Måndagsregatta

I slutet av augusti gör vi varje år avbrott i stuglivet för att åka till Sundsvall och "segla".

Årets "segelbåt"!

Det här året var inget undantag men i år skulle vi försöka kombinera Sundsvallsresan med en barnvaktshelg. Dottern skulle på bröllop och vi hade lovat rycka in. Insåg, i löftesögonblicket, inte att det skulle innebära två långa resor. Skulle vi för första gången behöva avstå från regattan?

Det blev ett pusslande och till slut när vi insåg att man kan ha kalas även på en måndag, fick vi ihop det.

Morgonen efter vår fest, när vi skulle skiljas åt och det blev dags att boka 2023 års regatta, uppstod än en gång svårigheter. Hur ska man hitta en dag när 11 pensionärer är lediga samtidigt? Med ett års framförhållning borde det inte vara någon konst men det blev ack så svårt. Till slut hittade vi en dag som passade - sista måndagen i augusti. Måndag igen!

Detta med måndagar verkar bli en vana och när jag tittade igenom gamla inlägg upptäckte jag att redan 2019 hade vi snedseglat och träffats på en måndag. Är det  läge för en namnförändring! Ska vi kanske börja använda ordet Måndagsregatta i stället för Trissjolleregatta. Trissjollarna finns ju ändå inte längre med i bilden (vi har gett bort vår).

Även om vi inte längre seglar trissjollar köper vi alltid trisslotter. Ännu när vi en förhoppning att få ihop kapital till en gemensam seglats i Kroatsien. Årets insats 11 × 2 lotter med ett totalt inköpspris på 660 kr gav en utdelning på 30!! Målet känns i dubbel bemärkelse mycket långt borta.

Vinstlott!

Bra kombo

Jag tycker det är roligt att gå på konstutställningar och jag gillar deckare.

En bok som handlar om mötet mellan en konstnär och en deckardrottning borde därför passa mig "som hand i handske". Agneta Pleijels bok "Dubbelporträtt" hade just denna kombo.

När deckardrottningen Agatha Christie ska fylla 80 år vill hennes barnbarn att konstnären Oskar Kokoschka ska måla ett porträtt av henne men det blir inte lätt att få till det.

Kokoschka är gammal och vill åka tillbaka till sitt hem i Schweitz. Han vill inte stanna kvar i London och Agatha Christie vill inte bli avporträtterad. Hon kan inte tänka sig att sitta modell för en man utan att de har något att prata om. Till slut löser det sig. Kokoschka får bra betalt och Agatha C får tipset att börja prata om Alma Mahler - Kokoschkas stora kärlek.

De träffas sex gånger och hinner prata med varandra om sina "hemligheter". I boken "Dubbelporträtt" får vi lära känna både konstnären och deckarförfattaren - en trevlig läsupplevelse.

När jag hört Agatha C berätta om sitt liv och sitt författarskap måste jag också ge mig på en av hennes böcker.

Jag har sett alla filmerna om detektiven Hercule Poirot och gamla nyfikna miss Marple flera gånger. Förr läste jag en  Agatha Christies deckare då och då men jag har inte lyssnat på något av Agatha C. Nu var det läge.

Valde "Dolken från Tunis", hennes mest sålda bok, och fastän jag visste hur den skulle sluta fick jag åtta trevliga timmar. Det var roligt att lyssna på boken men jag föredrar filmerna. Eftersom filmerna är mycket mer koncentrerade hinner man inte glömma bort vem som är vem i det myller av människor som befolkar Agatha Christies böcker. Trots att jag sett filmen flera gånger blev jag överraskad av slutet.

Bästa valet

På väg till och från sommarstugan stannar vi ofta i Laxå, mitt emellan Stockholm och Bohuslän, på en typiskt vägkrok och delar en portion raggmunk (som jag ibland kallar rårakor). Perfekt - halvvägs till målet, gott och lagom stor portion.

När vi i somras träffade de som tipsat oss om detta ställe, fick vi dock klart för oss att vi missuppfattat det hela. Det är inte raggmunk man ska beställa utan kålpudding!

Nu, på väg tillbaka till storstan, var läge att utröna vad som gäller. I går frångick vi vår tradition. I stället för att beställa en portion raggmunk beställde vi två portioner - en raggmunk och en kålpudding. 

Sen delade vi båda portionerna och fick en halv portion var av både raggmunk och kålpudding.

Slutsats:
Inget fel på kålpuddingen men raggmunken är och förblir bäst och en halv portion är perfekt.

Greby

Plötsligt blev det akut att klippa håret.

Under de två månader jag levt i spenaten hade håret hunnit bli bedrövligt och när vi bestämt att äta middag på restaurang var det dags att göra något radikalt.

Började ringa till frisören på det stora affärscentrat nära oss men de hade ingen tid förrän i slutet av september! Sen fortsatte jag från område till område. Till slut, efter 13 försök, fick jag napp. Då hade jag kommit ända upp till Tanumshede i norra Bohuslän.

Stora torget i Tanumshede

Tanunshede var, i och för sig, ett bra ställe för det var där vi skulle träffa vår middagsgäst klockan fyra. Men tiden passade illa. Fick klipptid 12.30 och var klar en timma senare. Vad skulle vi göra under tiden - två och en halv timma helt innehållslöst liv.

Hällristning

Men vi hade tur för mitt ute i ingenstans i Vitlycke i Tanum har man hitta hällristningar och kring dessa har man byggt upp en hel liten turistanläggning. Vi åkte till Vitlycke och stannade där hela tiden - gick på museet, tittade runt i omgivningarna, åt glass och njöt av det fina vädret.

När vi åkte hem från Grebbestad, där vi ätit vår tack-för-lånet middag, passade vi på att stanna vid Greby gravfält - Bohusläns största och märkligaste gravfält från 400-500 talet.

För någon vecka sedan, när vi besökte Hornbore ting, lyssnade vi på en arkeolog som höll föredrag om hur man levde på medeltiden och hur man begravde sina döda. Han nämnde bl.a. Greby gravfält som särskilt unikt.

Roligt att vi, av en slump, råkade passera detta gravfält med sina 200 gravar. Enligt legenden är det skottar, anförda av kung Valbert och general Kuse, som ligger begravda här. Sentida utgrävningar visar dock att detta är en skröna. Eftersom man inte hittat några vapen kan det inte vara krigare som har begravts i Greby men, det till trots, var det mycket intressant.

Hornbore ting

Vad har vi gjort i sommar förutom att äta fantastiska middagar,

bada,

fiska,

åka på utflykt,

klippa gräsmattan,

och spela kort?

Jo, vi har gjort ändå fler utflykter

nya vandringskänger

och så har vi varit på Hornbore ting - på medeltidshelg i Slottet i Hamburgsund.

Magritte

Samtidigt som det känns som vi varit i stugan länge, är det som sommaren just har börjat. Om det inte vore för att det blir mörkt på kvällen skulle vi kunna stanna flera månader till. Tiden går fort och det är tur att jag fotar så jag vet att jag faktiskt gjort ett och annat.

När "vi" målat om den fasad som fått nya fönster och rensat i landen kände vi oss redo för en tur till Tjörn och Magritteutställningen på akvarellmuseet. Trots att deras fantastiska guide inte gjorde sitt jobb (hade förmodligen semester) fick vi en bra guidning med museets audioguide. Magritte är en favorit.

Innan vi lämnade museet köpte jag en kakburk med Magrittemotiv.

Varje gång någon av "våra" pojkar ville ha en kaka måste han säga namnet på konstnären som "gjort" locket - alltså "Magritte". Ett roligt sätt att lära barn lite om en känd konstnär. 

Jag hade också köpt en trevlig bok om Magritte som jag läste för dem då och då.

Vår fyraåring gjorde det dock lätt för sig genom att fråga "Kan jag få en Magittekaka?" Han kommer nog att förknippar namnet Magritte med en kaka, inte en konstnär.

Själva associerar vi akvarellmuseet med en god lunch för det är så vi brukar avsluta våra kulturella aktiviteter.