Mellandagar

Efter julafton, med kyrkobesök och stor familjemiddag, kommer den lugna juldagen följd av annandagen. Då bjuder vi dotter/döttrar med familjer på fransk middag. Sen väntar lugna sköna mellandagar när man inte ens behöver laga middag, för kylskåpet är proppat med rester som måste ätas upp.

På den första av dessa lata dagar åkte vi till Birger Jarls torg för att dricka julkaffe i gamla riksarkivet. Hade sett så snygga bilder därifrån men arkivet var tyvärr stängt. Vi promenerade i stället vidare och jag passade på att ta några bilder på de fina gamla hus som finns på Riddarholmen.

Gamla riksarkivet

Den andra mellandagen åkte vi tillsammans med dotter och minsta barnbarnet till Moderna - gäller att passa på så länge det är fritt inträde. Många hade tänkt som vi. Trevligt när det vimlar med folk på museer.

Vi valde Moderna för jag ville titta på "plankan".

Vår lärare i konst på Birkagården ägnade en hel lektion åt Gioseppe Penone och hans "fattiga konst" (arte povera). Penone arbetar framför allt med naturmaterial och hans verk är fantastiska. När det finns ett Penoneverk på "vårt" museum ville jag ta mig en ordentlig titt. Även maken blev impad.

Ska man bygga parkeringshus på Götaplatsen?

Inne på gamla arkitekturmuseet ArtDes hade man en trevlig utställning. Bilder och modeller på olika byggnader visades nedsänkta i golvet. Det var inte utan att det kittlade i magen. Rolig och annorlunda utställning.

Sen promenerade vi genom Kungsträdgården till tunnelbanan och ägnade resten av kvällen åt att se på film på TV.

Julen 2022

Vi firar väldigt traditionella jular. Samlas alltid hemma hos dottern på knytis - runt ett dignade julbord.

Sen brukar det sjungas och spelas. I år hade en av killarna fått en nyckelharpa i julklapp. Den lät så här.

När det bankade på dörren började det pirra i magarna. In klev en rödklädd figur som på amerikanskt vis hälsade med How! How! innan han frågade efter snälla barn. Minsta killen blev väldigt  blyg och konfunderad men inte rädd.

Tomten stärker sig för att klara alla rim.

I tomtens säck låg ett paket till var och en och på varje paket fanns ett svårtolkat rim. De flesta blev nöjda, nån lite besviken.

Att dansa kring granen är inte att tänka på när vi är inomhus. Men vi minns ännu julen då vi dansade runt plommonträdet - året vi firade jul utomhus. Längtar inte tillbaka - nej att avstå från dansen är ett lätt val.

Årets julklapp!

Klockan åtta var alla nöjda!

Ny siluett

Läste att en göteborgsprofil (Björn Werner SvD) inte längre kunde bo kvar i stan. Han tyckte Göteborg hade förlorat sin själ - tog sitt pick och pack och drog till huvudstan. Precis så har jag också gjort, fast jag tog en omväg via Norrland, en omväg som det tog 35 år att klara av.

I vissa stycken håller jag med "Göteborgsprofilen". Jag vill inte heller att Göteborg ska förändras. Jag vill inte att spårvagnarna ska gå andra vägar. Jag vill att stan ska se ut som den alltid gjort - dvs som den gjorde när jag lämnade den vid årsskiftet 1977/78. Jag vill känna igen mig!

Sist jag var i Götet, stämde jag träff med en kamrat för att ta en promenad och titta på några av de förändringar som skett. Vi gick genom Haga, fortsatte över kanalen och sen tillbaka via Järntorget. Inte var det igenkännandets glädje precis.

Göteborg har varit en stad med relativt låg och enhetlig bebyggelse men nu håller den på att få en ny siluett.

På yrkesskolan kunde man klippa
sig för två kronor - mycket för
pengarna för det tog flera timmar

De växer upp som svampar ur jorden - höghus på höghus på höghus. Känns konstigt men om några år, när jag vant mig, kommer jag kanske att gilla stans nya siluett. Jag hoppas i alla fall det, för nu känns det inte bra.

T.o.m. "Smyrna" ska flytta - till Hisingen

Dödsbädden

När Katarina Wennstams bok "Dödsbädden" lovordades i DN tyckte jag det var läge att "lära känna" denna författare. Jag visste att KW är en aktiv "kvinnosakskvinna" men jag hade aldrig läst något av henne.

Boken "Dödsbädden" handlar om utsatta kvinnor och vill visa hur lite de har att sätta emot män med makt - ingen tror dem när ord står mot ord.

Idén att linda in ett budskap i en deckare tycker jag är alldeles utmärkt. Spänningsmomentet gör att man vill läsa vidare, vilket jag inte skulle gjort om det varit en torr faktabok.

Polisen Eddies mamma får Corona och avlider. På sin dödsbädd ber hon om förlåtelse. Eddie ställer sig väldigt frågande men undan för undan förstår han varför och han förstår också varför de barnflickor som kantat hans uppväxt gång efter annan slutade och försvann ur hans liv.

"Dödsbädden" har fler parallella handlingar som tilldrar sig vid olika tidpunkter. När flera händelseförlopp berättas sida vid sida blir det mycket att hålla reda på och det är ofrånkomligt att många personer blir inblandade. När ett "nytt" namn dyker upp måste jag ofta stanna upp och fundera på vem det är.

Dödsbädden var intressant och visade upp en hemsk värld som jag aldrig har kommit i kontakt med och inte heller vill att någon annan ska behöva göra. Boken var hyfsat spännande, kanske lite övertydlig men hade, som sagt, alldeles för många personer att hålla reda på.

Liseberg

I Göteborg har det alltid  (=så länge jag har levt) funnits ett nöjesfält som heter Liseberg. Varit där både som barn och som vuxen - själv och med barn. Nån gång har jag också varit där med barnbarn men jag har aldrig varit där på julmarknad.

Fenomenet "Jul på Liseberg" är ganska nytt och när vi nu var i Göteborg, medan marknaden pågick, ville jag gärna besöka den. Trodde juldekorationer och pynt skulle göra sig bäst i mörker, så vi gav oss iväg när det började skymma.

Bra vald tidpunkt - alla ljusdekorationer gjorde sig fint. Det lyste och glittrade överallt men där det inte fanns dekorationer var det totalt mörker.

Mörkret och alla människor gjorde att vi hade lite svårt att orientera oss men till slut hittade vi i alla fall radiobilarna. Sen vandrade vi planlöst vidare utan att hitta någon "attraktion" som passade.

Men det var inte vare sig mörkret eller trängseln som fick oss att vända hem, betydligt tidigare än vi tänkt, utan kylan. Kan inte minnas när jag sist upplevde sån kyla som den på Liseberg. Jag fortsatte att frysa hela kvällen trots att sonen bjöd på varm soppa när vi kom hem.

Måste nog tyvärr tillstå, även om det bär mig emot, att julmarknaden på Liseberg blev lite av en besvikelse. 

Inbokat datum

Vi har ett fast datum inbokat för Göteborgsbesök varje år - barnbarnets födelsedag i början av december.

Tågbiljetterna beställdes i god tid. Vi valde ett billigt tåg men också en mycket långsamt tåg. Tog mer än fem timmar.

I år var det inte bara barnbarnet som skulle uppvaktas utan maken och jag skulle också få kvittera ut vår födelsedagspresent och vilken present vi fick! Avsmakningsmeny och vinpaket på fin restaurang inne i stan med en betjäning utöver det vanliga (om jag uttrycker mig milt).

Vi började med champagne och tilltugg.

Sen fick vi flytta in i matsalen. Där gällde den här menyn.

Allt var gott. Vi åt mussla på citrusbädd, kungskrabba, hälleflundra och två varianter av långhårig gris från Trollhättan. Därtill mellanrätter och efterrätt.

Födelsedagssjalen passade perfekt

Sen avslutade vi med kaffe och gobit.

Ia Genberg

För ett tag sedan fick jag tipset att läsa något av Ia Genberg men tyvärr fanns inte en enda av hennes böcker inlästa - så det fick vara.

Men när jag sen fick höra att hon inte bara blivit nominerad till Augustpriset 2022 utan också vunnit detta fina svenska pris hade saken kommit i ett annat läge. Då fanns det plötsligt flera böcker att välja på.

Jag valde "Detaljerna" och blev inte besviken - den var riktigt bra. Jättefint, nyanserat språk och fängslande handling. En ganska tunn bok utan en massa förklaringar eftersom Ia G överlåter till oss lyssnare/läsare att dra egna slutsatser om det som utelämnats.

Bokens "jag" ligger sjuk i malaria och återupplever i feberdimma delar av sitt liv. I varje kapitel berättas om en relation. Febern gör att hennes upplevelser inte sker kronologiskt, vilket gör texten ännu intressantare.

I första kapitlet bor berättaren tillsammans med en kulturpersonlighet. När den relationen tar slut flyttar hon in hos en lynnig strulkuse. Sen träffar hon sin stora kärlek. Den fjärde relationen är mycket överraskande och gör att allt klarnar.

En roligt detalj i "Detaljerna" är att handlingen inte sällan tilldrar sig i mina nuvarande kvarter - Liljeholmen, Aspudden, Örnsberg och Midsommarkransen.

"Detaljerna" var mycket bra. Jag lyssnade på den två gånger. Samtidigt tog jag del av kulturdebatten om vilka böcker som nomineras till Augustpriset. Är det bara böcker för kultureliten eller är det böcker för oss vanliga läsare också?

Årets vinner av Augustpriset passade i alla fall mig perfekt.

Äntligen

Brukar läsa en del bloggar - förr mer än nu. Ganska trevligt men ofta, för ofta innehåller de reklam för olika produkter jag inte är intresserad av.

Bloggarna får fina paket skickade till sig. De öppnar paketen och berättar om de fantastiska krämer eller strumpor som ligger i kartongerna.

Min Tidlösablogg innehåller aldrig reklaminslag - får ju inga paket med innehåll att göra reklam för.

Men plötsligt händer det!

Vad var detta?

Insåg direkt att det blivit fel någonstans. Sanningen var nog att varorna hade hamnat två våningar för långt ned i huset. Träffade min grannen som tyckte jag kunde tillämpa "Karl Bertil Jonsson-jul" - den som bäst behövde ett paket skulle få det.

Trots att det med 100 procents säkerhet var jag som behövde de förmodade antirynkkrämerna mer än någon annan i huset tog jag hissen upp och satte alla fyra paketen utanför en annan dörr.

Frågan är om jag agerade korrekt. Hade jag tagit förebilder, använt de förmodade krämerna, tagit efterbilder och sen lagt ut allt på Tidlösa kanske företaget skulle fått stora försäljningsframgångar - tusen rynkorna borta i ett nafs, vem kan motstå sådana produkter?

Färgfabriken

I Gröndal, på promenadavstånd från mig, ligger ett gammalt industriområde där det funnits en kolsyrefabrik, en industri som tillverkat cement och en färgfabrik. Hela området håller på att rivas och saneras - ska ge plats åt bostadshus.

Lite trist, tycker jag, eftersom detta udda område ger Gröndal en "Berlinsk" touch. Men nu är det som det är och den ena byggnaden efter den andra jämnas med marken. Alla gillar inte allt och många (också jag) vill att man behåller så många som möjligt av industribyggnaderna och låter dem ge karaktär åt området.

Vi får se hur det går när alla kvarnar malt klart men en sak är redan bestämd; den del av färgfabriken som numera stavas med stort F och används som utställningslokal ska inte rivas.

I Färgfabriken visas ofta intressanta utställningar. Det tycker också vår lärare i konst på Birkagården och ville dra med oss dit en lördag (stängt på onsdagar när vi har konstlektion). Min lördag var emellertid reserverad för Matteuskyrkan och Stockholms gosskör.

Jag tog i stället följe med min gamla skolkamrat och gick dit en dag senare. Utställningen "Hästen, roboten och det omätbara" var jätteintressant med många fina konstverk. Towe Kjellmark gör sin konst med hjälp av 3D scanning och ritrobotar.

Det var glest med folk - tror inte man vill åka till orten ens för att titta på intressanta utställningar. Vi fick gå runt nästan själva. Sen åt vi en "tysk lunch" (passar bra i "Lilla Berlin") som jag inte riktigt gillade. 

Tur att jag bad om en doggybag och kunde ta med halva portionen hem till maken, som gillar korv.

När vi ätit klart gick vi tillbaka till utställningen och fick en personlig guidning! Kunde inte varit bättre!