Västkusten får vänta

Det var sen länge överenskommet att påsken skulle firas på Västkusten. Det är så härligt att komma dit på våren, öppna dörren och städa ut vintern, vädra och sätta vitsippor på bordet. Avresedag var bestämd och dottern hade tagit ledigt från jobbet.

Problemet var att det aldrig ville komma någon värme. Lika kallt var eviga natt!

Att åka till en sommarstuga som stått ouppvärmd en hel vinter kan bli en chockartad upplevelse, om inte vårsolen har fått göra sitt jobb. Jag har upplevt det några gånger och vill helst inte göra det igen. Första kvällen och natten är förskräckliga. Visserligen hjälper det något att jag har en elfilt men så fort jag tar armen ovanför täcket "förfryser" den.

Tänk om det ser ut så här - i år igen!

Varje kväll tittade vi uppfordrande på väderleksrapporten och mer eller mindre krävde att den skulle visa plusgrader. Men när nattfrosten inte ville ändra sig, fick vi göra det.

När vi meddelade den göteborgska delen av familjen att vi inte kunde komma var det en liten pojke som blev ledsen. Sen lyckades han övertala sin mamma att de skulle åka till Stockholm och träffa kusinen som inte fick komma till honom.

Vi fick en trevlig påsk i Stockholm med promenader hemma vid, mycket spring, mycket mat och hyfsat väder.

Som lök på laxen gjorde vi på annandagen en utflykt till Norrtälje.

Där, i den idylliska trästaden, har det som på så många andra ställen, vuxit upp stora höghus invid vattnet.

Tycker det är synd att lilla idylliska Norrtälje också måste ha skyskrapor eller är det ett sätt att klara åldringsvården?