Chilla

Jag läser bloggar. De flesta är skrivna av personer som är mycket yngre än jag och (som man säger) på en helt annan plats i livet. Men trots alla olikheter har vi, i vissa stycken, gemensam syn på hur livet ska levas.

"Drömmen är att inte röra sig alls. Ligga i skuggan i timmar. Dricka kolsyrat vatten, läsa bok, lyssna på en podd, somna till. Stirra rakt ut. Skriva en anteckning i mobilen och sluta mitt i. Långsamt veckla ut sig mot kvällen, klä på sig något underbart och möta världen. Upprepa i alla oändlighet."

Allt stämmer på mig och min syn på livet möjligen med undantag för att veckla ut sig mot kvällen och möta världen - då vill jag helst äta en en god middag och titta på en bra film på TV eller möjligen "Alla mot alla".

Jag gillar verkligen att ta det lugnt eller som jag skulle säga "att slappa" - det som idag kallas chilla. Eftersom jag inte jobbar, har minimal lägenhet att sköta om och bara lagar middag varannan dag har jag gott om tid att ägna mig åt min favoritsysselsättning "att slappa". 

Tyvärr finns det något som stör, något som mal i bakhuvudet - de evigt återkommande påminnelserna att man måste röra på sig. Gå minst 6000 steg!!

För att döva denna malande känsla av krav (för den kan väl ändå inte kallas rörelseångest) tar maken och jag varje dag på oss skorna och går en promenad.

I lördags åkte vi till Nyboplan, fortsatte med SL-båten till Blockhusudden och vidare till Isbladstjärret. Där skulle vi titta på fåglar som signalerar att "våren är här". Några sådana fåglar såg vi inte men så var det också bitande kallt. Vi drack vårt kaffe och gick raskt vidare till "Blå porten" och åkte hem.

Min stegräknare visade nästan 12000 steg. Jag hade gått alldeles för långt!